Arkiv för juni, 2012

Vila i frid av Sofie Sarenbrant

En känd skådespelerska hittas medvetslös i kvinnornas tvagningsrum på Yasuragi Hasseludden och kort därefter upptäcks ett äldre par döda i rum 327. Ingen av incidenterna verkar vara annat än olyckor, men hotellchefen Peter Berg och vd:n Nils Wedén får ändå onda aningar. När ytterligare en person avlider på spa-anläggningen, den här gången i de varma källorna utomhus, går det inte att förneka att det måste finnas ett samband mellan dödsfallen.  
Emma Sköld på Nackapolisens kriminalavdelning kopplas in som ansvarig och hon upptäcker ganska snart att detta inte är något rutinfall.

Vila i frid är en fristående spänningsroman av Sofie Sarenbrant.

Intrigen är bra. Miljön är bra, spahotellet Yasuragi Hasseludden fungerar som en udda inramning för en serie oförklarliga mord. Boken är spännande och underhållande men håller inte särskilt hög litterär kvallitet. Jag stör mig hela tiden på att få saker berättade för mig, saker som jag kan förstå ändå, genom gestaltning. Det tål att sägas hur många gånger som helst – gestalning är nyckeln till författarskapet. Det var Lars Hesslinds största och viktigaste budskap till mig under författarskolan på Marstrand 2007. Ärligt talat, jag tycker nog att redaktören på förlaget borde ha reagerat på detta.

Jag beundrar författaren för den listiga intrigen, för den mysteriehöjande miljön, men jag hade önskat lite mer av berättartekniken. Lite mer djup i karaktärerna hade inte heller skadat.

Är du ute efter en underhållande och spännande deckare i en annorlunda miljö, ja då kan det här vara en bok för dig. Men om du har studerat skrivande i någon form, så kommer du förmodligen att störa dig på samma saker som jag.

, ,

1 kommentar

Mörkt motiv av Louise Penny

Jag fick ett erbjudande om att läsa den här boken där det stod ”Om du tycker om att dricka te och läsa deckare med både mord och hög mysfaktor, då är Louise Penny’s Mörkt motiv någonting för dig.” Eftersom jag älskar att dricka te framför Morden i Midsomer, tänkte jag att det här är säkert något för mig, så jag tackade ja. Boken levererades tillsammans med en mugg med texten ”Dödligt våld kräver Earl Grey” som jag numera dricker te ur på jobbet.

Mörkt motiv är den första boken i en serie om kommissarie Gamache och den kanadensiska byn Three Pines invånare, alla mer eller mindre excentriska och alla med sina egenheter. Originalet kom ut 2006 och är den första som kommer ut på svenska. I augusti kommer den åttonde boken i serien ut på engelska, så vi har några delar att ta igen här i Sverige och det ser jag fram emot!

Det finns faktiskt deckare som, trots mord och hemligheter, bäst kan beskrivas som trevliga eller kanske mysiga. Det här är verkligen en sådan, precis som förlaget utlovade. Berättartekniken påminner om en del äldre deckare och det tog ett tag innan jag kom in i berättelsen utan att fastna på de lite smålustiga kommentarer som författaren hela tiden klämde in. Jag vet faktiskt inte om det blev mindre sådant längre in i boken eller om jag helt enkelt vande mig. Troligtvis det senare.

Det är ingen gastkramande historia, vilket den heller inte utger sig för att vara, och tempot är ganska lågt. Jane Neal hittas död i skogen i den lilla byn Three Pines, skjuten med en pil rakt genom hjärtat. Vet man ingenting om pilbågar innan man börjar läsa den här boken, så gör man det när man är klar. I den lilla byn finns nämligen en bågskytteklubb som är experter på ämnet.

Precis som i Morden i Midsomer och i Agatha Christies böcker kretsar handlingen kring en liten by eller en sluten grupp människor och genom ett nära samarbete med byborna nystar kommissarie Gamache och hans kollegor upp gåtan.

