Arkiv för december, 2010

Gott Nytt År!

Låt oss hoppas att 2011 blir ett riktigt bra skrivarår med betydligt färre refuseringar än 2010.

Gott Nytt År!

3 kommentarer

Konsten att vara ungkarl av Mike Gayle

George och Joan Bachelor är stolta (om än kanske aningens besvikna) föräldrar till tre vuxna män vars liv inte riktigt ser ut som de hade önskat …

För trots att de har sina föräldrars fyrtioåriga äktenskap som förebild visar de tre bröderna Bachelor inga som helst tecken på att stadga sig. Storebror Adam dejtar bara väldigt glamorösa partytjejer, som definitivt inte är typen man gifter sig med. Luke har visserligen friat till sin flickvän men hans förflutna sätter käppar i hjulen. Minstingen i familjen, Russell, är kär i en tjej som han aldrig någonsin kan få.

Och när pappa George bara någon månad innan bröllopsdagen tillkännager att han har beslutat sig för att lämna föräldrahemmet för att försöka sig på ungkarlslivet ställs allt på sin spets.

Inte nog med att de måste försöka reda upp sina egna liv, nu måste bröderna reda upp sina föräldrars liv också … eller riskera att förlora det enda de alltid har kunnat räkna med.

Konsten att vara ungkarl är lättsam – men inte utan djup – och rolig. Inte rolig så att man skrattar högt, utan lite mer lågmält roligt berättad. Trivsam är en bra beskrivning. Och trots småroliga och en aning dråpliga situationer så finns det ändå ganska mycket djup och allvar i berättelsen. Jag tyckte om den även om den inte hamnar på min favoritlista. Framför allt mot slutet kände jag ett stort sug att hela tiden fortsätta läsa. Slutet kändes lite kort och plötsligt, jag hade gärna sett ett litet fylligare slut.
Den engelska originaltiteln The Importance of Being a Bachelor är lite mer träffande eftersom familjen även heter Bachelor i efternamn.

Konsten att vara ungkarl är utgiven i Sverige av Basil förlag.

Betyg: 3

, ,

Lämna en kommentar

Krypa under skinnet?

Jag kan inte låta bli att ta upp samma ämne som Desirée. Hur man får karaktärerna att krypa under skinnet på läsaren. Det är någonting som jag funderar ganska mycket på just nu, eftersom mitt nuvarande romanprojekt bygger mycket på just detta. Hur ska jag göra för att alla karaktärerna verkligen ska beröra läsaren? Det är mitt mål att de ska göra det. Problemet blir hur jag ska bära mig åt för att uppnå det. Medan jag skriver kan jag känna att framför allt en av mina karaktärer kryper närmare mig själv än de andra, men mitt på något sätt måste jag få alla att göra det. Kanske är det omöjligt. Jag tror att en del av hemligheten är igenkänningsfaktorn, att man känner sig nära karaktären eftersom man känner igen sig i honom eller henne. En del karaktärer kanske gör ett val som en del känner igen sig i och förstår medan andra läsare kanske inte alls kan förstå varför någon väljer att göra si eller så.

,

Lämna en kommentar

God Jul från mig

Igår, sista dagen före julafton, så var det hektiskt. Först skulle man jobba, sedan julstäda, slå in paket, packa, köpa de sista julklapparna och handla. Sedan kunde man luta sig tillbaka och låta julen komma. Förhoppningsvis hinner jag läsa och skriva lite under julledigheten också.

Nu är det julafton och dags att åka iväg för att fira jul. Så jag vill önska alla en riktigt god jul!

5 kommentarer

Jag har fått ett bokpaket

1 kommentar

Jag har fått en award!

Tack Desirée! Vad glad jag blir! Jag håller med helt och hållet, det är inspirerande att läsa om andra i samma situation.

Och då ska jag säga tre saker om mig själv. Hm. Svårt.

1. Jag gillar att skriva, skriva, skriva. Och läsa. Men det är förstås inget nytt…

2. Jag har gjort En svensk klassiker, dvs Vasaloppet, Vätternrundan, Vansbrosimningen och Lidingöloppet under en tolvmånadersperiod.

3. Jag har en svart kanin som heter Zorro i klädkammaren.

Självklart skulle jag också vilja ge den tillbaka till Desirée samt till samma bloggar som hon gav den, men för att variera skickar jag den här gången den vidare till tre fina bokbloggar som alltid är värda att läsa:

Enbokcirkelföralla, enligt O och En full bokhylla är en rikedom.

,

1 kommentar

Vredens tid av Stefan Tegenfalk

Det är ett tag sedan jag läste den här boken nu, men nu när jag väntar på del två – Nirvanaprojektet – från Massolit förlag, så insåg jag att jag inte har skrivit någonting om den här än. Vredens tid är Stefan Tegenfalks debutroman och en välskriven sådan. Det är första delen i en trilogi.

En septembermorgon 2004 frontalkrockar två bilar på en glest trafikerad riksväg. Kollisionen är våldsam. Tioåriga Cecilia slungas ut genom rutan och är död innan hon slår i marken. Fem år senare får kriminalkommissarie Walter Gröhn ett förbryllande fall på sitt bord – en död taxichaufför och en förövare som inte har en aning om varför han begått brottet. Det första mordet följs av fler, alla lika brutala, och alla till synes lika oförklarliga. Tillsammans med den begåvade praktikanten Jonna de Brugge från Rikspolisstyrelsens särskilda utredningsenhet börjar Walter nysta i trådar som leder både bakåt i tiden och rakt in i det svenska rättssystemets hjärta. Sanningen de närmar sig är lika osannolik som fruktansvärd och när Walter fråntas fallet ställs allting på sin spets. Snart tvingas han in i ett spel med både sin egen och Jonnas framtid som insats.

Jag var helt lyrisk när jag läste början på boken, det var otroligt fint och spännande skrivet, men den höll mig inte riktigt i samma grepp hela vägen. Jag minns att jag tyckte att intrigen var ganska krånglig, förmodligen beror detta på att den inte engagerade mig tillräckligt mycket. Men, historien är ändå finurlig och spännande, Stefan Tegenfalk skriver bra och Jonna de Brugge och Walter Gröhn är intressanta karaktärer som har ett speciellt samspel, så jag ser fram emot att läsa del två för att se om den historien fångar mig ännu lite bättre. Eftersom delarna hänger ihop, så borde jag nog egentligen läsa Vredens tid en gång till för att ha den i färskt minne när jag ger mig på del 2. Det är väldigt ovanligt, men jag har en känsla av att jag skulle tycka bättre om den andra gången.

Betyg: 3

Vredens tid har även recenserats av: Enbokcirkelföralla, Bokbrus, DAST Magazine.

, ,

1 kommentar