Arkiv för juni, 2010

Inspiration eller tvång?

Ja, det råder delade meningar om det här med inspiration har jag märkt. En del väntar på inspirationen men de flesta verkar tycka att det bara är rumpan på stolen som gäller. Disciplin helt enkelt.

Jag håller med – delvis. Jag behöver nog lite inspiration för att kunna skriva något vettigt, men det funkar inte att gå omkring och vänta på den. Om jag sätter mig på stolen framför datorn så händer det att inspirationen kommer flygande. Och det kan hända precis när som helst. När jag är utvilad och pigg en lördagförmiddag eller en trött onsdagkväll när jag knappt orkar trycka igång datorn.

Men ibland kommer den inte alls. Då hjälper ingen disciplin i världen mot skrivkrampen. Om jag lyckas få ner något på pränt så är det inte bra. Jag får ändå göra om. Om jag inte har känslan för texten så blir det inte bra. Det är den där känslan som jag kallar för inspiration. Man vet aldrig om och när den kommer.

Annonser

, , ,

2 kommentarer

Att avsluta en bok med en cliffhanger

Nej några billiga cliffhangers skulle jag minsann inte ha i min bok. Det är sådant man blir sågad för på kultursidorna. Tillintetgjord.

Vi som har läst många deckarserier vet att den del av historien som handlar om huvudpersonerna (oftast poliser) ofta avslutas med en rejäl cliffhanger. Vissa avslutas med en hejdundrande sådan som kan få vilken skeptiker som helst att vilja veta hur det går för personerna. Precis som när man sitter och slötittar på en serie på teve. Utan att man riktigt vet hur det har gått till så är man fast. Man måste se nästa avsnitt trots att man egentligen inte bryr sig det minsta om vad som kommer att hända. Det är ett tjuv- och rackartrick som funkar. Som säljer. Och just därför blir man sågad av kulturkritikerna. Litteratur som säljer är dålig litteratur.

Jag har själv gjort det utan att tänka. Skrivit in en flera cliffhangers i boken och faktiskt en liten cliffhanger i slutkapitlet, som dock inte har med själva deckarhistorien att göra. För hur stor är sannolikheten att jag ska hamna på kultursidorna? Minimal! Eftersom det säljer så är det väl cliffhangers som läsarna vill ha. Eller?
Det är viktigt att påpeka att den typ av avslutande cliffhanger jag pratar om inte har med själva deckarhistorien att göra, utan handlar om småsaker som gör att man vill följa huvudkaraktärerna även i nästa bok.

Nu är det förstås skillnad på cliffhanger och cliffhanger. De där som innebär att huvudpersonen svarar i telefon och stelnar till eller tittar på ett fotografi och plötsligt inser vem mördaren är. Eller de som innebär att man får veta något och är beredd att offra nattsömn för att få veta mer. De förstnämnda kan likställas med de blåa frysta slutscenerna i Skilda världar på teve. Sista scenen fryser och blir blå. Vill du veta mer får du titta på nästa avsnitt. Eller i Glamour där någon av skådespelarna blir stående med telefonluren i handen eller mitt i ett samtal med någon. Det som ni som har sett Vänner lika många gånger som jag vet att Joey kallar för ”smell-the-fart-acting”.

, ,

2 kommentarer

Överenskommelser av Simona Ahrnstedt

Titta bara på det fantastiska omslaget till en bok där det röda håret spelar en stor roll!

Det är i december 1880 på Operan de möts för första gången. Hon Beatrice Löwenström som bor med sin farbrors familj och som lever ett hårt hållet konventionellt borgarliv. Han karismatiske Seth Hammerstaal, stadens mest omtalade ungkarl, en av Sveriges rikaste män som aldrig har levt sitt liv efter någon regelbok.

Efter den kvällen tycks de ständigt korsa varandras vägar i Stockholms societet. Seth fascineras av Beatrices intelligens, frispråkighet och hon liknar ingen annan kvinna han tidigare mött. Det dröjer inte länge förrän Beatrice och Seth inser att de är involverade i en mycket komplicerad men passionerad romans.

Men det finns planer och överenskommelser som personer i Beatrices närhet har avtalat planer som varken innefattar frihet, lycka eller Seth. (från adlibris)

Samma kväll som jag hade hämtat den här boken på biblioteket lästa jag 100 sidor. Mer hann jag inte innan det blev för sent. Sedan kom midsommarhelgen emellan och ingenting blev läst, men idag tog jag upp den igen – och sträckläste resterande 280 sidor i ett svep. Historien är fängslande, enkel att följa och mycket romantisk. Trots en hel del elände längs vägen.

