Inlägg taggade deckare

Den första lögnen – Sara Larsson

den-forsta-lognen1997 blev sextonåriga Josefin brutalt våldtagen av tre skolkamrater. Pojkarna frias vid rättegången eftersom det inte kan ställas utom allt rimligt tvivel att de är skyldiga.

Tretton år senare semestrar den framgångsrika fotbollsspelaren Oskar i Thailand med sin fru och sina två barn. Någonting går fel under en festnatt och Oskars liv börjar ta en helt ny vändning.

Det här är en välskriven bok och det märks att den är väl genomarbetad och redigerad in i minsta detalj. Det är också tydligt för läsaren att författaren har valt skönlitterära medel för att nå ut med sitt budskap. Ämnet är rått och obehagligt men viktigt och ständigt aktuellt. Det är inte en dussindeckare med enda syfte att underhålla sin läsare.

Jag kan tycka att det blir lite för tydligt att författaren försöker framföra något. Ibland känns det nästan som om jag lyssnar på en föreläsning istället för att läsa en skönlitterär bok. Om jag väljer att läsa  skönlitteratur så vill jag nog också känna att det är fiktion jag läser. Visst förstår man att karaktärerna och storyn är fiktiva, men budskapet blinkar hela tiden framför mig i stora neonbokstäver. Detaljerna är lite för råa för min smak och upprepas lite för många gånger för att det egentligen ska fylla något syfte.

Men den är som sagt välskriven och läsvärd om man är beredd på vilken typ av bok det är.

Boken finns hos adlibris och bokus.

 

Annonser

,

Lämna en kommentar

Lewismannen – Peter May

lewismannen Peter May är en av mina nya favoriter. Jag älskade Svarthuset och Lewismannen gör mig inte på något sätt besviken. Lewismannen är andra delen i en trilogi, och det finns få saker jag är så säker på som att jag kommer att kasta mig över den tredje. Förmodligen redan när den kommer på engelska. Fin Macleod är tillbaka, inte bara i bokform, utan han har flyttat tillbaka till sin barndoms ö Isle of Lewis i Yttre Hebriderna norr om Skottland. Han är inte längre polis, men det är oundvikligt att han blir indragen när ett välbevarat lik hittas i en torvmosse. Först är det oklart om mannen har legat där i hundratals år, men en tatuering föreställande Elvis Presley avslöjar att mannen inte kan ha legat där längre än sedan femtiotalet. Alltså kan mördaren fortfarande vara vid liv. För att skriva upp spänningen en smula, så visar ett DNA-prov att mannen är släkt med Tormod MacDonald, Marsailis far. Fins stora ungdomskärleks far. Tormod har blivit dement. Den intressanta vinklingen här är att den demente Tormod berättar sin historia i första person, växelvis med den nutida berättelsen.

Att Peter May har en alldeles särskild känsla för språket märket man inte minst om man läser någon av hans böcker på originalspråket engelska. Dessutom har han en utomordentlig förmåga att skapa stämningar genom miljöer och genom djupa fina personskildringar.

Om du inte har läst dem, gör det!

Böckerna finns på adlibris och bokus.

,

1 kommentar

Det hänger en ängel ensam i skogen – Samuel Björk

det-hanger-en-angel-ensam-i-skogen Ytterligare en pärla i bokhyllan. En alldeles lysande norsk kriminalroman. Jag, som har en tendens att läsa fort och lite slarvigt om berättelsen inte griper tag tillräckligt, vänder omsorgsfullt vartenda blad i den här boken och missar inte ett enda ord. Det är många sidor och mycket text på varje sida, så det tar sin tid att komma igenom den, men jag vill ändå inte att den ska ta slut. Mordutredaren Mia Krüger har lämnat polisen och bosatt sig på en ö. Dit kommer hennes gamle kollega, den godmodige kriminalkommissarien Holger Munch, för att övertala henne att återvända till jobbet. Han behöver hennes hjälp i ett skrämmande och besynnerligt fall. En flicka har hittats hängande livlös i skogen med en skolväska på ryggen och en lapp om halsen: ”Jag reser ensam.” Boken sticker ut bland strömmen av deckare på mer än ett sätt. Författaren drar skickligt saker och ting till sin spets, utan att vara för försiktigt och utan att gå för långt, vilket håller läsaren i ett gastkramande grepp från början till slut. Språket är fint och visar upp ett bättre skrivhantverk än många andra böcker i genren. Missa inte denna pärla! Boken finns hos Adlibris

, ,

Lämna en kommentar

Den svenska deckarvågen

Hittade en artikel på expressen.se: Håkan Nesser till attack mot deckarvågen.

