Arkiv för kategorin Recensioner

Pianostämmaren av Stefan Tegenfalk

En sextonårig flicka hittas död nära vattnet i Bromma, en närförort till Stockholm. Det rör sig om ett brutalt mord där gärningsmannen skickligt har dolt spåren efter sig. Alla utom ett som han vill att polisen ska hitta.

Snart kastas Jonna de Brugge och de andra i Walter Gröhns grupp vid Stockholms länskriminalpolis in i jakten på en mördare som inte bara är osynlig, utan som också verkar sakna motiv. I takt med att utredningen fortskrider och poliserna tränger djupare in i den värld flickan levde i, framträder allt fler återvändsgränder. Jakten på mördaren förvandlas snart till en mardröm för Walter och hans grupp. Är allt bara en dimma av lögner? Vem talar sanning och vem går att lita på?

Det här är en bok jag verkligen tyckte om. Innehållet är inte alltid så lätt att läsa utan att bli både arg och frustrerad över mobbningens meningslöshet och grymhet. Varför gör unga människor så mot andra unga? Sextonåriga Linnea är inte bara mobbad, hon har också vuxit upp med frånvarande föräldrar som lämnat över uppfostran av sin dotter till olika barnflickor.

Linnea är en mycket ensam och missförstådd flicka med en stor begåvning för pianospelande. Men inte heller hennes pianolärare får henne att känna sig sedd och omtyckt. Inte förrän pianostämmaren dyker upp får Linnea en fast punkt i tillvaron.

Jag tycker att det här helt klart är Stefan Tegenfalks bästa bok hittills, jag hade svårt att lägga den ifrån mig och såg hela tiden fram emot att läsa vidare i den.

Recensionsexemplar från Massolit förlag.

,

Lämna en kommentar

Vila i frid av Sofie Sarenbrant

En känd skådespelerska hittas medvetslös i kvinnornas tvagningsrum på Yasuragi Hasseludden och kort därefter upptäcks ett äldre par döda i rum 327. Ingen av incidenterna verkar vara annat än olyckor, men hotellchefen Peter Berg och vd:n Nils Wedén får ändå onda aningar. När ytterligare en person avlider på spa-anläggningen, den här gången i de varma källorna utomhus, går det inte att förneka att det måste finnas ett samband mellan dödsfallen.  
Emma Sköld på Nackapolisens kriminalavdelning kopplas in som ansvarig och hon upptäcker ganska snart att detta inte är något rutinfall.

Vila i frid är en fristående spänningsroman av Sofie Sarenbrant.

Intrigen är bra. Miljön är bra, spahotellet Yasuragi Hasseludden fungerar som en udda inramning för en serie oförklarliga mord. Boken är spännande och underhållande men håller inte särskilt hög litterär kvallitet. Jag stör mig hela tiden på att få saker berättade för mig, saker som jag kan förstå ändå, genom gestaltning. Det tål att sägas hur många gånger som helst – gestalning är nyckeln till författarskapet. Det var Lars Hesslinds största och viktigaste budskap till mig under författarskolan på Marstrand 2007. Ärligt talat, jag tycker nog att redaktören på förlaget borde ha reagerat på detta.

Jag beundrar författaren för den listiga intrigen, för den mysteriehöjande miljön, men jag hade önskat lite mer av berättartekniken. Lite mer djup i karaktärerna hade inte heller skadat.

Är du ute efter en underhållande och spännande deckare i en annorlunda miljö, ja då kan det här vara en bok för dig. Men om du har studerat skrivande i någon form, så kommer du förmodligen att störa dig på samma saker som jag.

, ,

1 kommentar

Mörkt motiv av Louise Penny

Jag fick ett erbjudande om att läsa den här boken där det stod ”Om du tycker om att dricka te och läsa deckare med både mord och hög mysfaktor, då är Louise Penny’s Mörkt motiv någonting för dig.” Eftersom jag älskar att dricka te framför Morden i Midsomer, tänkte jag att det här är säkert något för mig, så jag tackade ja. Boken levererades tillsammans med en mugg med texten ”Dödligt våld kräver Earl Grey” som jag numera dricker te ur på jobbet.

Mörkt motiv är den första boken i en serie om kommissarie Gamache och den kanadensiska byn Three Pines invånare, alla mer eller mindre excentriska och alla med sina egenheter. Originalet kom ut 2006 och är den första som kommer ut på svenska. I augusti kommer den åttonde boken i serien ut på engelska, så vi har några delar att ta igen här i Sverige och det ser jag fram emot!

