Arkiv för kategorin Paradisäpplet

Lektörsutlåtande

I förrgår fick jag lektörsutlåtandet på kollektivromanen. För några år sedan anlitade jag en lektör för mitt deckarmanus och dessa två utlåtanden var av totalt olika karaktär. Jag bör tillägga att det inte var samma lektör.

Hur som helst så är det ovärderligt att anlita en lektör, för det tar inte lång tid innan man blir blind för sin egen text. Alla, och då menar jag verkligen alla, åsikter utifrån är guld värda. Finns det en som tycker någonting så finns det alltid fler. Man kan aldrig någonsin tillfredsställa alla läsare men målet är väl ändå så många som möjligt?

Men det största problemet, utifrån min egen erfarenhet, är att man har för bråttom att bli klar. Man ser mellan fingrarna med både det ena och det andra för att man har så bråttom att komma till det där målet. Med det menar jag inte att jag inte har arbetat om, flyttat runt, skrivit om flera gånger, utan jag menar att jag borde göra det ännu fler gånger. Jag borde dessutom låta manuset ligga i flera månader innan jag tar upp det igen och går hårt åt det ännu en gång.

Det är det jag tänker göra med deckarmanuset nu. Jag lägger kollektivromanen tillsammans med lektörsutlåtandet i en byrålåda och tar fram det igen om ett tag när det har fått ligga till sig. Under tiden plockar jag fram deckarmanuset och dess lektörsutlåtande igen. Börjar om från början. Börjar med att stryka allt det där som jag genast ser för att ge plats åt ny text. Men allra först ska jag göra ett synopsis och arbeta hårt med det tills jag känner att det kan bli en bra och övertygande story av det hela. Jag är redan övertygad om att jag kommer att stryka massor…

Är det bara jag bland alla skrivande människor som inte vet vilken genre man vill/borde skriva i?

 

, , ,

8 kommentarer

Årets sista dag

Året är slut och jag kan konstatera att jag nådde målet jag satte för några veckor sedan. Igår åkte jag till Posten och lämnade in mitt nya alster för första gången. Det känns lite märkligt att skiljas från något man har levt så nära så länge.

Men egentligen har denna resa bara börjat. Den första resan är från idé till färdigt manus och sedan kommer den här – från manus till tryckt bok. Det går att klara sig utan förlag men den vägen är både längre och jobbigare. Jag tycker att jag sträcker min tid redan nu. Ska jag både skriva på nästa bok och arbeta med utgivning samtidigt så vet jag inte hur det ska gå.

Jag håller på med sättning av denna bok för att trycka upp några ex till testläsare. Den behöver inte följa några exakta regler och ska inte säljas, men det är tillräckligt med jobb ändå!

Klär upp mig ikväll och hoppas allt vad jag orkar att Paradisäpplets resa ska sluta väl.

Gott Nytt År!

6 kommentarer

När är man klar?

Jag sitter här framför datorn och läsplattan och ska avsluta 14 månaders romanskrivande. Jag har bestämt mig för att sätta punkt senast nyårsafton, och därefter ska manuset få pröva sina vingar för första gången. Med tanke på hur många som blir antagna är sannolikheten stor att försöket misslyckas och därför finns redan en plan som tar vid efter en refusering.

Så när jag säger att jag är klar, så menar jag att kanske inte klar i alla fall, för om manuset refuseras krävs minst en omarbetning innan ett nytt försök kan göras. Men i skrivande stund har jag ingen aning om hur den omarbetningen skulle se ut och därför kommer sannolikt en lektör att anlitas i nästa steg.

Men först: premiärflygning.

7 kommentarer

Snart klar!

Det blev en aning hektiskt med NaNoWriMo och jobbet att skriva färdigt Paradisäpplet. Men jag överlevde NaNoWriMo genom att skriva som en galning en söndag (13000 ord) och avsluta med de 5000 sista dagen efter så att jag blev klar tio dagar för tidigt. Sedan gick jag direkt över till att jobba vidare på romanen som faktiskt snart är klar. Tror jag. Jag är tillräckligt rutinerad för att veta att man aldrig är klar när man tror att man är klar, men samtidigt vill jag tro att man lär sig någonting längs vägen och till slut kanske en roman kräver mindre redigering och omarbetning när man tror att man är klar än vad tidigare manus gjorde. Just för att man gör mer omarbetning under tiden och förhoppningsvis har lärt sig något så att man inte gör samma misstag varje gång.

