Synopsis nr 2

Trots lång arbetsdag har jag faktiskt suttit i soffan och jobbat en stund nu. Jag jobbar på en annan typ av synopsis, eftersom jag har tänkt att ha två. Det är frustrerande när man känner att en scen är överflödig eller att den inte passar in där den står just nu, men bortom den frustrationen finns en liten känsla av glädje över att texten faktiskt långsamt utvecklas under tiden.
Idag har jag strukturerat scener och under arbetets gång har scener flyttats eller strukits. Det går faktiskt framåt även om det går långsamt.

Galet svårt att hitta tid

Just nu är det otroligt svårt att hitta tid för skrivandet. Jag försöker gå ner sisådär 3-4 kg och det är minsann inte lätt. Förutom att tänka på vad jag äter så måste jag sätta mig en halvtimme på motionscykeln varje kväll som jag är i Trollhättan. Förutom att det tar en och en halv timme att köra hem efter jobbet.
Men igår var jag ute och köpte en massa nya kläder och idag har jag sålt mitt fina akvarium, så nu kanske, kanske jag får den där tiden jag behöver. Nästa steg i romanskrivandet är att sammanställa ett synopsis, och det kräver ju att jag har struktur på hela romanen. Och det har jag inte än…

Hur skriver ni synopsis?

Jag sitter och jobbar med ett synopsis för mitt romanprojekt och velar lite över vilket upplägg som är bäst. Just nu håller jag på att beskriva hela handlingen lite kort under tidsindelade rubriker. Men eftersom jag har skrivit så pass mycket under NaNoWriMo så blir denna sammanfattning väldigt lång. Jag har med detaljer som jag inte skulle ha haft om jag inte har skrivit något än. Jag ska korta ner den till en ännu mer övergripande nivå när jag är klar, och så tänkte jag lista alla scener och kontrollera vilken funktion de har i berättelsen för att se vad som ska bort och vad som borde tillkomma.

Hur gör ni?

Vad roligt mitt projekt är!

Ja, kära blogg, jag har visst försummat dig den här veckan. Så skönt det var att jobba hemifrån och slippa pendla 3 timmar om dagen, men nu är man tillbaks i verkligheten. Den här veckan har varit så hysterisk att jag knappt har hunnit titta på min dator. Och mitt romanprojekt som bara ligger där och ropar på mig!

Idag har jag fått svar från Ann Ljungberg angående kursbrev 1 och jag har ivrigt kastat mig över det. Jag ska skriva synopsis, persongalleri och lite till. Det är så kul att jobba med det här projektet, faktiskt mycket roligare än mitt förra manusprojekt. Om jag ändå hade mer tid!

Paradisäpplet

Det är något fel på den här boken

Jag började läsa En hunds hjärta av Michail Bulgakov för ett tag sedan och för några dagar sedan tog jag upp den för att slutföra den. Jag brukar läsa i sängen på kvällarna så det gjorde jag även i fredags, satte i bokmärket la boken bredvid sängen. Igår kväll gjorde jag samma sak, tog upp boken och fortsatte läsa. Ganska snabbt kände jag att något inte stämde. När professor Filipp Filippovitj för andra gången förklarade för den förvånade fläckiga damen att han skulle sätta in äggstockar från en apa började jag ana oråd, men fortsatte läsa.
Jag läste sida efter sida och kände igen allting. Först började jag undra om det var champagnen jag drack i fredags innan jag läste eller om jag bara var så trött att jag hade schabblat med bokmärket. Jag läste och läste och tänkte att snart måste jag väl komma fram dit jag var. Och det gjorde jag till sist. Men där fanns ingen fortsättning. Jag bläddrade fram och tillbaka i boken, för nu var jag säker på att det inte var mig det var fel på. Och mycket riktigt. Efter sidan 48 kom sidan 25-48 en gång till. Och efter den andra sidan 48 kom sidan 73… Jag hade alltså läst 24 sidor två gånger och nu fattas det 24 sidor i boken. Det är ju en kortroman på 119 sidor så en femtedel av boken saknas.

Tur att jag känner någon som kan berätta för mig vad som händer på de saknade sidorna 🙂

Offerrit av Johannes Källström

Offerrit – en annorlunda berättelse om besatthet.

Skräcklitteratur har aldrig varit min grej. Jag kanske läste något i tonåren, men sedan dess kan jag nog säga att jag inte har läst något alls inom genren skräck. Jag har tidigare sneglat på Johannes Källströms tidigare utgivna Mörkersikt, men det har inte blivit av att jag har läst den. Nu har jag läst den här och det kändes spännande att ge sig på något helt nytt.

Tiderna är svåra. Industrin lägger ner och den lilla orten i skogen hotas av undergång. Svea, ortens kommunalråd, famlar efter halmstrån. Ett samarbete med bygdens förlorade son Oscar Vigelius, numera designer med världsrykte, ska gjuta nytt liv i näringslivet och mod i invånarna. Men Vigelius kommer inte ensam. I hans kölvatten följer ond bråd död, människor försvinner spårlöst och någonting illavarslande rör sig i det lilla samhället.

Jag har alltid svårt för övernaturliga inslag, och det finns det gott om här, men själva berättelsen engagerar och jag kände hela tiden en vilja att läsa vidare för att få reda på vad som egentligen håller på att hända i det lilla samhället. Det är spännande, men inte så spännande att jag blir skrämd eller sneglar över axeln. Jag har helt enkelt svårt att bli skrämd av övernaturliga saker. Möjligen att det skulle funka på mig om det handlade om spöken 🙂

Men Offerrit är en ganska bra bok. Den är bra skriven och bra uppbyggd. Jag hakar aldrig upp mig på språket, annat än på några korrekturmissar  och något enstaka ord som jag aldrig har hört/läst förut. Om man tycker om den här typen av böcker så får den säkerligen ett högre betyg än av mig, men den tillhör inte riktigt mitt område.

