Stark debut

Det som ska sonas

Ett brutalt mord får journalisten Konrad Jonsson att följa ett spår av intolerans och utanförskap. Ett spår som leder bakåt i tiden och som döljs under en stor kollektiv tystnad.

Efter ett kidnappningsdrama där en nära kollega blivit skjuten har journalisten Konrad Jonsson förlorat fotfästet. Han dricker för mycket och han klarar inte av vare sig relationer eller jobb.
När så hans adoptivföräldrar mördas måste han återvända till det Skåne han lämnat bakom sig i ungdomen. Tillbaka i lilla Tomelilla börjar Konrad fundera över sitt liv och över vad som en gång hände hans mamma Agnes. Agnes var polska, utstött i bygden, och när Konrad var sju år försvann hon. Han blev snabbt placerad i en familj där allt prat om modern var tabu, och han lämnade hembygden så snart han kunde.

Konrad inser att han själv är misstänkt för mordet på adoptivföräldrarna och börjar granska fallet. När två invandrarkillar på lösa grunder kopplas till dådet blir han först lättad men känner snart att det är något som inte stämmer. Varför skulle de ha dödat det djupt religiösa, timida paret? Rasistiska strömningar i bygden syns tydligt i dyningarna efter morden och Konrad hittar även trådar bakåt i tiden –kopplingar till Agnes försvinnande.

Mycket bra skriven och genomtänkt bok med flera nivåer, tidsperspektiv och växlande tempus.

Utgiven på Damm Förlag 2009.

Vanliga människor i böcker

Piratförlaget (@piratforlaget) twittrar: ”Kommer vanlig-människa-trenden (som Ullared på femman) slå igenom även inom bokbranschen? Har den redan gjort det?”

Det här är en intressant tanke. Hur många har inte blivit refuserade pga att persongalleriet inte är tillräckligt originellt? Även jag har fått höra att mina karaktärer kanske inte är tillräckligt intressanta eller spännande, men vad är det egentligen som avgör om en person är intressant/spännande eller inte? Det kanske inte alls handlar om att vara udda eller annorlunda utan om att ha hög igenkänningsfaktor bland läsarna?
Självklart tror jag inte att läsarna vill ha någon renodlad tomebolycka att läsa om, men ett vanligt liv är trots allt ganska problem- och konfliktfyllt, men inom lite snävare ramar.
Mitt eget fokus i min kriminalroman och mina kommande böcker (som jag definitivt kommer att skriva oavsett om jag blir antagen eller inte) är tragedier och ödesdigra händelser som kan inträffa i ett helt vanligt liv som levs av helt vanliga personer. Jag vill visa på att slumpen, eller ödet om man så vill, kan förändra kursen helt för de människor som drabbas. Detta orsakar i sin tur ytterligare händelser i fler personers liv, och så är bollen i rullning.

Det går inte att blunda för att många av vårt lands mest populära författare skriver om väldigt vardagliga saker. Det anses inte som fint av den kulturella eliten, men läsarna tycker uppenbarligen om det. Och visst är det väl läsarna som vi i grund och botten vill tillfredsställa med vårt skrivande? Bortsett från den enorma kick man själv får av att sitta framför sin dator och skapa en historia som sakta men säkert börjar leva sitt eget liv under resans gång från en tom sida till en färdigskriven bok. När man har filat på en text länge och känner att nu återspeglar den verkligen just det som jag ville förmedla.

En av mina personliga favoriter i år

Någon sorts frid

Det här är en av mina personliga favoriter i år. Den är skriven av två systrar, Camilla Grebe och Åsa Träff, som enligt uppgift har skrivit varannat kapitel i boken. Det märks verkligen inte när man läser den.

Huvudpersonen, Siri, är psykolog och terapeut och tar emot patienter på sin mottagning. Vi får följa flera karaktärer som besöker hennes mottagning eller tidigare har besökt den. Samtidigt lever Siri själv ett långt ifrån problemfritt liv.

Så hittas en av hennes patienter död i vattnet utanför hennes hem. Polisen finner ett självmordsbrev där flickan tackar Siri för att ha hjälpt henne inse hur meningslöst livet är. Siris värld rasar samman. Är hon verkligen så dålig på sitt jobb? Eller finns det en annan förklaring?

Siri börjar få en otäck, smygande känsla av att någon förföljer henne. Att någon därute i mörkret utanför stugan vill henne illa.

Någon sorts frid är en äkta psykologisk spänningsroman och en riktig bladvändare hela vägen igenom.

Utgiven på Wahlström & Widstrand 2009.

Bidragen färdigskrivna

Sådär, nu är mina bidrag till tävlingen färdigskrivna och stoppade i kuvert. Ingen återvändo. La jag rätt brev i rätt kuvert nu?
Naturligtvis fattar jag att jag inte har ens en mikroskopisk chans att vinna, men om man aldrig försöker så kommer man aldrig någon vart heller. Jag har fler projekt på gång och kommer att påbörja nästa så fort breven är postade.

Nu är även tågbiljetterna till kurshelgen i Stockholm köpta. Bara att packa väskan och åka 🙂

Mailade förlaget igår

När man har väntat på svar från ett förlag i fem månader, ska man då anta att de:
1. Har glömt att läsa det
2. Har läst några sidor, lagt det åt sidan och glömt att svara
3. Inte läst det ännu, men tänker läsa det
4. Låtit det ligga i inkorgen för att snart rensa bort det och skicka ett standardsvar

För att få veta har jag nu mailat en person på förlaget. Bättre att få veta än att gå och vänta eller – ve och fasa – aldrig få något svar. Mailet skickade jag igår förmiddag och ännu har jag inte fått något svar.

