Arkiv för januari, 2010

Nätbokhandlar tar steget till mobilen

Nätbokhandlar tar steget till mobilen | Svensk Bokhandel.

Men varför bara iPhone? Jag har ju Android…

Lämna en kommentar

Läst under januari

Eftersom det är den siste i månaden, så skulle jag nu har redogjort för alla böcker jag har läst under januari. Tyvärr måste jag säga att sanningen är den att jag sitter här med ett  mycket torftigt facit på hand. Jag hann med två hela böcker och en halv.

Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann.

Den förlorade symbolen

Smuts av Katarina Wennstam har jag kommit ungefär halvvägs i, och det ska bli spännande att fortsätta i den senare ikväll.

Vad har jag egentligen gjort med januari månad? Jag har lyckats läsa ut två böcker och jag har inte skrivit en enda rad. Förutom här i bloggen då. Det här duger inte! Jag lovar här och nu att februari ska bli en mer effektiv månad.

De fattiga i Lodz påbörjade jag, men tvingades lämna tillbaka den till biblioteket innan jag var klar. Jag har ställt mig sist i kön och kommer läsa klart den när det blir min tur.

Lämna en kommentar

Längtan efter sommaren

Åh, jag är så trött på is och snö och minusgrader. Igår snöade det, sedan regnade det och vips så frös allt blött till is. Pansartäcke på vindrutan imorse. Man rör sig framåt som om man vore 100 år gammal och rädd för att bryta lårbenshalsen. Men jag är det! Rädd för att bryta något alltså.

Jag borde göra research för boken, men det är så mycket trevligare att göra miljöresearch på sommaren än på vintern. Man blir lite frusen om fingrarna om man ska gå runt och fotografera när det är -10 ute. Då är det betydligt skönare att ströva runt i sommarsol och verkligen ta vackra bilder, som man kan ha till mer än bara titta på för miljöbeskrivningarna i boken. Kanske ta sig en fikapaus och passa på att njuta av utsikten också. Det är mer ljud på sommaren också. Eller är det verkligen det? Det är kanske lite klichéartat med fågelsång och porlande bäckar? Kanske borde man istället satsa på vinande vinterstormar? Också kliché? Ja, förmodligen. Säg det som inte är använt redan… :-/

Jag har som bekant flyttat miljön i min bok från göteborgsområdet till Gränna/Bunn. Och där kan jag avslöja att det är så här vackert. I Bunn alltså. Gränna har jag konstigt nog inga foton på.

Och här sitter jag ute på landet i Bunn och jobbar på min bok. Men vad är detta?  Bilden är tagen sommaren 2006.  Och jag håller fortfarande på med samma bok! Vänta nu, 2010,2009,2008,2007,2006… Jag började nog 2005 tror jag. Vad blir det? Fem år!

Hm, jag har visst hunnit byta både dator, mobiltelefon och USB-minne sedan dess ser jag. Men boken är densamma. Blir jag någonsin klar?

, ,

Lämna en kommentar

Efterlängtade mail från biblioteket

Idag kom det ett sådant. Ett mail från biblioteket om att en bok jag har reserverat har kommit in. Den här gången var Postcard Killers av Liza Marklund och James Patterson som hade kommit in. Alldeles nyutkommen, nyinköpt och aldrig läst av någon annan.

Underbart!

,

3 kommentarer

Nytt från Piratförlaget våren 2010

Efter en trött dag och en trist kväll i tvättstugan, sitter jag nu och surfar fram Piratförlagets nyheter våren 2010. Alltid spännande att kolla in vad som kommer!

Jag hittar fem nya inbundna böcker, två av dem har jag hört talas ganska mycket om: Fallet Vincent Franke av Christoffer Carlsson och Postcard Killers av Liza Marklund och James Patterson. Den sistnämnda har jag snabbt ställt mig i kö på på biblioteket. Under inköp, står det. Innebär att man inte har en aning om när den faktiskt kommer in till biblioteket, men det borde vara rätt snart eftersom den utkommer imorgon…
Postcard killers är ett samarbete mellan svenska Liza Marklund och den amerikanska thrillerförfattaren James Patterson. de har skrivit boken tillsammans men på varsitt håll. På hemsidan hittar jag beskrivningen: Boken är skriven i en rasande takt: korta kapitel som alltid avslutas med cliff hangers.

