Arkiv för kategorin Allmänt

De skandalösa av Simona Ahrnstedt

de-skandalosaÅret är 1685, barockens och stormaktens tid. Platsen är Wadenstierna, Sveriges mest praktfulla slott. Den syndigt attraktive greve Gabriel Gripklo har återvänt till hemlandet efter många år till havs. Med sig har han det svartaste av rykten. Det sägs att han inte har några skrupler vare sig det gäller sex, kvinnor eller andra nöjen. Nu letar han efter en hustru.
Fröken Magdalena Swärd är den eviga ungmön. Bildad men utblottad. Bedragen, skandaliserad och på ruinens brant tvingas hon att acceptera en anställning som sällskapsdam åt en ung friherrinna som planerar att snärja greven.
Med sin vassa tunga och strikta klädsel står Magdalena för allt som Gabriel ogillar hos kvinnor. Den dekadente greven representerar i sin tur allt det hon föraktar hos män. Men en avslöjad hemlighet, ett nattligt möte och ett galet vad leder till en passionerad och allt mer skandalös romans.

Jag älskade Överenskommelser när den kom ut, och De skandalösa är ingen besvikelse. Boken håller sig perfekt i den genre den är tänkt att ligga. Simona Ahrnstedt är vår Drottning av Romance helt klart. Intriger, romantik, sex, vackra kläder, svartsjuka, konkurrens. ALLT finns med. Och visst, det är ganska förutsägbart och följer ett strukturerat mönster, men det ligger i genrens natur och är precis vad läsaren förväntar sig. Jag ser på en romantisk film för att jag vet ungefär vad jag får och blir upplyft av det. Samma sak gäller den här typen av böcker.

Ska jag hitta något negativt att säga så är det att det finns ovanligt många korrfel i texten. Och det heter ”dra jämnt”, inte ”dra jämt”, vilket förekommer på två ställen.

Boken är ett recensionsexemplar från Damm Förlag.

Lämna en kommentar

Min första skrivardag

En vanlig torsdag, men ändå inte. Jag började med att samla ihop alla tomma förpackningar och ge mig ut på långpromenad förbi återvinningsstationen kl 06:55 (!) på morgonen. Jag som haft enorma problem att anpassa mig till att vakna kl 05 och inte kl 10 så här första veckan efter semestern. Klockan 08 tryckte jag in det första täcket i tvättmaskinen. Tillfälle att tvätta täcken och kuddar har man ju typ…aldrig annars. Höll på att skrämma slag på kaninen när jag drog förbi hans rum (låter lyxigt men låt oss säga att det är ett mindre rum som han delar med våra kläder och diverse prylar) med en stor kudde framför mig. Ett brak och den stackarn stod med alla benen rakt ut och öronen rakt upp. Jag trodde inte att det fanns någonting som kunde få öronen på en vädurskanin att stå rakt upp, men nu vet jag. Han har nog aldrig sett en kudde förut, eller i alla fall har han inte sett mig på väg till tvättstugan med en. Sedan drog jag på frukosten och diskade. Sorterade papper och bäddade med nya lakan.

Men vänta lite nu. Jag skulle ju skriva idag. Jag såg på TV bara en liten stund till och sedan startade jag datorn. Det här med novelltävlingar låter så lockande, men jag hinner(?) aldrig skriva något bidrag, och om jag mot förmodan gör det så blir det inte tillräckligt bra. Att skriva en bra novell är tidsödande. Jag minns novellen jag skrev på Författarskolan på Marstrand 2007. Den blev inte ens en A4-sida lång och det tog en vecka att skriva den.

Jag skulle bara passa på att ringa och boka tid hos frisören, där jag borde ha varit för en månad sedan, skriva det där mailet som jag borde ha skrivit för fyra månader sedan, och så ringa det där samtalet som jag måste ringa.
Kl 10:30 satt jag i alla fall vid datorn. Bara så att ni vet så har jag trots allt jobbat med den idag. Den kommer att bli färdig och jag kommer att skicka in den. Den handlar om en död ko. Bara så att ni vet.

, ,

3 kommentarer

Är det äntligen dags att börja igen nu?

