Arkiv för kategorin Skrivande

Min första skrivardag

En vanlig torsdag, men ändå inte. Jag började med att samla ihop alla tomma förpackningar och ge mig ut på långpromenad förbi återvinningsstationen kl 06:55 (!) på morgonen. Jag som haft enorma problem att anpassa mig till att vakna kl 05 och inte kl 10 så här första veckan efter semestern. Klockan 08 tryckte jag in det första täcket i tvättmaskinen. Tillfälle att tvätta täcken och kuddar har man ju typ…aldrig annars. Höll på att skrämma slag på kaninen när jag drog förbi hans rum (låter lyxigt men låt oss säga att det är ett mindre rum som han delar med våra kläder och diverse prylar) med en stor kudde framför mig. Ett brak och den stackarn stod med alla benen rakt ut och öronen rakt upp. Jag trodde inte att det fanns någonting som kunde få öronen på en vädurskanin att stå rakt upp, men nu vet jag. Han har nog aldrig sett en kudde förut, eller i alla fall har han inte sett mig på väg till tvättstugan med en. Sedan drog jag på frukosten och diskade. Sorterade papper och bäddade med nya lakan.

Men vänta lite nu. Jag skulle ju skriva idag. Jag såg på TV bara en liten stund till och sedan startade jag datorn. Det här med novelltävlingar låter så lockande, men jag hinner(?) aldrig skriva något bidrag, och om jag mot förmodan gör det så blir det inte tillräckligt bra. Att skriva en bra novell är tidsödande. Jag minns novellen jag skrev på Författarskolan på Marstrand 2007. Den blev inte ens en A4-sida lång och det tog en vecka att skriva den.

Jag skulle bara passa på att ringa och boka tid hos frisören, där jag borde ha varit för en månad sedan, skriva det där mailet som jag borde ha skrivit för fyra månader sedan, och så ringa det där samtalet som jag måste ringa.
Kl 10:30 satt jag i alla fall vid datorn. Bara så att ni vet så har jag trots allt jobbat med den idag. Den kommer att bli färdig och jag kommer att skicka in den. Den handlar om en död ko. Bara så att ni vet.

Annonser

, ,

3 kommentarer

Åskmuller och regn

Men vad är detta? Svart himmel, åska och regnskurar! Det har jag inte beställt. Det var ju högsommarväder igår 😦

Har precis kommit tillbaka från en rundvisning på området. Personalen talar ogärna något annat än franska, så man får verkligen dra fram sin gamla skolfranska. Som tur var fanns en norsk tjej som kunde bra franska med på turen.

Så, ska jag sätta mig ner och skriva nu då, eller ska jag spela tennis, golf, skjuta pilbåge, kasta mig i trapetsen, gå till gymmet, bada i poolen (som är tempererad tack och lov), bada bastu eller hänga i baren?

Jag försöker glömma gårdagens fadäser med surmjölk i kaffet, en drink som såg ut och smakade som vatten och gräs, en hel skål med sega minibläckfiskar till förrätten (men jag gillar bläckfisk i vissa former, åt säkert ett helt fat med friterade calamares, supergott!).

Vinincidenten var den mest pinsamma när jag tänkte att det skulle vara gott med ett glas vin till maten och ser en strikt fransman i uniform och pekar frågande på ”drickaautomaten”. Han skyndar fram och tar fram en vinlista. Jag säger ”white wine?” Han pekar på Chablis och jag hinner se siffran 15 € och inser att den där automaten inte alls ingår i all inclusive, så jag säger: ”Can I have a glass of wine with no extra cost?”
”Öh…Le Chablis…öh…?”
”No, no, ANY wine!”

Men idag har jag full koll… Inga fler incidenter. Efter informationsmötet igår och rundvandringen i området idag så vet jag allt det som jag hade behövt veta redan från början.

Nu ska jag försöka skriva lite före lunchen.

,

Lämna en kommentar

Skrivarvecka i Nice

Min skrivarvecka i Nice har börjat. Egentligen är jag i Opio en bit utanför, men vem vet var det ligger?

