Arkiv för oktober, 2011

Dan före dan…

Imorgon smäller det! Då är det dags för NaNoWriMo – National Novel Writing Month – skriv 50000 ord på 30 dagar.

Förra året bestämde jag mig bara någon vecka innan för vad jag skulle skriva om. Det är likadant i år. Jag bestämde mig igår faktiskt. Och något mer än en idé har jag inte. Inga anteckningar, ingen plan, ingenting. Det är bara att kasta sig ut i det blå.

Jag vet inte om jag kommer att ro det i land. Förutom att skriva 1667 ord om dagen ska jag samidigt redigera den gamla romanen, jobba heltid och pendla till jobbet. Och allt det där andra man också ska göra, som att träffa andra levande varelser till exempel 🙂

Kom igen nu och var med på det här! Det är jättekul även om det är stressigt.

Annonser

5 kommentarer

När fantasin tryter

Jag sitter där med ett blankt kapitel framför mig. Vad gör man egentligen när fantasin tryter? Hur kommer man vidare? Vad är det som krävs för att få det där ljuset att tändas?

En del börjar sin roman med ett synopsis. Andra tycker att synopsis hämmar kreativiteten. Jag står någonstans mitt emellan. Jag har aldrig börjat en roman med att först skriva ett synopsis, men jag tycker att det är ett ovärderligt redskap längs vägen. Mitt nuvarande manus påbörjade jag under NaNoWriMo förra året. Skrev 50000 ord i rasande tempo utan att tänka efter för mycket. Därefter var det väldigt nyttigt att skriva ett synopsis över vad jag redan hade skrivit och sedan utgå från det för att komma vidare.

Det funkade bra ett tag. Sedan tog det stopp igen och jag kände att jag behövde en rejäl strukturering för att få översikt. Så vad jag gjorde då var att under några intensiva dagar göra en struktur över alla befintliga scener och identifiera vilka ”hål” som fanns. Till detta bör tilläggas att jag har valt att arbeta efter en speciell struktur, därför vet jag var i manuset det saknas kapitel. Och det är dessa som nu ska fyllas ut.

En del tycker att det är slöseri att skriva och skriva massor för att sedan stryka och flytta om. Själv tycker jag att det är en härlig känsla att stryka och se vilket lyft texten får. Att stryka och lägga till är en del av processen för mig. Men det finns en balansgång även här, det vore kämpigt att tvingas stryka halva manuset på en gång.

En del sitter aldrig med en blank sida framför sig utan får hejda fantasin som bubblar upp. Men även detta kan förstås vara ett problem när man ska sortera och välja bland alla idéer som trängs i huvudet. Om man har en uppsjö av romanidéer i huvudet så kan det förstås också vara svårt att bestämma sig för och fullfölja en. Less is more som bekant.

Promenader sägs vara bra för kreativiteten och jag håller med till viss del. Men för mig finns det ingen promenad som är så effektiv som att sätta sig på stolen och tvinga sig att skriva. Skriva dåligt för att komma igång. Det går alltid att stryka i efterhand.

En del säger att man måste skriva tradiga transportsträckor för att följa sin linje och komma vidare. Om man med det menar att de tradiga sträckorna senare ska ersättas med något bättre så håller jag fullständigt med. Om man däremot menar att en roman måste innehålla transportsträckor så håller jag inte alls med.

Bollplank är en bra idé när man har fastnat. Att diskutera med någon annan sätter ofta igång helt nya tankar och ingångar för det fortsatta manusskrivandet. Också att prova någonting helt nytt. Testa att skriva in en händelse som verkar märklig men som kanske visar sig lyfta berättelsen eller kanske sätta igång idéerna och istället resultera i någonting helt annat.

Jag sitter fortfarande med ett eller två helt tomma kapitel och flertalet halvskrivna eller påbörjade kapitel där jag måste komma på något intressant, omvälvande, spännande eller dråpligt som ska hända. Är det tråkigt att skriva så är det också tråkigt att läsa 🙂

, ,

3 kommentarer

En grund för framtiden

Så här långt har skrivarstugan kommit. Än kan jag inte sitta här och skriva men snart så! Tänk vad underbart det kommer att bli 🙂 Men det blir till att vänta till början på nästa år innan det händer något mer nu.

Men jag har annat att stå i. På tisdag är det den 1 november och vad börjar då om inte NaNoWriMo. Jag deltog förra året och påbörjade då Paradisäpplet som jag nu arbetar för fullt med att försöka avsluta. Drömmen hade varit att bli klar före den 1 november men det kommer inte att ske. Det blir dubbelarbete…

Jag vet inte om det kommer att gå. Jag minns hur det var förra året med stress och frenetiskt skrivande framför teven kväll efter kväll. Ibland halkade jag efter och fick knattra ännu snabbare på tangenterna för att komma ikapp. Det gick till slut men hjärnan fick gå på högvarv för att hela tiden fantisera ihop fortsättningen på romanen samtidigt som jag skrev. Det blir verkligen en utmaning att göra om det och försöka slipa till den förra romanen samtidigt.

Men ännu är det fortfarande oktober och jag har haft tid att vara ute i skogen och plocka trattkantareller vilka ska avnjutas ikväll efter en härlig höstdag.