Under en tid, som känns som en hel evighet, har jag knappt skrivit ett enda ord. Det finns många anledningar till det, men den kanske främsta är att jag helt enkelt inte har orkat eller känt att jag har haft tid. ”Det är klart att du har haft tid, du har bara prioriterat annat”, kanske du säger högt för dig själv nu, och visst är det så. Jag kunde ha skrivit någonting under de nästan två år som jag har gått runt i ett tillstånd av kreativt vakuum. Inte har jag läst särskilt mycket heller, vilket också märks på bloggen. Och de böcker jag faktiskt har läst har det inte blivit av att jag har recenserat här.

Men just nu jobbar jag inte heltid, så kanske detta är min chans att hitta tillbaka till den jag faktiskt är igen. Jag vill läsa, skriva och blogga och känna glädje över att göra det. Låt oss hoppas att det blir så nu igen efter det dödläge som har varit.

, ,

3 kommentarer

Ska vi verkligen låta oss styras av media?

Jag tycker mig kunna se en oroväckande trend i att allt fler människor tycks låta sig fullständigt okritiskt styras av media.

Det är mer än en gång som jag noterat att media snabbt och med några få rader – kanske bara en rubrik – lyckas starta ett drev, masshysteri. Tänk efter vad detta kan leda till.

Det handlar inte om något speciellt ämne, det gäller alla ämnen, och det händer dagligen.

Var finns det kritiska tänkandet? Har vi blivit för lata för att bilda oss en egen uppfattning och istället glupskt sväljer allt vad media göder oss med? Hela sanningen står inte i en tidningsartikel och det får vi aldrig glömma bort.

,

3 kommentarer

Turkanarapporten av Christian Unge

Afrikas horn, 1999

Soldaterna omringade jeepen och drog ut chauffören som slogs blodig till marken. Nadine skrek, försökte slå sig fri men vräktes ner och fick ett knä i ryggen. Det flimrade framför ögonen. Sen, en säck över huvudet, det sista hon kom ihåg.

Den svenske kirurgen Martin Roeykens liv är i spillror. Han har flytt ett havererat äktenskap och det trygga livet som läkare i Stockholm för att arbeta med traumakirurgi i norra Kenya. Där faller han handlöst för antropologen Nadine Zaoui och anar en ljusning i tillvaron. När Nadine erbjuder honom att följa med på en forskningsresa i den osäkra Turkanaprovinsen tackar han nej, av pliktkänsla mot sina patienter. Nadine försvinner plötsligt och frågorna hopar sig. Förtvivlat kastar han sig in i jakten på en kvinna som han egentligen inte vet något om. Långsamt går det upp för Martin att Nadines forskning är en pusselbit i en medicinsk gåta, och att det finns en hemlighet så mörk att den till varje pris måste skyddas. Martins enda vapen är hans medicinska kunskap och envishet. Och drivkraften, Nadines skrattgropar som etsat sig fast på näthinnan.

Turkanarapporten har både styrkor och svagheter. Det märks att författaren är läkare och har arbetat på uppdrag av Läkare Utan Gränser i Afrika. Det är en styrka, eftersom även en av bokens huvudperson, Martin Roeykens, gör detta. Både beskrivningarna av hans arbete och av miljöerna, först i Afrika och senare i Paris, är trovärdiga och bra.

Boken är lite för lång enligt mina mått mätt. Den hade kunnat kortas ner, men den blir ändå aldrig seg att läsa, tycker jag. Författaren är skicklig på att hålla intresset vid liv, trots bokens svagheter. Jag har svårt att lägga den ifrån mig och ser hela tiden fram emot att fortsätta läsa i den. Jag var hela tiden nyfiken på hur det skulle gå. Det, tillsammans med miljöbeskrivningarna,är enligt mitt tycke det som är bra med den här boken.

Som svagheter kan nämnas att den aldrig går riktigt på djupet. Karaktärerna är stereotypa och man får inte komma nära inpå någon av dem.  Handlingen hoppar lite för mycket hit och dit ibland utan att det riktigt tillför något. Ibland hinner jag inte förstå sammanhanget innan det blir ett hopp någon annanstans.