Offerrit är utgiven på Massolit förlag i november 2010.

Betyg: 3

Offerrit recenseras också bl a av: Desirée, Breakfast Book Club, Bokbrus, Lilla Anna Läser och Spektakulärt.

Idag kom det en bok med posten

Idag fick jag Vredens tid av Stefan Tegenfalk med posten. Och jag som redan har läst den. Men i ett tidigare blogginlägg skrev jag att om det fanns någon bok som jag kände att jag skulle vilja ge en ny chans så är det den här.

Så därför tar jag detta som ett tecken att jag ska läsa den en gång till.

Första kursbrevet ivägskickat

Paradisäpplet har börjat på kurs… Eller rättare sagt, jag har börjat på den här kursen: Skriv en roman och jag skickade iväg svaren på första kursbrevet för ett par dagar sedan. Spännande! Det ska bli jättekul att få lite hjälp på vägen den här gången.

Paradisäpplet finns på Facebook: Paradisäpplet

Vinteräpplen av Josefine Sundström

Viss kärlek är som vinteräpplen, mognar sent och håller länge.

Detta, mina vänner, är en riktig pärla i litteraturdjungeln. Jag erkänner att jag kan vara skeptisk när ett känt namn plötsligt står som författare till en skönlitterär bok, men den här gången blir jag övertygad om att det faktiskt kan bli riktigt, riktigt bra.

Vinteräpplen är en mycket gripande släktskildring. I generationer har kvinnorna i Tovas släkt plågats av odugliga och ibland misshandlande män. Fattigdom, våld och sprit tillhör vardagen. På den lilla ön utanför Kaskö i Österbotten är havet ständigt närvarande, som en livgivande kraft men också som ett hinder mot omvärlden.
Boken är uppbyggd som en växelvis berättelse om Tovas mamma Maris uppväxt och om Tovas flykt från sin misshandlande man i nutid. Uppbyggnaden är snyggt sammanvävd och lätt och logisk att följa. Boken är enkelt skriven men orden känns ytterst väl valda och jag imponeras många gånger över ordval och meningssammansättningar som är så enkla men samtidigt så genialiska. De dialektala inslagen i dialogen lyfter hela historien och gör den mer levande för läsaren.

Det är en berättelse med mycket mörker och elände, men jag tvivlar aldrig på att det faktiskt var så på den tiden på den lilla ön i Österbotten i Finland.

Det finns alltid recensenter – framför allt tidningar – som hittar brister med den här också, men säg den roman som inte har en enda brist. Den här är enkelt men snyggt skriven och mycket gripande och engagerande. Läs den!

Betyg: 5

Vinteräpplen recenserar också bl a av: Expressen, Fiktiviteter, Tidningen Kulturen, SvD, Ingrids boktankar och enligt O.

Den svenska deckarvågen

Hittade en artikel på expressen.se: Håkan Nesser till attack mot deckarvågen.

Och den handlar om något som är värt att diskutera. Jag har själv lagt mitt deckarmanus på is eftersom jag känner att det finns lite för många svenska deckare för att det ska kännas värt att satsa på just nu. Det är mycket, mycket svårt att komma med något eget i denna genre, eftersom så mycket redan har skrivits. Så det är definitivt inte så att förlagen antar vilka deckarmanus som helst bara för att deckare säljer.

Eftersom jag själv har arbetat med och försökt få ett deckarmanus antaget har jag många gånger undrat vad som får förlagen att nappa på ett deckarmanus. Eftersom jag läser många deckare så vet jag att det både finns mycket bra deckare och deckare som är bedrövligt dåligt skrivna. Varför är det så? Vad är det då som får förlagen att nappa? En gemensam nämnare som jag tycker mig se är att deckare som utspelar sig i någon form av skärgårds-/kustmiljö prioriteras. Här finns det nämligen böcker av väldigt skiftande kvalitet enligt min mening. Likaså verkar förlagen tycka sig kunna se säljpotential i författarens yrke och bakgrund.

Jag håller med Håkan Nesser till viss del, det känns som om förlagen många gånger hellre satsar på stora upplagor än på välskriven litteratur. Men varför måste det ena utesluta det andra? Även om en bok har bra säljpotential exempelvis pga sin miljö eller författarens yrke, så ska man väl inte sänka de litterära kraven på texten? Om förlagen vore hårdare även mot kändisar eller författare som skriver om någonting som säljer, så är jag övertygad om att kvaliteten på svenska deckare skulle höjas.

Men jag är även av åsikten att om läsarna tycker om boken, varför skulle den inte få finnas då?

Jag undrar också över hans påstående att deckarvågen skulle ”vara över” om tre år. Hur kan han veta det? Själv tror jag att deckarna är här för att stanna.

Jag gillar inte uttalandet om att utländska förlag ”till och med” köper manus som refuserats i Sverige. Jag är nämligen helt övertygad om att det finns massor av fantastiskt bra manus som refuseras i Sverige. Man kan inte förutsätta att allt som refuseras är dåligt. Det finns mängder med anledningar till att förlag refuserar bra manus – att man inte planerar fler böcker i en viss genre i år, att man inte planerar att ge ut fler debutanter i år, att man hellre ger ut böcker med ett känt namn på omslaget eller att man helt enkelt inte känner igen ett bra manus när man ser det mm. Det finns många exempel på stora succéer som refuserats flera gånger.

I vilket fall som helst, så har jag tröttnat på att försöka hänga på den s k deckarvågen och väljer nu att skriva på någonting helt annat som också ligger mig varmt om hjärtat.