Det finns faktiskt deckare som, trots mord och hemligheter, bäst kan beskrivas som trevliga eller kanske mysiga. Det här är verkligen en sådan, precis som förlaget utlovade. Berättartekniken påminner om en del äldre deckare och det tog ett tag innan jag kom in i berättelsen utan att fastna på de lite smålustiga kommentarer som författaren hela tiden klämde in. Jag vet faktiskt inte om det blev mindre sådant längre in i boken eller om jag helt enkelt vande mig. Troligtvis det senare.

Det är ingen gastkramande historia, vilket den heller inte utger sig för att vara, och tempot är ganska lågt. Jane Neal hittas död i skogen i den lilla byn Three Pines, skjuten med en pil rakt genom hjärtat. Vet man ingenting om pilbågar innan man börjar läsa den här boken, så gör man det när man är klar. I den lilla byn finns nämligen en bågskytteklubb som är experter på ämnet.

Precis som i Morden i Midsomer och i Agatha Christies böcker kretsar handlingen kring en liten by eller en sluten grupp människor och genom ett nära samarbete med byborna nystar kommissarie Gamache och hans kollegor upp gåtan.

Jag tror inte att jag har läst någon kanadensisk deckare förut och det förhållande som finns mellan de engelskspråkiga och de franskspråkiga delarna av Kanada berörs lite då och då av författaren, vilket också är intressant eftersom det är något nytt för mig i litteraturen. Annars har det mesta en tendens att bli uttjatat efter ett tag.

Gillar du smålustigt, målande och fantasifullt språk kombinerat med en trevlig, mysig deckarhistoria på landsbygden, ja då ska du absolut läsa den här.

Boken är ett recensionsex från Wahlström & Widstrand.

, ,

2 kommentarer

Alltid du av Pernilla Alm

Mitt i familjeidyllen står han plötsligt där, tonårsförälskelsen hon aldrig glömt.

Caroline är visserligen lyckligt gift, men hon har aldrig riktigt glömt sin ungdomskärlek Adam. När han av en slump kliver in i hennes liv igen vänds tillvaron upp och ner. Caroline får erbjudande om arbete på hans företag, och hon blir mer och mer insnärjd i sina egna känslor och i hans.Men ska hon verkligen riskera allt hon har för Adam?

Alltid du är en sådan där bok som är svår att lägga ifrån sig. Jag tycker att författaren har lyckats fantastiskt bra med att fånga Carolines motstridiga känslor. Det är vardagligt men ändå fullt av dramatik under ytan. Varje gång Caroline väljer fel hör jag ”nej, nej!” inom mig men ändå kan jag på något sätt ändå förstå att det kan hända. För det gör ju det. Det får inte hända, men ändå så händer det. Det är absolut inte okej att göra som hon gör och jag känner verkligen hennes ångest i vissa lägen. Det finns många lägen där Caroline borde ha bromsat men ändå så fortsätter hon. Hon riskerar hela sitt fina väluppbyggda familjeliv för den där ungdomsförälskelsen som satte djupare spår än allt annat. Något som författaren har lyckats mycket bra med att skildra.

Enkelt, lättläst, underhållande och spännande. En sträckläsarbok helt enkelt.

,

Lämna en kommentar

Porto Francos väktare av Ann Rosman

Många anser att Ann Rosmans och Camilla Läckbergs böcker är likvärdiga eftersom båda skriver om Bohuslän och gärna väver ihop en historisk händelse med en nutida. Men det tycker inte jag. Ann Rosman är mycket bättre. Jag tyckte att den första boken, Fyrmästarens dotter, ibland var lite trevande skriven, men det är fullt förståeligt i en debut. Andra boken, Själakistan, var betydligt bättre skriven och Porto Francos väktare, som är den tredje boken om Marstrand är ännu ett strå vassare.

Själva deckargåtan i den här boken får dock stå tillbaka för den historiska berättelsen om Agnes. Är man ute efter en gastkramande deckare så är det här inte rätt bok, men vill man låta sig dras med och engageras av ett gripande människoöde i skuggan av en nutida deckargåta, förtrollas av Marstrands livliga historia och karga natur, ja då är det här helt rätt bok.