Det är inte litterär ahaupplevelse, men boken är spännande och har som sagt sina styrkor i beskrivningar av miljöer och i själva ämnet som den tar upp. Dessutom vill författaren att allt överskott på försäljningen går till Läkare Utan Gränser, vilket är fint tänkt.

Om författaren slipar lite mer på de litterära bitarna, så kan nästa bok bli riktigt bra.

Lämna en kommentar

Åskmuller och regn

Men vad är detta? Svart himmel, åska och regnskurar! Det har jag inte beställt. Det var ju högsommarväder igår 😦

Har precis kommit tillbaka från en rundvisning på området. Personalen talar ogärna något annat än franska, så man får verkligen dra fram sin gamla skolfranska. Som tur var fanns en norsk tjej som kunde bra franska med på turen.

Så, ska jag sätta mig ner och skriva nu då, eller ska jag spela tennis, golf, skjuta pilbåge, kasta mig i trapetsen, gå till gymmet, bada i poolen (som är tempererad tack och lov), bada bastu eller hänga i baren?

Jag försöker glömma gårdagens fadäser med surmjölk i kaffet, en drink som såg ut och smakade som vatten och gräs, en hel skål med sega minibläckfiskar till förrätten (men jag gillar bläckfisk i vissa former, åt säkert ett helt fat med friterade calamares, supergott!).

Vinincidenten var den mest pinsamma när jag tänkte att det skulle vara gott med ett glas vin till maten och ser en strikt fransman i uniform och pekar frågande på ”drickaautomaten”. Han skyndar fram och tar fram en vinlista. Jag säger ”white wine?” Han pekar på Chablis och jag hinner se siffran 15 € och inser att den där automaten inte alls ingår i all inclusive, så jag säger: ”Can I have a glass of wine with no extra cost?”
”Öh…Le Chablis…öh…?”
”No, no, ANY wine!”

Men idag har jag full koll… Inga fler incidenter. Efter informationsmötet igår och rundvandringen i området idag så vet jag allt det som jag hade behövt veta redan från början.

Nu ska jag försöka skriva lite före lunchen.

,

Lämna en kommentar

Skrivarvecka i Nice

Min skrivarvecka i Nice har börjat. Egentligen är jag i Opio en bit utanför, men vem vet var det ligger?

Jag har aldrig bott på hotell med all inclusive förut och jag är numera övertygad om att jag inte kommer att våga ställa mig på vågen när jag kommer hem. Jisses vad mycket mat det finns. Jag har inte räknat, men jag skulle gissa på att det finns kanske 50-60 förrätter att plocka ifrån och det finns inte färre varmrätter och efterrätter… Vin är fritt samt en lista på drinkar som är fria, både alkoholfria och alkoholhaltiga. Chips och annat nyttigt ställs fram före både lunch och middag.

Men nu var det ju skriva jag skulle göra, inte äta och dricka. Så hur mycket har jag skrivit idag undrar kanske någon. Efter frukost tog jag en promenad i omgivningarna, genom en blomdoftande skog med äventyrsstationer, förbi en fullständigt sammetsliknande puttinggreen och en driving range för att sedan hamna i en fantastisk olivträdsodling.

Jag mötte knappt en människa på hela promenaden och det var en sådan där fantastisk sommarmorgon som man trodde att man skulle få vänta tills nästa år på.

Efter promenaden tog jag mig i kragen och hämtade datorn, satte mig i baren och öppnade mitt manus. Inte helt lätt att koncentrera sig med sorlande människor, klirrande is och klämkäck fransk musik i bakgrunden. Jag hamnade mest på Facebook istället, så jag la tillbaka datorn på rummet, hämtade ett anteckningsblock och satte mig vid poolen med en alkoholfri drink istället. Hm, skönt, man kan ju vända ansiktet mot solen och bara njuta av den svaga vinden… Just det ja, tillbaks till anteckningsblocket.

Nu har jag tryckt i mig lunch och sitter på rummet med datorn igen. Förhoppningsvis ska jag få någonting gjort innan det är dags för fördrink, snacks, jättemiddag och show ikväll. Nattklubben som öppnar kl 23 tror jag att jag hoppar över.

,

6 kommentarer