När höstlöven dansar blev nästan en helt ny bok när jag var klar med redigeringen och jag hoppas verkligen inte att det blir så den här gången, men det tror jag inte. Jag tror faktiskt att jag snart är klar 🙂

,

5 kommentarer

En grund för framtiden

Så här långt har skrivarstugan kommit. Än kan jag inte sitta här och skriva men snart så! Tänk vad underbart det kommer att bli 🙂 Men det blir till att vänta till början på nästa år innan det händer något mer nu.

Men jag har annat att stå i. På tisdag är det den 1 november och vad börjar då om inte NaNoWriMo. Jag deltog förra året och påbörjade då Paradisäpplet som jag nu arbetar för fullt med att försöka avsluta. Drömmen hade varit att bli klar före den 1 november men det kommer inte att ske. Det blir dubbelarbete…

Jag vet inte om det kommer att gå. Jag minns hur det var förra året med stress och frenetiskt skrivande framför teven kväll efter kväll. Ibland halkade jag efter och fick knattra ännu snabbare på tangenterna för att komma ikapp. Det gick till slut men hjärnan fick gå på högvarv för att hela tiden fantisera ihop fortsättningen på romanen samtidigt som jag skrev. Det blir verkligen en utmaning att göra om det och försöka slipa till den förra romanen samtidigt.

Men ännu är det fortfarande oktober och jag har haft tid att vara ute i skogen och plocka trattkantareller vilka ska avnjutas ikväll efter en härlig höstdag.

Drömmer du om att skriva en roman men vet inte hur du ska börja? Haka på NaNoWriMo och kasta dig rakt ut i det okände på en gång! Undrar du något? Fråga mig 🙂

,

10 kommentarer

Skrivretreat i september

Det har gått ett tag sedan jag var i Älvdalen på skrivretreat, närmare bestämt en dryg månad. Just nu jobbar jag faktiskt ganska intensivt med att skriva färdigt romanen, om man nu kan använda det ordet med tanke på hur lite tid det ändå blir till skrivandet.

Jag påbörjade detta manus (Paradisäpplet) under NaNoWriMo (National Novel Writing Month) förra året, alltså den 1 november 2010. Därefter skrev jag nästan ingenting på flera månader. I juni 2011 åkte jag på skrivretreat i Älvdalen och skrev 25000 ord. Sedan skrev jag i princip ingenting under hela sommaren, tills jag åkte på skrivretreat igen i september. Då tog jag bl a fram stora motorsågen och styckade upp nästan hela manuset. Slängde en del stora bitar och sammanfogade de övriga igen i en annan ordning än de hade varit tidigare. Ett jobb som tog flera dagar i sträck.

Nu sitter jag här och skriver faktiskt flera gånger i veckan för att färdigställa manuset och kunna börja skicka in det till förlag. Och med detta inlägg vill jag då säga att utan NaNoWriMo och utan skrivretreat i Älvdalen hade jag förmodligen inte haft något manus att färdigställa.

,

2 kommentarer

Min bokmässa

Min bokmässa var alldeles underbar… Eller kanske inte. I år kunde jag inte gå på fredagseftermiddagen, vilket jag brukar göra utan min första dag blev lördagen. Alla som har varit på bokmässan vet att lördagen är en hemsk dag när det gäller att vandra omkring och titta. Det är däremot en mycket bra dag när det gäller att träffa folk. Varje år träffar jag numera några nya kontakter irl och det är fantasiskt roligt. Det bästa med bokmässan helt klart.

Jag tog inga kort i år. Jag gjorde egentligen inte särskilt mycket alls mer än att träffa folk. Och presentera mitt manus för ett förlag som generöst gav den möjligheten under bokmässan.

