Efter NaNoWriMo

Och nu då? Äntligen har man all tid i världen (nåja, nästan) att blogga! Och att läsa! Och surfa!

Jag hade bestämt mig för att låta manuset ligga åtminstone någon vecka, men jag har redan varit väldigt sugen på att fortsätta jobba på det. Igår hade jag tänkt smygredigera lite, men det gick i stöpet när jag glömde datorn på jobbet. Jag tror att det är bra att låta det ligga till sig lite, så jag ska nog ändå försöka låta bli det ett litet tag. Om jag kan…

Och förresten, det är vinter nu.

Dag 28 av NaNoWriMo och jag är klar!

Så det är så här det känns att klara av det! Att skriva 50000 ord på 30 dagar. Jag klarade det ju faktiskt på 28 dagar, men det är mycket tack vare att jag blev insnöad i fredags och inte kunde åka till jobbet. Det är hysteriskt mycket snö just nu. Nästa gång jag köper bil får det nog bli fyrhjulsdrift.
50000 ord alltså, men det innebär förstås inte att romanen är klar. Jag är en bra bit på väg, en riktigt bra bit på väg och hade jag inte varit med i NaNoWriMo så hade det nog tagit två år att komma så här långt. Därför rekommenderar jag alla som vill börja skriva att delta i denna årliga tävling.

Jag har både positiva och negativa erfarenheter av att skriva på det här sättet. Jag börjar med det positiva. Jag hade aldrig haft en sådan rejäl grund för nästa roman om jag inte hade deltagit. Jag har tvingats fundera och driva berättelsen framåt även när jag inte har haft en aning om vad jag ska skriva. Jag har fått prova på att det faktiskt går att skriva varje dag, även om jag inte kommer att kunna fortsätta i det här tempot. Man blir ganska sliten och stressad mitt i det roliga. Positivt tror jag också är att jag har kunnat få ett flyt i historien eftersom jag inte har hunnit glömma handlingen mellan gångerna (som man gör när det tar fem år att bli klar). Självklart kommer jag att ändra på en hel del och framför allt lägga till en hel del, men grundstoryn blir nog kvar. En story som dök upp i mitt huvud bara veckor innan NaNoWriMo startade. Innan dess trodde jag att jag skulle skriva något helt annat.

Det mest negativa var att tvingas skriva något som man inte själv tyckte var bra, att vara tvungen att skriva något fullständigt ointressant bara för att uppnå dagens kvot. Jag kan lätt säga att jag är mer nöjd med vissa avsnitt än med andra. En annan sak är att jag inte har hunnit tänka så mycket på språket som jag hade velat. Jag har använt samma ord och uttryck hela tiden eftersom jag inte har haft tid att fundera ut variationer. När man inte tänker efter så blir det lätt utslitna ord och uttryck man använder. Men det är förstås inget som inte går att ändra på nu.
En annan negativ effekt är stressen. Samtidigt som pressen kan generera något positivt, så kan det också göra att man har svårt att orka med allt annat man måste göra under november månad. Visst, det är frivilligt att delta och att fullfölja, men har man en gång tagit på sig uppgiften så är det svårt att låta sig själv misslyckas.

Nu ser jag fram emot att bearbeta och omarbeta manuset i lugn och ro 🙂

Dag 26 av NaNoWriMo – Segervittring

Snön har vräkt ner utanför fönstret sedan igår och fram till mitt på dagen idag och jag har kämpat fram ännu några ord till min nanoroman. Nu har jag 45000 ord och målet i sikte den 30 november. Det bör gå om inget oförutsett inträffar.
Jag tänker sammanfatta mina intryck i ett inlägg efter att mina 50000 ord är validerade och godkända, men jag kan säga så mycket som att det har varit både positiva och negativa upplevelser. Jag kan också tillägga att 50000 ord på 30 dagar känns som precis vad man klarar av om man verkligen anstränger sig.

Dag 15 av NaNoWriMo – halvvägs!

Japp, efter ikväll bör man ha hunnit halvvägs, dvs 25000 ord. Det kommer jag att ha gjort, oavsett vilken ordräknare jag använder mig av. Jag har upptäckt att det blir väldigt olika resultat beroende på vilket program man använder för att kontrollera word count, dvs antal ord. Så jag har bestämt mig för att ange det bästa resultatet på NaNoWriMo, det är mest inspirerande, men självklart måste jag se till att alla uppnår 50000 innan jag laddar upp för kontroll sista dagen.

Mina erfarenheter så här långt är att kvaliteten på det jag skriver blir sämre när jag hela tiden måste driva på mitt skrivande. ”Kill your darlings” har blivit ett uppenbart moment som jag definitivt måste ägna mig åt när november månad är slut. Jag har helt enkelt inte tid att variera mina uttryck, så det blir ofta samma. Men jag är i alla fall medveten om det. Alltid något.

Nej, nu har jag faktiskt inte tid att sitta här och blogga längre, det är dags att ta itu med dagens skrivpass vid datorn. Med sällskap av lite julmust och salta bilar.

Dag 7 av NaNoWriMo

Jag kämpar och kämpar för att få ihop 1667 ord per dag. Förra veckan låg jag efter, men det har jag jobbat ikapp under helgen och idag och imorgon kommer jag att försöka få ihop 1667 ord extra för att ha lite marginal i veckan.

Det är verkligen en märklig känsla att driva på sitt skrivande med ett sådant tempo. Jag har faktiskt ingen riktig känsla för hur kvaliteten på innehållet blir än. Själva texten blir fattigare och mer förenklad än om jag hade skrivit i min vanliga takt (som är typ 85000 ord på fem år…), men det bryr jag mig inte om eftersom allt ska skrivas om efter november månad. Det viktigaste för mig är att jag får ihop ett utkast som går att bygga vidare till en färdig roman.

Jag önskar att jag hade planerat mer i förväg, men jag hade en grundidé som föll från ingenstans bara någon vecka före starten av NaNoWriMo. För en månad sedan hade jag inte en tanke på att skriva den roman som jag nu håller på med. Lite märkligt faktiskt. Så just nu driver jag fritt varje gång jag sätter mig vid datorn. Jag vet dock ungefär vart jag är på väg och i stora drag hur färden ska se ut, men det fyller ju inte 50000 ord. Det krävs massor där emellan.

Dag 4 av NaNoWriMo

Fjärde dagen är snart slut och jag ligger efter schemat. I skrivande stund är ordantalet 4486. Men imorgon och i helgen ska jag ta igen det jag ligger efter. Jag måste. Jag får inte misslyckas med det här.

Trist nog låg ett nytt refuseringsbrev och väntade när jag kom hem idag. Tack men nej tack. Standardbrev. Men som sagt, man lär sig att ständigt resa sig och försöka igen. Nu har jag ett nytt romanprojekt att fokusera lite på. Jag har inte lagt När höstlöven dansar på hyllan – i någon form kommer den ut. Lita på det! Men just nu – fokus på NaNoWriMo.