Jag har aldrig bott på hotell med all inclusive förut och jag är numera övertygad om att jag inte kommer att våga ställa mig på vågen när jag kommer hem. Jisses vad mycket mat det finns. Jag har inte räknat, men jag skulle gissa på att det finns kanske 50-60 förrätter att plocka ifrån och det finns inte färre varmrätter och efterrätter… Vin är fritt samt en lista på drinkar som är fria, både alkoholfria och alkoholhaltiga. Chips och annat nyttigt ställs fram före både lunch och middag.

Men nu var det ju skriva jag skulle göra, inte äta och dricka. Så hur mycket har jag skrivit idag undrar kanske någon. Efter frukost tog jag en promenad i omgivningarna, genom en blomdoftande skog med äventyrsstationer, förbi en fullständigt sammetsliknande puttinggreen och en driving range för att sedan hamna i en fantastisk olivträdsodling.

Jag mötte knappt en människa på hela promenaden och det var en sådan där fantastisk sommarmorgon som man trodde att man skulle få vänta tills nästa år på.

Efter promenaden tog jag mig i kragen och hämtade datorn, satte mig i baren och öppnade mitt manus. Inte helt lätt att koncentrera sig med sorlande människor, klirrande is och klämkäck fransk musik i bakgrunden. Jag hamnade mest på Facebook istället, så jag la tillbaka datorn på rummet, hämtade ett anteckningsblock och satte mig vid poolen med en alkoholfri drink istället. Hm, skönt, man kan ju vända ansiktet mot solen och bara njuta av den svaga vinden… Just det ja, tillbaks till anteckningsblocket.

Nu har jag tryckt i mig lunch och sitter på rummet med datorn igen. Förhoppningsvis ska jag få någonting gjort innan det är dags för fördrink, snacks, jättemiddag och show ikväll. Nattklubben som öppnar kl 23 tror jag att jag hoppar över.

,

6 kommentarer

Raderar, raderar, raderar

Det är vad jag gör just nu. Okej, jag är lite mesig så klistrar in den borttagna texten i ett annat dokument ifall jag skulle vilja ta tillbaka någonting igen. Och det gör dessutom att jag kan se exakt hur mycket jag har tagit bort. I skrivande stund är det 33 000 ord eller 79 A4-sidor som inte längre finns med i mitt manus, och jag är inte klar än.

Det kan tyckas konstigt men det tar faktiskt inte emot! Tvärtom. Jag har levt med detta manus sedan 2005 och känner att jag har tömt ut alla möjligheter att få det publicerat, och vid närmare granskning så finns det förstås en anledning till att det inte har blivit antaget. Hade det varit fantastiskt bra så hade det blivit det, det är jag övertygad om. Jag vill inte heller ge ut det själv, eftersom jag känner att det inte är så bra som det skulle kunna bli. Då ska det inte ges ut alls.

Ett förlag sa att vissa delar var väldigt bra medan andra inte var bra och ett annat förlag sa att storyn inte var tillräckligt övertygande. Det är väl framför allt det sista som har gjort att jag vill göra om hela manuset. Att dutta lite här och lite där gör ingen skillnad om inte storyn är tillräckligt övertygande. Den måste skrivas om helt!

Monica skrev i en kommentar till det här inlägget här på min blogg bl a att ”Själv har jag lärt mig att inte plocka in för mycket i storyn, utan att det är bättre att skala av lite, både vad det gäller karaktärer och vad som händer. Det kanske händer för mycket? Det är kanske för många personer inblandade.”
Detta har jag tagit fasta på och nu skalat bort massor. Jag tror att det är fem karaktärer som helt har fått lämna manuset och några har istället fått mer utrymme för att fördjupa den historia som jag faktiskt hade men inte utvecklade ordentligt. Händelser har försvunnit och andra har tillkommit. Nya relationer och nya följder har tillkommit. Lite fler händelser bakåt i tiden har också fått mer plats.

Jag är som alltid otålig och önskar hela tiden att jag hade kommit längre, men man måste försöka glädja sig åt och vara nöjd med att man faktiskt är en bit på väg också.

, ,

8 kommentarer

Är på skrivretreat i Älvdalen

Det här var veckan då jag skulle ta upp mitt gamla deckarmanus igen och göra om det till något (nästan) helt nytt.