På insidan av omslaget till boken läste jag citat från flera personer som sträckläst boken och och jämställer den med känslan av att vackla ut från en riktigt bra, gripande film och att inte riktigt vilja hitta tillbaka till verkligheten. Och det stämde precis.

Jag var skeptisk till det här med sträckläsning, eftersom jag sällan sträckläser böcker, men som ni ser så fastnade jag i fällan direkt. Jag har aldrig läst något liknande i svensk litteratur och måste återigen hänvisa till ett citat på omslaget som kallar Simona Ahrnstedt för Sveriges nya Jane Austen.

Läs den!

Betyg: 5

, ,

5 kommentarer

Dags att testa läsplatta!

Nu har det äntligen hänt. Jag har köpt en läsplatta. En Sony Reader Touch Edition (PRS-600).

Efter mycket velande om vilket märke och vilken modell jag skulle köpa, så föll jag till sist för nyttan med att ha pekskärm för att göra markeringar i texter. Därför blev det denna platta.

Men eftersom utvecklingen på området går mycket snabbt framåt och jag med stor sannolikhet kommer att vilja ha en bättre platta om något år, så bestämde jag mig för att köpa en begagnad.

Paketet kom i fredags och det varken syns eller märks att läsplattan har använts ett halvår innan den hamnade i mina händer. Jag lånade omedelbart en e-bok på biblioteket för att testa, men där körde jag fast. Jag hade installerat Adobe Digital Editions och i instruktionerna på bibliotekets hemsida stod att man automatiskt skulle få en fråga om att auktorisera enheten när man anslöt plattan till datorn. Jag fick ingen fråga. Jag drog ut sladden, satte i sladden, startade om programmet. Inget fungerade. Ingen enhet dök upp i Digital Editions.

Till slut gav jag upp och stängde av datorn och läsplattan. Igår åkte jag till Göteborg för att shoppa och när jag kom hem hade jag åtskilliga inspelade bröllopstimmar att titta på, så datorn förblev avstängd.

Idag satte jag på datorn, kopplade in läsplattan och startade Digital Editions och pang! Där var den. Förde över boken och började läsa, och det är nu det egentliga testet börjar.

Återkommer i ämnet.

, , ,

2 kommentarer

Hur hanterar man kritik?

Hittade en intressant länk på Ann Ljungbergs blogg. Läs artikeln och fundera!

Det är en intressant frågeställning. Jag känner igen mig precis i det hon skriver, även om jag som icke publicerad författare förstås (ännu) inte utsatts för de riktiga prövningarna.

Men jag kan direkt relatera till den lektörsläsning jag utsatte mig för när jag betalade en summa pengar just för att få ett kritiskt och ärligt omdöme. Tjänsten jag använde mig av var helt anonym, så personen som läste mitt manus visste inte vem jag var och jag vet fortfarande inte vem lektören var.

Jag gjorde exakt så som det står i en av kommentarerna till blogginlägget. Jag läste det först snabbt (som att dra av ett plåster). Det var omöjligt att läsa det långsamt och begrundande, först var jag tvungen att ta reda på nivån av positiv och negativ kritik. Det var både och, men mest positiv faktiskt. Därmed inte sagt att den negativa kritiken som fanns inte var signifikant 🙂

Det bästa är när man får konstruktiv kritik som man direkt kan relatera till. Jag fick mig en liten känga på några saker som stämde precis. Lektören påpekade t ex att jag hade skrivit några riktigt bra miljöbeskrivningar medan andra inte hade givits tillräckligt med möda. Transportsträckor kallade han/hon dem. Och genast steg skammens rodnad på mina kinder. För givetvis hade jag hastat igenom flera miljöbeskrivningar medan jag lagt massor med krut på andra. Mitt i prick.

Det fanns lite fler sådana saker som jag också kände stämde bra. När man får konstruktiv kritik för något som man känner stämmer, så blir man riktigt lycklig. Eftersom man självklart hela tiden vill förbättra sig, så är det en enorm drivkraft att få någonting att jobba på. Många gånger har jag läst sönder mitt eget manus och stirrat mig blind på texten, så att jag inte kan se vad jag måste fokusera på. Innan jag fick lektörsomdömet hade jag ingen koll alls på vilka delar jag var bra på. Att få positiv kritik, att få reda på vad man är bra på, gör ju att man i första hand kan lägga mer energi på att förbättra det man är sämre på.

