Arkiv för mars, 2010

Äntligen vår!

Äntligen kommer våren, även om det i Dalsland, där jag befinner mig just nu, fortfarande liggger mycket snö. I torsdags, när jag åkte från jobbet i Göteborg, visade biltermometern 14 grader. Det kallar jag vår.

Sommaren 2007 gick jag Författarskolan på Marstrand hos Lars Hesslind och i dagens GP läser jag att han inte längre finns med oss. Mycket tråkiga nyheter.

Annonser

Lämna en kommentar

Tänk om Astrid Lindgren blivit censurerad

Vad hade hennes böcker varit då? Ingen fyllefest för Emil och Griseknoen i alla fall. Och att skrika ”förgrymmade unge” efter sina barn är väl förstås helt otänkbart.

Självklart är det tråkigt att läsa i tidningarna att en sådan sak som rökande gubbar på café censureras bort eller exemplet man kan läsa i DN:s artikel:
”I ”Jag, Dante och miljonerna” skrev Frida Nilsson om en miljonär som åkte in till staden och drack sig blarig på pilsner, men i slutversionen fick han i stället föräta sig på geléhallon.”

Eh…

Exakt samma sak kan man läsa i GP:s artikel.

Artiklarna avslutas med ett citat av barnboksförfattaren Ulf Stark:

”Numera är det väl knappt så att man ens kan publicera en bild av en säl i en barnbok utan att den måste ha flytväst på sig.”

I Svenska dagbladet kan man läsa en del av artikelläsarnas reaktioner och många är eniga om att man inte skyddar barn genom att censurera bort ”olämpliga” inslag i barnböcker.

En barnbok ska förstås inte innehålla precis vad som helst, men de får inte bli alltför ”snälla”, menlösa och politiskt korrekta. För det tror inte jag att barn vill ha. Det handlar inte om att de ska vara fyllda av sprit, tobak, svordomar och elände, men små inslag ska inte censureras bort. Här var Astrid Lindgren ett föredöme.

,

2 kommentarer

Det här är sidan 65 i mitt manus

Malin Persson Gioilito, Kristina Ohlsson och Christoffer Carlsson från Piratförlaget presenterar innehållet på sidan 65 i sina respektive manus och efterlyser samtidigt sidan 65 i andras manus. Jag nappar på detta och bjuder på det största stycket på sidan 65 i mitt eget manus.

*****************************************************************
Han fick inte se henne. Inte nu. Flickan tryckte sig mot väggen i ett försök att smälta in i omgivningen. Det långa håret fungerade som effektivt kamouflage framför hennes ansikte. Hon lät det falla som en ridå som bara lämnade en smal glipa där hon kunde få en glimt av vad som hände utanför den lilla sfär hon skapat runt sig själv. Hon var van vid att smälta in och glida undan. Doften av krita och suddgummi kittlade henne i näsan precis som dammet som virvlade upp när hon strök sin smala, barnsliga kropp längs med den tegelförsedda innerväggen. Hon var nästan framme nu. Bara en liten bit till, så skulle hon få vara i fred från vakande ögon. Korridoren som annars var så fylld av liv låg nu tom och mörk framför henne. Hennes steg ekade när hon rörde sig målmedvetet mot dörren längst ner på höger sida. Dörren till rummet där hon visste att datorerna fanns. Hon såg sig om åt båda håll innan hon försiktigt öppnade dörren och smet in. Salen var tom. Ett svagt surrande ljud skvallrade om att datorerna inte stängdes av på nätterna och hon slog sig ner vid den närmaste och tryckte på en tangent på tangentbordet. Skärmen tändes. Inget lösenord krävdes. Hon andades ut och öppnade webbläsaren. Det var mörkt i salen men ljuset från datorskärmen räckte för att hon skulle kunna hitta bokstäverna på tangentbordet. Hennes händer darrade svagt men formade beslutsamt de ord hon skrev. Steg i korridoren utanför fick henne att stelna till och upphöra med sitt skrivande. Hon höll andan och väntade. Han gick aldrig in i datasalen på kvällarna och hon hoppades innerligt att detta inte var något undantag. Stegen verkade bli långsammare utanför dörren men hon visste inte om det bara var inbillning. Hon stirrade på dörrhandtaget. Ett par sekunder upphörde stegen men återupptogs snabbt och försvann längre och längre bort från dörren. Hon lät axlarna sjunka och vilade armarna mot bordsskivan innan hon orkade fortsätta skriva.