Inga böcker köpte jag, och nu ligger hela mitt fokus på att färdigställa manuset så att jag kan skicka in det.

,

2 kommentarer

Skrivretreat i Älvdalen

Hur var det då att åka på skrivretreat till Älvdalen en knapp vecka i juni? Jo, det ska jag berätta. Det var helt fantastiskt och alldeles underbart. Säkert svårt att förstå för den som inte brinner för att skriva, men för oss som gör det är detta himmelriket. På balkongen på bilden satt vi nog den största delen av tiden. På bilden syns Kerstin som skriver på sin roman och till höger syns mina två mest oumbärliga tillhörigheter, den rosa datorn och mobiltelefonen.

Tre Björnar är ett vandrarhem, men det går att boka ett rum helt för sig själv, och naturligtvis hade vi egna rum med ett litet skrivbord där vi även kunde sitta och jobba ostört. Huset är från början av 1900-talet och är ett gammalt pensionat. Maten fixar man själv i pentryt på övervåningen eller i köket på nedervåningen. Frukost kan man köpa till, vilket vi gjorde varje dag. Det är en lyx i sig att kunna kliva ur sängen kl 8 på morgonen och gå raka vägen ner till en dukad frukostbuffé.

Efter frukost och en pratstund gick jag oftast ut på balkongen och satte mig med datorn för ett förmiddagspass. Lunchen fixade jag snabbt och enkelt, mest för att man var tvungen att äta något. Sedan mera arbete fram till kvällen då det oftast blev en snabbt fixad middag, ett glas vin och boksnack på balkongen. Vissa kvällar när jag kom in på mitt rum satte jag mig vid mitt lilla skrivbord och skrev ett par timmar till. Sena kvällar är ofta en bra tid för inspiration. Därefter kröp jag till sängs med en bra bok. Förutom Nirvanaprojektet av Stefan Tegenfalk hann jag även läsa den helt fantastiska novellsamlingen Absurditeter av Kerstin Svea Dahlén (på bilden).

Den mest arbetsamma dagen hade jag ett mål på 10000 ord och resultatet blev 9700, så det får väl betraktas som godkänt. I princip kan man säga att det första utkastet av Paradisäpplet har skrivits under två intensiva perioder. Den första var NaNoWriMo i november och den andra var nu i Älvdalen. Med andra ord passar det nog mig bra att skriva intensivt under kortare perioder.

Jag saknar redan det vackra gula huset och balkongen, som man kan se upp till höger på bilden av huset, och ljudet av de skinkälskande mopsarna Bobby och Popcorn (aka Igor). Men framför allt saknar jag möjligheten till intensivt koncentrerat arbete med romanen Paradisäpplet.

, ,

9 kommentarer

Att skriva till musik

Skulle skriva en scen med mycket känsla och längtan och provade att skriva till musik, och tyckte att det fungerade fantastiskt. Nu har jag inte vågat läsa resultatet än, men min erfarenhet är att bara jag får ner storyn på papper så kan jag slipa till den sedan. Alla stycken är ett steg framåt, mot målet.

Och har jag sagt det förut? Jag älskar att skriva på den här boken!

, ,

4 kommentarer

Klarar jag 2000 ord om dagen?

Mitt förra inlägg var mitt tvåhundrade på den här bloggen, det missade jag att notera. Det här är alltså mitt tvåhundraförsta.

Något drastiskt behöver göras för att det här romanprojektet ska gå i hamn inom en rimlig tid. Jag tvivlar inte på att det blir klart, bara när. Eftersom jag deltog i NaNoWriMo i november förra året och då lyckades skramla ihop 50000 ord på 30 dagar, så vet jag att det går. Man skulle kunna tro att det bara blir skräp av det man skriver när man gör på det sättet, men jag är fortfarande skapligt nöjd med mycket av det som kom till under den månaden.

Så därför sätter jag upp ett mål att skriva 1000-2000 ord om dagen framöver. Dagar som är planerade till annat är undantagna.

,

Lämna en kommentar