Drömmer du om att skriva en roman men vet inte hur du ska börja? Haka på NaNoWriMo och kasta dig rakt ut i det okände på en gång! Undrar du något? Fråga mig 🙂

,

10 kommentarer

Porto Francos väktare av Ann Rosman

Många anser att Ann Rosmans och Camilla Läckbergs böcker är likvärdiga eftersom båda skriver om Bohuslän och gärna väver ihop en historisk händelse med en nutida. Men det tycker inte jag. Ann Rosman är mycket bättre. Jag tyckte att den första boken, Fyrmästarens dotter, ibland var lite trevande skriven, men det är fullt förståeligt i en debut. Andra boken, Själakistan, var betydligt bättre skriven och Porto Francos väktare, som är den tredje boken om Marstrand är ännu ett strå vassare.

Själva deckargåtan i den här boken får dock stå tillbaka för den historiska berättelsen om Agnes. Är man ute efter en gastkramande deckare så är det här inte rätt bok, men vill man låta sig dras med och engageras av ett gripande människoöde i skuggan av en nutida deckargåta, förtrollas av Marstrands livliga historia och karga natur, ja då är det här helt rätt bok.

Det märks att Ann Rosman älskar att berätta om Marstrands historia och hon har en förmåga att få mig att sitta och nästan andlöst lyssna till historier om kapare, smugglare, sjörövare, mördare och gamla byggnader. Då ska man veta att jag inte precis är en person som slukar historia eller ens gärna läser historiska romaner.

Agnes flyr i slutet av 1700-talet från ett planerat arrangerat äktenskap genom att klä ut sig till man och ta sig till Marstrand för att försöka hitta ett jobb och någonstans att bo. 220 år senare görs ett gruvligt fynd på Klöverön. En kvinna och ett spädbarn hittas döda i Gamle mosse och kriminalinspektör Karin Adler kopplas in. Men att identifiera de två döda visar sig vara lättare sagt än gjort. Det enda man kan säga med säkerhet är att de har legat i mossen länge. Väldigt länge.

Hatten av för Ann Rosmans fantastiska förmåga att skriva om historia på ett passionerat, vackert och engagerande sätt.

,

6 kommentarer

Skrivretreat i september

Det har gått ett tag sedan jag var i Älvdalen på skrivretreat, närmare bestämt en dryg månad. Just nu jobbar jag faktiskt ganska intensivt med att skriva färdigt romanen, om man nu kan använda det ordet med tanke på hur lite tid det ändå blir till skrivandet.

Jag påbörjade detta manus (Paradisäpplet) under NaNoWriMo (National Novel Writing Month) förra året, alltså den 1 november 2010. Därefter skrev jag nästan ingenting på flera månader. I juni 2011 åkte jag på skrivretreat i Älvdalen och skrev 25000 ord. Sedan skrev jag i princip ingenting under hela sommaren, tills jag åkte på skrivretreat igen i september. Då tog jag bl a fram stora motorsågen och styckade upp nästan hela manuset. Slängde en del stora bitar och sammanfogade de övriga igen i en annan ordning än de hade varit tidigare. Ett jobb som tog flera dagar i sträck.

Nu sitter jag här och skriver faktiskt flera gånger i veckan för att färdigställa manuset och kunna börja skicka in det till förlag. Och med detta inlägg vill jag då säga att utan NaNoWriMo och utan skrivretreat i Älvdalen hade jag förmodligen inte haft något manus att färdigställa.

,

2 kommentarer

Berätta inte för någon av Harlan Coben

I flera år har David Beck jagats av sina minnen – kvällen han såg sin hustru Elizabeth föras bort av okända män, beskedet om att hennes döda kropp återfunnits och att gärningsmannen antas vara en fruktad seriemördare. Långt senare får han ett mejl – ett meddelande som ingen annan än Elizabeth kan ha skrivit. Nu vaknar hoppet om att hon fortfarande lever. Berätta inte för någon – så lyder varningen i mejlet. David kastar sig in i ett desperat och livsfarligt sökande efter sanningen och efter Elizabeth. Men snart står han själv misstänkt för hustrumord.

Det är inte alltid rättvist att läsa en tidig bok av en väl etablerad författare, men samtidigt vill man ofta gärna börja från början när man ger sig på en ny författare. Ny för mig alltså. Nu är det här inte Harlan Cobens första bok, långt ifrån. Men det är den första som är utgiven i Sverige.

Berätta inte för någon är en välskriven bok. Den här boken är skriven i första person och berättarjaget talar ibland direkt till läsarna och det är väldigt olika vad man tycker om det. Jag är inte så förtjust i det, eftersom det får mig att komma ur berättelsen lite. Jag vill inte vara en del av berättelsen, vilket jag blir när detta händer, trots att det är David Beck som bjuder in mig och inte författaren.

Men det här är en thriller i ordets rätta bemärkelse och det är den första men inte den sista boken jag läser av Harlan Coben. En av mina absoluta favorituppläsare, Torsten Wahlund, läser den här på samma strålande sätt som han alltid gör.

Och glöm nu inte bokcirkeln i Trollhättan den 31 oktober. Läs mer om den här.

,

1 kommentar

Öppen bokcirkel i Trollhättan

Nätbokhandeln Fritz Ståhl arrangerar öppna bokcirklar runt om i landet, bl a i Trollhättan där jag kommer att vara.

Vi läser boken Adonis av Jens Liljestrand och pratar om den över en fika på Café Strandgatan måndagen den 31 oktober kl 18. Boken finns att köpa hos Fritz Ståhl till ett förmånligt pris.

Visst vill du vara med? Skicka ett mail till hello@fritzstahl.com för anmälan.

Bor du i Stockholm eller Gävle så finns det tillfällen även där.

Läs mer här.

, , ,

2 kommentarer