******************************************************************

En eloge till Elib, som lyssnat på kritiken och ändrat vattenmärkningen.

Och till sist – jag kunde inte ha sagt det bättre själv: Don’t Believe the E-book Skeptics

,

Lämna en kommentar

Platt fall för läsplattan? Nej!

Idag kan man läsa i Aftonbladet att det blir platt fall för läsplattan. Att det är en produkt som bara bokbranschen vill ha.

Detta kan väl ändå inte vara möjligt? Visst, de läsplattor som finns kan bli mycket bättre, det är det ingen tvekan om.
Artikeln har invändningar mot prissättningen av e-böcker, men där är jag övertygad om att det kommer att hända ganska mycket den närmaste tiden. Jag tror inte att förlagen riktigt har landat när det gäller priserna på e-böcker.

Läsplattan är klumpigare än en vanligt telefon, står det vidare i artikeln. Eh, ja. Det hoppas jag verkligen. Vem vill läsa på en liten pluttig mobiltelefon? Möjligtvis bra som komplement till pappersböcker/läsplattor, men man kan väl inte hävda att en läsplatta borde vara lika liten som en mobiltelefon? Jag tycker att läsplattorna är små som de är.
En tegelsten i pappersformat är inte helt smidig den heller. Och det finns säkert fler än jag som inte vill ha hyllmeter efter hyllmeter med böcker som samlar damm, är fruktansvärt klumpiga att flytta och troligtvis aldrig mer kommer att bli lästa.

Kopieringsskyddet är ett problem, det kan jag hålla med om. Som man kan kunde läsa på Svb-bloggen för några dagar sedan så dyker en irriterande varningstext upp på en egen sida mellan varje kapitel. Det skulle väl kanske funka i en bok med väldigt långa kapitel, men i en bok som Hundraåringen, där kapitlen är korta och många, måste det bli outhärdligt.

Elib svarar i blogginlägget Skyddet ska inte störa läsningen att det här faktiskt stämmer. Det är så här vattenmärkningen fungerar. Oj, det var inte riktigt så jag hade föreställt mig att det skulle fungera. Hoppas verkligen att de kommer på en bättre lösning. Annars kan e-boken förlora en del poäng.

Slutligen – att säga att det bara är bokbranschen som ser poängen med läsplattor är nog inte riktigt rätt. Det är inte utan att man med ett leende lutar sig tillbaka och känner igen den vanliga skepsisen inför nymodigheter och förändringar. Det är likadant överallt.
Det fanns säkert många som var skeptiska till CD-skivan för 25 år sedan och hävdade att en musikupplevelse utan knastret från reporna i vinylen inte är någon riktig musikupplevelse.

, ,

1 kommentar

Tystnaden bryts

Nu har det varit tyst här en hel vecka! Tiden går och mycket annat kräver tid. Och läst har jag knappt gjort heller. Lånade De fattiga i Lodz för andra gången och hann inte läsa ut den under en två veckorsperiod den här gången heller. Så jag var tvungen att lämna tillbaka den och samtidigt hämta ut Vredens tid av Stefan Tegenfalk. I den har jag hunnit läsa första kapitlet nu.

Jag läser i Ta genast bort skiten! på SvB-bloggen att en nyinköpt e-bok av Hundraåringen som klev ut genom fönstret har någon slags varningstext på en egen sida mellan varje kapitel. Låter ju inte klokt! Så kan man väl inte ha det? Har alla e-böcker detta?

På tal om läsplattor, den här börjar likna något: Asus e-reader

Lämna en kommentar