Christoffer Carlsson var finalist i Bok-SM på Kapitel 1. Han vann inte, för det gjorde Sara Lövestam med boken Udda, men han fick ett förlagskontrakt ändå. Från Piratförlagets hemsida plockar jag beskrivningen Fallet Vincent Franke är en andlöst spännande roman som tvingar läsaren att ta ställning till frågor om vilka vi är och vilka vi kanske hade kunnat bli. Men det är också en berättelse om två omaka, utstötta människor och en flykt undan allt som hotar deras relation.
Fallet Vincent Franke kommer ut 24 mars.

Danska Anna Grue utkommer 14 april med boken Judaskyssen, som verkar vara en väldigt spännande bok som jag kommer att hålla utkik efter.

Norska Anne Holt, en av Skandinaviens bäst säljande författare, har gjort det igen. Skrivit en bok alltså. På Piratförlagets hemsida hittar jag följande beskrivning:
En kylig kväll i december irrar en ung flicka runt i bara nattlinnet på gatan utanför Oslos finaste hotell. Hon blir nästan påkörd av spårvagnen men räddas av en mystisk man som försvinner i folkvimlet. Till sin vettskrämda mamma viskar flickan: ”Hon var död …”Ytterligare en spännande bok alltså! Helt i min smak.

Några dagar senare påträffar Oslopolisen under dramatiska omständigheter ett lik efter en tonårspojke i hamnbassängen mitt i stan. Kroppen är upplöst till oigenkännlighet.

För de yngre kommer en ny bok om Mystiska Milla, nämligen Mystiska Milla och vintercirkusen. Det är tredje boken om Mystiska Milla av det kanske något oväntade paret Fredrik Skavlan  Unni Lindell.
Boken beskrivs som: En härlig kapitelbok som lämpar sig både för högläsning eller för att läsa själv, fylld av roliga illustrationer.

Nu är det dags att sova. Kanske hinner jag läsa lite i Smuts av Katarina Wennstam innan jag måste släcka.
Godnatt!

, ,

Lämna en kommentar

En gång i tiden såg det ut så här

Vallning

En gång i tiden såg det ut så här. En gång i tiden var jag aktiv, till den gräns då jag t o m försökte glidvalla mina skidor själv.

Jag gick på backträning och skidgång med IK Stern. Kämpade uppför Brudaremossen gång på gång, tog långa språng sista biten till toppen, trodde att jag skulle dö, att jag aldrig mer skulle få luft ner i mina sargade luftrör. Bildbevis finns här. Jag är med på ett par av bilderna, på gruppbilden står jag i mitten i röd jacka.
Jag var i Idre, Säfsen, Långberget och Sandviken och åkte. Jag var på goflbanor i göteborgsområdet och slet halvt sönder beläggen på skidorna. Jag var på konstsnöbanan i Landvetter och åkte en gång tre mil på en ca 1 km lång bana. På nyårsafton ett år var jag i Ulricehamn i -23 graders kyla och harvade runt.
Jag blev drillad i längdskidåkandets konst på en gräsplätt i Skatås, där vi åkte runt, runt utan stavar under ledning av kunniga personer i IK Stern.
Det gick så långt att jag köpte rullskidor och riskerade mitt liv genom att fara utför utan möjlighet till att vare sig svänga eller bromsa. Det hände att kläder gick sönder och diverse skrapsår dök upp här och var på kroppen.
Detta är över nu. För ett tag sedan sålde jag mina rullskidor. Det blev rusning efter dem. Idag sålde jag mitt vallaställ (på bilden). Det blev rusning även efter det. Bevisligen finns det alltså fortfarande människor som håller på med detta. Jag har sålt min racercykel som kanske rullar runt Vättern snart igen och någon gång när jag städar garderoben ska jag även sälja min våtdräkt, som kanske flyter fram längs Vanån eller kämpar sig uppför Västerdalälven någon gång i framtiden.
Jag har lagt av. Jag tillhör inte längre de aktivas skara. Nuförtiden ser mitt liv ut så här. En kopp kaffe, en god bok, en skön säng att ligga och läsa i. I bästa fall får jag inspiration till mitt eget skrivande. Jag är otränad, men livet med böcker är allt bra underbart trots allt.

, ,

1 kommentar

Dags att göra miljöresearch

Ja, egentligen är det hög tid att göra miljöresearch till min bok, eftersom jag har flyttat miljön till en helt annan stad – Gränna. Det innebär att jag måste åka dit och noggrant studera alla platser som ska vara med i boken. Även om man har varit tusen gånger på en plats så måste man ändå åka dit när man ska beskriva en plats i en bok. Det tycker i alla fall jag.
Det är bara det att det inte känns så lockande att ta kamera och anteckningsbok och ge sig ut en hel dag när det är minusgrader ute. Men om jag väntar till våren så innebär det att boken får vänta till våren innan den är klar. Och hur kul är det?