I söndags kom jag hit och fick mitt nya favoritrum som jag önskat. I måndags försökte jag börja skriva men tröttheten slog till som en klubbslag i huvudet efter morgonens joggingrunda. I tisdags försökte jag igen och började då ta bort lite text och ändra lite namn och ålder.

Förmiddagens joggingrunda kom av sig efter hundra meter mitt i ett ösregn. Istället tog jag bilen till Konsum och inhandlade 1 kg ritpapper, färgade pennor, kulspetspennor och ett block med klisterlappar i glada färger.

Efter lite tafatt klistrande på garderobsdörren började jag rita, först med olika färger och sedan gick det över till nedkladdade punkter på lösa ritpapper. Därefter återvände jag till datorn och började bygga upp ett nytt synopsis. Samtidigt har jag tagit bort text, flyttat text och skrivit till en del ny text.

Nu är jag på gång!

(Det blev ett nytt joggingförsök och en jätteskön runda i solsken och kortärmad tröja)

1 kommentar

Lektörsutlåtande

I förrgår fick jag lektörsutlåtandet på kollektivromanen. För några år sedan anlitade jag en lektör för mitt deckarmanus och dessa två utlåtanden var av totalt olika karaktär. Jag bör tillägga att det inte var samma lektör.

Hur som helst så är det ovärderligt att anlita en lektör, för det tar inte lång tid innan man blir blind för sin egen text. Alla, och då menar jag verkligen alla, åsikter utifrån är guld värda. Finns det en som tycker någonting så finns det alltid fler. Man kan aldrig någonsin tillfredsställa alla läsare men målet är väl ändå så många som möjligt?

Men det största problemet, utifrån min egen erfarenhet, är att man har för bråttom att bli klar. Man ser mellan fingrarna med både det ena och det andra för att man har så bråttom att komma till det där målet. Med det menar jag inte att jag inte har arbetat om, flyttat runt, skrivit om flera gånger, utan jag menar att jag borde göra det ännu fler gånger. Jag borde dessutom låta manuset ligga i flera månader innan jag tar upp det igen och går hårt åt det ännu en gång.

Det är det jag tänker göra med deckarmanuset nu. Jag lägger kollektivromanen tillsammans med lektörsutlåtandet i en byrålåda och tar fram det igen om ett tag när det har fått ligga till sig. Under tiden plockar jag fram deckarmanuset och dess lektörsutlåtande igen. Börjar om från början. Börjar med att stryka allt det där som jag genast ser för att ge plats åt ny text. Men allra först ska jag göra ett synopsis och arbeta hårt med det tills jag känner att det kan bli en bra och övertygande story av det hela. Jag är redan övertygad om att jag kommer att stryka massor…

Är det bara jag bland alla skrivande människor som inte vet vilken genre man vill/borde skriva i?

 

, , ,

8 kommentarer

Kriminalromanens upplägg

När jag nu står inför utmaningen att arbeta om mitt deckarmanus är det många frågor som dyker upp i huvudet. Hur bygger man egentligen upp det optimala deckarmanuset?

Hur stort fokus ska man ha på själva mordet och dess inverkan? Hur stor del ska handla om poliserna och deras arbete? Hur mycket utrymme ska polisernas privatliv få? Hur mycket vikt ska läggas vid den geografiska miljön? Många kriminalromaner utspelar dig på en viss plats och fungerar närmast som turistbroschyrer för den platsen. Vad tycker ni om det? Ni som också skriver spännings-/kriminalromaner, hur gör ni?

Från mer än ett förlag fick jag kommentaren att jag skriver bra och att manuset har många litterära kvaliteter men att storyn inte är tillräckligt övertygande. Min stora fråga blir då hur man får en story övertygande. Vad ska jag ändra på för att den verkligen ska övertyga? Den här frågan har gjort mig totalt handlingsförlamad länge nu. Jag vet inte i vilken ände jag ska börja.

Det är alltid extremt jobbigt när man ska bryta upp delar av sitt manus för att omarbeta dem och sedan sätta ihop dem igen. Jag kan liksom inte riktigt andas ut förrän alla delar har hamnat på sina nya platser och just den biten kommer att bli väldigt jobbig nu när jag ska bryta sönder något som en gång har känts färdigt.

, ,

10 kommentarer