Sedan kan man återgå till att slipa även på det man är ganska bra på.

Jag fick även beröm som istället spred en glädjens rodnad över mitt ansikte. Jag fick bekräftelse på att någon som är proffskritiker faktiskt tyckte att jag behärskade flera saker, att jag hade lyckats sätta ihop ett helgjutet manus. Första nålsögat var passerat (lektörens ord).

MEN – för det finns naturligtvis ett sådant – något saknades, något som skulle få just min bok att sticka ut bland andra. Det här är det andra nålsögat, och det är betydligt mindre än det förra. Få lyckas ta sig igenom detta nålsöga och jag arbetar fortfarande på att komma dit.

Den kritik som är svårast att hantera måste vara när någon kritiserar något som man själv tycker att man är hyfsat bra på. Man kan alltid bli bättre, så ett visst mått av kritik – helst konstruktiv – är alltid välkommet. Men om jag skulle bli totalsågad för något jag är stolt över, så skulle det nog kännas ganska tungt.

Precis som Jody Hedlund skriver i inlägget, så är det nog viktigt att inte fästa för stor vikt vid vare sig positiv eller negativ kritik. Man får väga kritiken mot vem som framför dem, hur många som har framfört samma kritik och hur träffande den känns för en själv. Jag tror att det är viktigt att lyssna till sitt eget hjärta och att alltid sträva efter att bli bättre.

Lektörens största råd till mig – och därmed den viktigaste konstruktiva kritiken – var att försöka hitta min egen röst i den litterära världen. Den absolut svåraste uppgift jag kunde få. För hur gör man det?

, , , ,

2 kommentarer

I den innersta kretsen av Viveca Sten

Detta är den andra Sandhamnsdeckaren av Viveca Sten.

Startskottet till Gotland Runt avfyras utanför Sandhamn en solig julidag. En stor Swanbåt ligger längst fram, men plötsligt faller den av. Skepparen är skjuten, mitt på öppet hav.

  Offret visar sig vara Oscar Juliander, framgångsrik seglare och vice ordförande i Kungliga Svenska Segelsällskapet. På ytan en känd och etablerad advokat, men skenet bedrar.

  Thomas Andreasson och hans poliskolleger börjar kartlägga Julianders liv, och de förs in i överklassens salonger bland hemligheter och lögner. Med sina juridiska kunskaper ser Nora Linde de dolda sambanden. Samtidigt försöker hon att hålla ihop ett alltmer ansträngt äktenskap.

  Så mördas ytterligare en av segelsällskapets ledamöter.

I den innersta kretsen är, precis som föregångaren I de lugnaste vatten, en väskriven deckare i karaktäristisk miljö. Det är mycket båtar och Sandhamn framställs som ett utpräglat seglarparadis. Lite väl mycket av det för min del. Jag är nog så långt ifrån en seglarmänniska man kan komma, så det här är inte den idealiska litteraturen för mig. Men jag fick en viss behållning av att lyssna på den här ändå. Den var lättlyssnad och inte alltför komplicerad. Jag hade gärna sett att det fanns ett djupare budskap och att den hade varit lite mer spännande.

En helt okej deckare, men inte mer.

Betyg: 3

, ,

Lämna en kommentar

Lite disciplin tack!

Varför vill man så gärna bli klar med sin roman så fort? Det är ju det som gör att det tar så lång tid. Istället för att redigera allt på en gång, så skummar jag igenom avsnitt och tänker att ”det där duger som det är”.
Men sanningen är att om jag granskar även de där styckena noggrant så duger de inte alls som de är. Allt kan slipas mer och jag tror faktiskt inte att man kan skriva om för många gånger. Hittills tycker jag i alla fall inte att något har blivit sämre av att arbetas om eller finputsas.

Jag har fått lite bättre disciplin den senaste månaden och faktiskt redigerat flera dagar i veckan. Om jag kan fortsätta så, så blir jag kanske nöjd till sist.

Första kapitlet finns att läsa på kapitel1.se: När höstlöven dansar

, , ,

Lämna en kommentar