Polisstationen i Gränna är nedlagd sedan några år tillbaka. Är det möjligtvis någon som vet exakt var den låg?

, ,

Lämna en kommentar

Jag tror att Stieg Larsson har skrivit sina böcker själv

Ja! Det tror jag att han har!

Efter Millennium-artikel i DN: Misstankarna tillbakavisas – DN.se.

Läser en artikel i DN av Anders Hellberg, som tidigare jobbat tillsammans med Stieg Larsson. Han skriver att Stieg var en fantastisk researcher men att själva skrivande inte var hans starka sida. Enligt denna artikel antyds samma sak i Kurdo Baksis kommande bok om Stieg Larsson. Att han var enormt duktig på idé, fakta, research och story och att någon hjälpt honom med själva skrivandet.
Nu är det inte många som kan veta om detta stämmer, men om det stämmer tycker i alla fall inte jag att det skulle vara något sensationellt nytt.

Har någon författare egentligen skrivit sina böcker själv? Det är väl vanligt att många personer läser ett manus och har synpunkter på det? Det finns väl böcker där förlaget har hjälpt till med att skriva om i stort sett hela boken?
Så frågan är var man själv tycker att gränsen går. När det gäller mitt eget skrivande så är det just språket, och användandet av det som jag älskar. Men utan story – ingen bok. Kanske är jag en av alla de som vill bli författare som faktiskt kan skriva, men som inte har någonting att berätta?
Stieg Larsson hade verkligen någonting att berätta. Men kunde han skriva? Ja, det är det som är frågan. Men återigen var går gränsen? Alla författare får hjälp med att korrigera sina texter. En del mer och en del mindre.

Idag läser jag en ny artikel i DN (länken ovan), där Baksi säger sig ha blivit felciterad och att han med orden ”det är fortfarande för mig en gåta hur han har kunna skriva dessa böcker” istället menar att det är en gåta för honom hur Stieg Larsson har kunna hitta tiden att skriva böckerna när han var så aktiv på andra håll.
Och det finns andra som tidigare har jobbat tillsammans med Stieg som säger sig känna igen hans språk och favoritord och som är övertygade om att han har skrivit sina böcker själv, om än med viss hjälp.

Alla författare får hjälp med korrekturläsning, research, faktagranskning och miljöbeskrivninger i någon grad. Stieg Larsson är säkert inget undantag. Det gör honom inte till en mindre författare än någon annan.

Jag tror säkert att Stieg Larsson har skrivit sina böcker själv och att ingen bör frånta honom äran för deras framgång. Jag vet att det råder delade meningar om hans böcker är bra eller inte, men ingen kan blunda för den enorma försäljningssuccé som Milleniumtrilogin har varit och fortfarande är världen över.

Men som det står i artikeln så har det även ifrågasatts att Shakespeare har skrivit sina verk själv. Förmodligen är det bara ett tecken på Stieg Larssons storhet att detta nu har ifrågasatts.

, ,

Lämna en kommentar

Jag läser Norstedts vårkatalog

Har upptäckt att Norstedts sommarkatalog har kommit och insåg att jag inte har tittat i vårkatalogen än. Börjar genast att bläddra (på datorn förstås).
Först kommer en biografi om fenomenet Stieg Larsson, Min vän Stieg Larsson av Kurdo Baksi. Det sägs vara en unik inblick i vem han egentligen var. Direkt efter den kommer en av vårens ganska få debutanter, Monica Wilderoth med romanen Jag ska räkna till hundra och aldrig sluta leta.

Sedan kommer jag till en veteran, Birgitta Stenberg. Birgitta var gästlärare på författarskolan på Marstrand sommaren 2007 när jag var där, och det var oerhört intressant att lyssna på vad hon hade att berätta. Trots detta har jag ännu inte läst någon bok av henne, men jag lovar att jag kommer att göra det. Den nya boken heter Eldar och is och är den avslutande delen i hennes uppmärksammade och kritikerhyllade självbiografiska romansvit. En romansvit som man definitivt då borde läsa, eftersom Birgitta Stenberg verkar ha mycket intressant att berätta ur sitt liv.

Jag läser vidare om Ebba Witt-Brattströms egen kvinnokampshistoria, Å alla kära systrar, enligt Ebba själv hennes kvinnorörelsehistoria och en kärlekshistoria till 1970-talet.