Kvällen har bestått av underbart goda räkor, vin och lite snacks framför Idol. Min gissning är att Eddie åker ut ikväll, men skulle han klara sig kvar så blir det nog Mariette.

Tidigare ikväll läste jag ut Jenny Berggrens ”Vinna hela världen”, ganska passande i och med att Ulf Ekberg sitter med i Idoljuryn ikväll. En mycket innerlig och självutlämnande roman som griper tag i läsaren trots att den nog inte kan räknas till särskilt högklassig litteratur. Av någon anledning skriver kända människor ofta sina memoarer i presens. Eller råkar det bara vara de jag har läst som har gjort det?
Hon lyckas verkligen förmedla vilsenheten som uppstår i och med ett explosionsartat genombrott, så som Ace of Base slog igenom. Jag tror inte det finns någon som, efter att ha läst den här boken, kan se på Jenny Berggren som en kändisdiva i alla fall. Tvärtom uppfattar jag henne som en ganska vanlig, jordnära och starkt troende tjej. Det är inte svårt att förstå att det liv som Ace of Base levde under denna tid satte sina spår hos medlemmarna. Jenny beskriver hur ett liv med ständiga resor, uppträdanden, späckade scheman och krav gör att hon förlorar en annan viktig del av en människas liv. Det liv som de flesta av oss faktiskt uppskattar väldigt mycket.
Igenkänningsfaktorn stiger när hon beskriver sina vistelser på Åh stitfsgård, där jag själv var på konfirmationsläger för många år sedan.

Nästa bok på att-läsa-listan är Ingrid Elfbergs ”Gud som haver” från Kabusa Förlag. Det ska bli spännande.

Mycket välskriven debut

Askungar

Kristina Ohlsson är född 1979 och arbetar till vardags som säkerhetspolitisk analytiker på Rikspolisstyrelsen.

Boken börjar med att en liten flicka försvinner från ett X2000-tåg och hennes pappa blir tidigt misstänkt i utredningen, som leds av kommissarie Alex Recht. Vid hans sida finns den ivrige kriminalinspektören Peder Rydh. Och inte minst den civilanställda utredaren Fredrika Bergman, hon som skulle bli violinist men istället hamnade inom polisen och som tvingas kämpa i motvind när hon vill leda bort utredningen från det spår man först slagit in på.

Boken är välskriven och spännande, vilket gör att man hela tiden vill fortsätta läsa. Jag saknar kanske lite av den suggestiva spänning som jag önskar att alla kriminalromaner hade, men det är den här boken inte ensam om. Det är få böcker som har det.
Men detta är klart en av de bättre nya kriminalromanerna i år.

Boken är utgiven 2009-08-19 på Piratförlaget.

Läs mer om boken här Askungar

Refuserad igen

I måndags mottog jag det senaste refuseringsbrevet i form av ett e-mail från ett stort förlag med motiveringen:

”Vi på den skönlitterära redaktionen har i alla fall nu med intresse läst och tyckt till om ”När höstlöven dansar”, och tyvärr beslutat att tacka nej till ditt erbjudande om utgivning. Manuset har många litterära kvaliteter, men i resonemanget kring huruvida ett manus ska publiceras eller inte måste vi som alla andra förlag ta hänsyn till den hårda konkurrensen på den litterära marknaden, förlagets profil samt utrymmet på vår utgivningslista, vilket tvingar oss att vara ytterst selektiva.”

Den stora frågan som uppstår efter en refusering: Vad gör jag nu?
Jag har fortfarande manuset ute hos ännu ett förlag sedan fem månader tillbaka, men hoppet om att de ska nappa sjunker ju förstås radikalt efter ett negativt besked. Omedelbart efter beskedet tappar man definitivt motivationen för en kort stund, men som tur är varar inte det speciellt länge. Det enda man kan göra är att ta nya tag, printa ut ytterligare 2×200 A4-sidor och skicka iväg till andra förlag.
En tröst i bedrövelsen är att man är långt ifrån ensam: Man lär sig av motgångarna

Men först har jag två tävlingsbidrag att koncentrera mig på. Har bestämt att de ska skickas in på måndag.

Snart release för en i gruppen

Jag går ett coachingprogram i egenutgivning just nu, och i helgen släpps den första av kursdeltagarnas böcker, Innebandypiraterna Första säsongen av Sölve Dahlgren. Lite avundsjuk är man allt.
Jag har fortfarande inte gett upp hoppet om ett förlag, eftersom jag tror att det passar mig bättre, men som sista utväg blir det nog egenutgivning. Till sist.

Idag har jag bokat hotellrum till kursens helgaktivitet i Stockholm första helgen i december. Det känns bra 🙂 Det är inte ofta man kommer ut på äventyr numera.

Bara en dag kvar till fredag

Ännu en helg närmar sig och med massor med planer på saker som ska göras. Först och främst måste jag skriva på mitt tävlingsbidrag, så att det blir så bra som det bara kan bli.
Började på en ny bok idag, Olle Lönnaeus – Det som ska sonas. Ser fram emot att fortsätta med den ikväll och i helgen.

Jag går ju ett coachingprogram om att ge ut sin bok själv, så det snurrar förstås en hel del att göra kring det också. Jag har ännu inte bestämt när i tiden jag ska ge ut boken själv, men i kursen ingår att bestämma storlek, redigering, sättning, design av omslag, val av tryckeri mm. Det är mycket att tänka på.

Därför nobbar förlagen ditt manus

Kalla Kulor har listan:

Därför nobbar förlagen ditt manus | Listor | Lista.se.

Och om man försöker följa allt detta – bortsett från förlagens tidsbrist – och ändå inte får napp. Vad är orsaken då?