Och den handlar om något som är värt att diskutera. Jag har själv lagt mitt deckarmanus på is eftersom jag känner att det finns lite för många svenska deckare för att det ska kännas värt att satsa på just nu. Det är mycket, mycket svårt att komma med något eget i denna genre, eftersom så mycket redan har skrivits. Så det är definitivt inte så att förlagen antar vilka deckarmanus som helst bara för att deckare säljer.

Eftersom jag själv har arbetat med och försökt få ett deckarmanus antaget har jag många gånger undrat vad som får förlagen att nappa på ett deckarmanus. Eftersom jag läser många deckare så vet jag att det både finns mycket bra deckare och deckare som är bedrövligt dåligt skrivna. Varför är det så? Vad är det då som får förlagen att nappa? En gemensam nämnare som jag tycker mig se är att deckare som utspelar sig i någon form av skärgårds-/kustmiljö prioriteras. Här finns det nämligen böcker av väldigt skiftande kvalitet enligt min mening. Likaså verkar förlagen tycka sig kunna se säljpotential i författarens yrke och bakgrund.

Jag håller med Håkan Nesser till viss del, det känns som om förlagen många gånger hellre satsar på stora upplagor än på välskriven litteratur. Men varför måste det ena utesluta det andra? Även om en bok har bra säljpotential exempelvis pga sin miljö eller författarens yrke, så ska man väl inte sänka de litterära kraven på texten? Om förlagen vore hårdare även mot kändisar eller författare som skriver om någonting som säljer, så är jag övertygad om att kvaliteten på svenska deckare skulle höjas.

Men jag är även av åsikten att om läsarna tycker om boken, varför skulle den inte få finnas då?

Jag undrar också över hans påstående att deckarvågen skulle ”vara över” om tre år. Hur kan han veta det? Själv tror jag att deckarna är här för att stanna.

Jag gillar inte uttalandet om att utländska förlag ”till och med” köper manus som refuserats i Sverige. Jag är nämligen helt övertygad om att det finns massor av fantastiskt bra manus som refuseras i Sverige. Man kan inte förutsätta att allt som refuseras är dåligt. Det finns mängder med anledningar till att förlag refuserar bra manus – att man inte planerar fler böcker i en viss genre i år, att man inte planerar att ge ut fler debutanter i år, att man hellre ger ut böcker med ett känt namn på omslaget eller att man helt enkelt inte känner igen ett bra manus när man ser det mm. Det finns många exempel på stora succéer som refuserats flera gånger.

I vilket fall som helst, så har jag tröttnat på att försöka hänga på den s k deckarvågen och väljer nu att skriva på någonting helt annat som också ligger mig varmt om hjärtat.

, ,

Lämna en kommentar

När en bok lockar mer än en annan

Jag blev påverkad av alla som läste Petina Gappah under bokmässan, så jag bestämde mig för att läsa novellsamlingen Sorgesång för Easterly. Det går ganska trögt måste jag säga. Jag har fortfarande inte fattat grejen med novellsamlingar.

Men en fördel är ju att man kan bryta mitt i boken, mellan två noveller, och läsa någonting helt annat, vilket jag har gjort ikväll. Jag tog fram Sofie Sarenbrants Vecka 36, som jag impulsköpte på bokmässan, och har nu sträckläst halva boken. Det är någonting med mig och deckare. Inte ”fin” litteratur kanske, men perfekt verklighetsflykt.

, ,

Lämna en kommentar