Jag bläddrar vidare lite snabbt och nu fastnar blicken på Anna Bovallers ansikte. Hennes andra bok om advokaten Petra Wester, Svärmaren, kommer ut i april. Jag läste den första, Svinajakten, förra året direkt när den kom ut. En riktigt bra debut som utspelar sig på Österlen. Den kunde ha varit lite mer spännande, men en helt okej deckare ändå.

Nu kommer ett riktigt stort namn, Michael Connelly, med boken Gatans lag. En av de främsta amerikanska deckarförfattarna. Connelly för här samman två av sina absolut färgstarkaste karaktärer, Harry Bosch och Mickey Haller.

En för mig helt okänd författare väcker mitt intresse med citatet: ”Lyssna nu. Låt mig bli din gud. Låt mig ta dig med på en resa bortom dina vildaste drömmar. Låt mig berätta en historia.”
Hakawati – sagoberättaren är Rabih Alameddines stora litterära genombrott. Han är född i Beirut men sedan många år bosatt i USA, är författare och konstnär och har skrivit flera uppmärksammade böcker tidigare.

Babben Larsson kommer tydligen med en bok som heter Jag vägrar dö nyfiken och det kommer även en unik reseskildring från före detta Sovjetunionen som heter Berättelser från ett land som inte finns.

Jag ser att det kommer en bok som verkar intressant för oss aspirerande deckarförfattare, I huvudet på en seriemördare av Sven Å Christianson. Boken bygger på fallstudier och intervjuer med gärningsmän till grova sexualbrott och våldsbrott.

Jag bläddrar snabbt igenom resten, som är facklitteratur och inser att klockan nu är mycket och jag måste gå och lägga mig.

Godnatt!

, ,

Lämna en kommentar

Böckerna som sålde mest i jul

Böckerna som sålde mest i jul | Svensk Bokhandel.

Ja, det är bara att konstatera att jag har lyckats läsa 7 av 10 på den skönlitterära topplistan hos Svensk Bokhandel. De tre sista har jag missat, men det kan jag nog ta igen. Den största besvikelsen av dem är Hypnotisören av Lars Kepler (pseudonym).

1. Den förlorade symbolen, Dan Brown. Spännande, men mer som en förbiflimrande actionfilm än en bra bok. Många upprepningar, ganska rörig på sina ställen, överdrivet översvallande och med en känsla av att man har läst detta förut. I alla fall om man har läst Da Vinci koden och Änglar och demoner.
2. De fattiga i Lodz, Steve Sem-Sandberg. Den här måste jag erkänna att jag inte har läst ut – än. Var tvungen att lämna tillbaka den på biblioteket.
3. Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann, Jonas Jonasson. Jag satte en femma på boktipset.se eftersom den här boken är ett fantastiskt hantverk. Varje mening känns helt genomtänkt. Den är väldigt rolig och finurlig även om det ibland blir lite tjatigt och väldigt osannolikt.
4. Hypnotisören, Lars Kepler. Det blir sällan tråkigt, handlingen drivs framåt bra även om jag tycker att vissa delar gavs för stort utrymme. Tyvärr upplevde jag den inte som särskilt fängslande och därav lågt betyg.
5. Fyrvaktaren, Camilla Läckberg. Utan tvekan Läckbergs bästa bok, men ingen höjdarupplevelse. En helt vanlig Läckberg, om än den bästa.
6. Den orolige mannen, Henning Mankell. Inte gastkramande spännande, men Mankell har en förmåga att beskriva vardagliga händelser på ett fängslande sätt. T o m Wallanders frukostvanor blir intressanta. Fråga mig inte hur han gör.
7. Tre sekunder, Roslund & Hellström. Otroligt välskriven, men inte heller den är gastkramande spännande.
8. Matthandlare Olssons död, Karin Wahlberg. Har jag ännu ej läst.
9. Bergens väktare, Conn Iggulden. Har ännu ej läst och tveksamt om jag kommer att göra det. Inte rikigt min typ av bok.
10. Genom dina ögon, Stephenie Meyer. Har jag ännu ej läst.

På facklitteraturlistan gick det sämre. Jag påbörjade två men avslutade ingen av dem, Ordets makt och vanmakt av Jan Guillou och och Sanningen om IKEA av Johan Stenebo. De var helt enkelt för tråkiga…

På barn- och ungdomslistan har jag läst en, Om jag kunde drömma av Stephenie Meyer.

, ,

Lämna en kommentar