Det märks att Ann Rosman älskar att berätta om Marstrands historia och hon har en förmåga att få mig att sitta och nästan andlöst lyssna till historier om kapare, smugglare, sjörövare, mördare och gamla byggnader. Då ska man veta att jag inte precis är en person som slukar historia eller ens gärna läser historiska romaner.

Agnes flyr i slutet av 1700-talet från ett planerat arrangerat äktenskap genom att klä ut sig till man och ta sig till Marstrand för att försöka hitta ett jobb och någonstans att bo. 220 år senare görs ett gruvligt fynd på Klöverön. En kvinna och ett spädbarn hittas döda i Gamle mosse och kriminalinspektör Karin Adler kopplas in. Men att identifiera de två döda visar sig vara lättare sagt än gjort. Det enda man kan säga med säkerhet är att de har legat i mossen länge. Väldigt länge.

Hatten av för Ann Rosmans fantastiska förmåga att skriva om historia på ett passionerat, vackert och engagerande sätt.

,

6 kommentarer

Berätta inte för någon av Harlan Coben

I flera år har David Beck jagats av sina minnen – kvällen han såg sin hustru Elizabeth föras bort av okända män, beskedet om att hennes döda kropp återfunnits och att gärningsmannen antas vara en fruktad seriemördare. Långt senare får han ett mejl – ett meddelande som ingen annan än Elizabeth kan ha skrivit. Nu vaknar hoppet om att hon fortfarande lever. Berätta inte för någon – så lyder varningen i mejlet. David kastar sig in i ett desperat och livsfarligt sökande efter sanningen och efter Elizabeth. Men snart står han själv misstänkt för hustrumord.

Det är inte alltid rättvist att läsa en tidig bok av en väl etablerad författare, men samtidigt vill man ofta gärna börja från början när man ger sig på en ny författare. Ny för mig alltså. Nu är det här inte Harlan Cobens första bok, långt ifrån. Men det är den första som är utgiven i Sverige.

Berätta inte för någon är en välskriven bok. Den här boken är skriven i första person och berättarjaget talar ibland direkt till läsarna och det är väldigt olika vad man tycker om det. Jag är inte så förtjust i det, eftersom det får mig att komma ur berättelsen lite. Jag vill inte vara en del av berättelsen, vilket jag blir när detta händer, trots att det är David Beck som bjuder in mig och inte författaren.

Men det här är en thriller i ordets rätta bemärkelse och det är den första men inte den sista boken jag läser av Harlan Coben. En av mina absoluta favorituppläsare, Torsten Wahlund, läser den här på samma strålande sätt som han alltid gör.

Och glöm nu inte bokcirkeln i Trollhättan den 31 oktober. Läs mer om den här.

,

1 kommentar

Mirakelmannen av Jonas Moström

Den femte boken om Axberg och Jensen är har inte den mest engagerande storyn, men den är som vanligt när det gäller Jonas Moström ingen besvikelse. Jag lyssnade lika andäktigt på den här som på de tidigare delarna. Naturligtvis har de brister, men jag tycker att de här böckerna är bra mycket bättre än många av de deckare som ligger på topplistorna.

Böckerna är engagerande och lätta att följa utan att vara överdrivet enkla. Det som jag kan tycka är negativt är att det ibland blir lite för förutsägbart och att vissa av böckerna inte har lika intressant story som de andra.

Mirakelmannen är inte en av de bästa delarna i serien men den är fortfarande läsvärd.

Första dagen på sin påtvingade tjänstledighet får kriminalkommissarie Johan Axberg ett oväntat samtal från Mattias Molin, en vän från barndomen som han inte haft kontakt med på många år. Han säger sig veta något om den olycka då en annan barndomsvän, den så kallade mirakelmannen Chris Wirén, drunknade under en fisketur.

Wirén var chef för Symfonikliniken – ett hälsocenter som erbjuder alternativ vård till obotligt sjuka personer för skyhöga belopp. Han skapade sig ett världsrykte när han botade en Hollywoodstjärna
från skelettcancer trots att alla läkare ansett att det var omöjligt. Nu vallfärdar rika personer från jordens alla hörn till Symfoniklinken för att bli friska från sjukdomar som läkarvetenskapen inte rår på.

Efter viss tvekan beslutar sig Johan Axberg för att återvända. När han kommer fram hittar han Mattias död, brutalt ihjälslagen i köket.
Förtvivlad och chockad beslutar han sig för att hitta mördaren och samtidigt ta reda på sanningen bakom mirakelmannens död. Vad var
det Mattias hade velat berätta?

,

2 kommentarer