Jag tror inte att jag har läst någon kanadensisk deckare förut och det förhållande som finns mellan de engelskspråkiga och de franskspråkiga delarna av Kanada berörs lite då och då av författaren, vilket också är intressant eftersom det är något nytt för mig i litteraturen. Annars har det mesta en tendens att bli uttjatat efter ett tag.

Gillar du smålustigt, målande och fantasifullt språk kombinerat med en trevlig, mysig deckarhistoria på landsbygden, ja då ska du absolut läsa den här.

Boken är ett recensionsex från Wahlström & Widstrand.

, ,

2 kommentarer

Raderar, raderar, raderar

Det är vad jag gör just nu. Okej, jag är lite mesig så klistrar in den borttagna texten i ett annat dokument ifall jag skulle vilja ta tillbaka någonting igen. Och det gör dessutom att jag kan se exakt hur mycket jag har tagit bort. I skrivande stund är det 33 000 ord eller 79 A4-sidor som inte längre finns med i mitt manus, och jag är inte klar än.

Det kan tyckas konstigt men det tar faktiskt inte emot! Tvärtom. Jag har levt med detta manus sedan 2005 och känner att jag har tömt ut alla möjligheter att få det publicerat, och vid närmare granskning så finns det förstås en anledning till att det inte har blivit antaget. Hade det varit fantastiskt bra så hade det blivit det, det är jag övertygad om. Jag vill inte heller ge ut det själv, eftersom jag känner att det inte är så bra som det skulle kunna bli. Då ska det inte ges ut alls.

Ett förlag sa att vissa delar var väldigt bra medan andra inte var bra och ett annat förlag sa att storyn inte var tillräckligt övertygande. Det är väl framför allt det sista som har gjort att jag vill göra om hela manuset. Att dutta lite här och lite där gör ingen skillnad om inte storyn är tillräckligt övertygande. Den måste skrivas om helt!

Monica skrev i en kommentar till det här inlägget här på min blogg bl a att ”Själv har jag lärt mig att inte plocka in för mycket i storyn, utan att det är bättre att skala av lite, både vad det gäller karaktärer och vad som händer. Det kanske händer för mycket? Det är kanske för många personer inblandade.”
Detta har jag tagit fasta på och nu skalat bort massor. Jag tror att det är fem karaktärer som helt har fått lämna manuset och några har istället fått mer utrymme för att fördjupa den historia som jag faktiskt hade men inte utvecklade ordentligt. Händelser har försvunnit och andra har tillkommit. Nya relationer och nya följder har tillkommit. Lite fler händelser bakåt i tiden har också fått mer plats.

Jag är som alltid otålig och önskar hela tiden att jag hade kommit längre, men man måste försöka glädja sig åt och vara nöjd med att man faktiskt är en bit på väg också.

, ,

8 kommentarer

Är på skrivretreat i Älvdalen

Det här var veckan då jag skulle ta upp mitt gamla deckarmanus igen och göra om det till något (nästan) helt nytt.

I söndags kom jag hit och fick mitt nya favoritrum som jag önskat. I måndags försökte jag börja skriva men tröttheten slog till som en klubbslag i huvudet efter morgonens joggingrunda. I tisdags försökte jag igen och började då ta bort lite text och ändra lite namn och ålder.

Förmiddagens joggingrunda kom av sig efter hundra meter mitt i ett ösregn. Istället tog jag bilen till Konsum och inhandlade 1 kg ritpapper, färgade pennor, kulspetspennor och ett block med klisterlappar i glada färger.

Efter lite tafatt klistrande på garderobsdörren började jag rita, först med olika färger och sedan gick det över till nedkladdade punkter på lösa ritpapper. Därefter återvände jag till datorn och började bygga upp ett nytt synopsis. Samtidigt har jag tagit bort text, flyttat text och skrivit till en del ny text.

Nu är jag på gång!

(Det blev ett nytt joggingförsök och en jätteskön runda i solsken och kortärmad tröja)

1 kommentar