Arkiv för oktober, 2010

Det blir en roman – och starten går imorgon

Ja, det blir en roman nästa gång. En kriminalroman är  förvisso också en roman, men det här blir en ”vanlig” roman. Den som ska komma till under NaNoWriMo, National Novel Writing Month, dvs november månad.

Jag har försökt planera ordentligt i förväg men inte hittat tid. Jag har en liten, liten planering av karaktärerna och temat är fastställt. Även arbetstiteln som blir Paradisäpplet.

Imorgon går alltså startskottet och jag är laddad. Det ska bli otroligt spännande att se om jag klarar av att få ihop 50 000 ord på 30 dagar. Bli inte förvånad om jag inte hinner blogga om böcker under kommande månad. Men ett och annat inlägg om NaNoWriMo blir det garanterat!

Annonser

6 kommentarer

Afrikanska noveller och en svensk deckare

Petina Gappahs novellsamling Sorgesång för Easterly handlar om ett Zimbabwe som håller på att falla samman medan alla låtsas som ingenting. Vissa noveller berör mer än andra. Mannen som får ett s k ”Nigeriabrev” sammanfaller lustigt med att jag själv fick ett sådant för första gången i fredags. Tänk att jag kommer att ärva 10 miljoner dollar…

Jag är inte så förtjust i novellformen, men jag måste samtidigt erkänna att jag inte har gett den en särskilt stor chans heller. Jag hade lite svårt att anpassa mig i början, men mot slutet hade jag faktiskt kommit in i det här med att abrupt lämna en historia som knappt startat för att kasta mig in i nästa.

Mer sammanhängande är Sofie Sarenbrants Vecka 36, som är en riktig bladvändare. Jag tycker dock att den gott kunde ha varit lite tjockare. Det händer saker hela tiden, men man får aldrig riktigt lära känna karaktärerna.
Att flera av huvudpersonerna är höggravida gör det till en lite annorlunda deckare. Den utspelar sig under sommarsäsongen i Brantevik och ansluter sig därmed till den stora mängden av svenska ”kustdeckare”. Det är tydligen något som säljer, att låta sin deckare utspela sig någonstans vid kusten – väst- eller öst- eller syd – och gärna en turistort. Men det är spännande och svårt att lägga ifrån sig den här boken innan man får veta vad som egentligen hände höggravida Agnes när hon försvann på den korta promenaden från karaokestället till huset de lånat för semestern.

, , ,

Lämna en kommentar

Att välja ny bok

Känslan när man precis har läst ut en bok och har full frihet att välja nästa är svårslagen.

Därför gillar jag inte tegelstenar. Det tar så lång tid att läsa ut dem. Så lång tid tills man får börja på en ny.

Det jobbiga med att välja en ny bok är att man samtidigt måste välja bort alla andra. Åtminstone för ett tag.

,

Lämna en kommentar

Och igen…

Ja, i fredags kom nästa refuseringsbrev. Med vanlig post den här gången. Mitt manus hamnade rätt i dokumentförstöraren igen alltså. Känns inte som om de kan ha hunnit läsa på den korta tiden. Dåligt följebrev? Ändå har jag aldrig filat så mycket på följebrevet som den här gången.
Brevet innehöll i stort sett samma sak som det förra, lite annat ordval bara, och här orkade man inte ens påstå att det var intressant att ta del av mitt manus. Konstigt, likadana brev skickade samma dag… Har förlagen pratat ihop sig?

Typiskt att få dubbla refuseringsbrev så här nära inpå NaNoWriMo, som kommer att kräva enorm energi om man ska lyckas.

Om jag aldrig blir publicerad författare så kommer jag i alla fall att lära mig hur man reser sig efter att bli ratad och gång på gång…

, ,

1 kommentar

Nu har det hänt igen

Jag öppnade min mail på telefonen och precis då trillade det in ett refuseringsmail. Efter den häpnadsväckande korta tiden 5,5 veckor. Har de verkligen hunnit titta på det så fort eller åkte det direkt i dokumentförstöraren? Inte trodde jag att det förlag som tog emot det sist skulle svara först.

Och ett standardsvar blev det. ”Det har varit intressant att ta del av ditt manuskript, men tyvärr tackar vi nej till utgivning”.
Inte tillräckligt intressant tydligen. Och därefter den sedvanliga texten hur många manus per år de tar emot och att de bara kan ge utförliga synpunkter och kommentarer i undantagsfall. Detta står i ALLA standardsvar från förlag.
Och då undrar jag om det enda alternativet till utförliga synpunkter är inga synpunkter alls?

Hur mycket man än förväntar sig en refusering – för det gör man – så är det alltid trist när den kommer. Då har man inte ens sitt mikroskopiskt pyttelilla hopp kvar. Visserligen är det fler förlag som ska svara, men om det första inte inser storheten med manuset så lär väl de andra inte göra det heller…

, , ,

7 kommentarer

Bokbloggarnas litteraturpris

Breakfast Book Club instiftar ett nytt litteraturpris från och med i år 2010.

Alla svenska bokbloggare får nominera fem svenska eller utländska böcker var. Är de utländska måste de finnas översatta till svenska. De ska vara utgivna från och med november 2009 till november 2010. Priset tillkännages och delas ut i samband med Stora kulturbloggprisets gala den 27 november.

Läs mer här.

Lämna en kommentar

Har jag tagit mig vatten över huvudet nu?

Alldeles nyss anmälde jag mig till NaNoWriMo.

Och vad är då det? Jo, på 30 dagar ska man lyckas slänga ihop en roman på 50 000 ord. Det går inte ut på att skriva den perfekta romanen. Inte alls. Det man åstadkommer kommer inte att vara bra, men det viktiga är att komma igång och skriva. Vräka ur sig text som sedan kan användas att arbeta vidare på. Efter den 30 november. För då ska det vara klart. Man börjar den 1 november och måste vara klar senast midnatt 30 november lokal tid.

Jag tänker försöka få fram ett utkast till min nästa bok på det här sättet. Just nu är jag säker på att jag kommer att misslyckas. 50 000 ord är väldigt, väldigt mycket. På 30 dagar…

Kanske du också ska vara med?

,

10 kommentarer