Planeringen har börjat

Jag har börjat 2012 med stormsteg genom att anmäla mig till en kurs i att handleda andra i skrivande (fick dock en bekräftelse på helt fel kurs så jag måste ringa om det imorgon). Jag har också bokat upp mig för en ny skrivretreat i Älvdalen i juni samt tecknat mig för ett helårsmedlemsskap i Inspirationsklubben 2012!

Planera går ju… Det gäller att verkligen arbeta efter planen också.

God fortsättning på 2012

Ja nu sitter man här och väntar igen. Ska skriva ut ett smakprov idag och skicka iväg till ytterligare ett förlag. Ska även fortsätta snygga till texten innan några ex kan tryckas till testläsarna.

Första veckan på jobbet är avklarad, så nu bör man vara inne i lunken igen. Det får morgondagen utvisa. Allt medan väntan fortskrider.

Önskar alla en god fortsättning på 2012!

Årets sista dag

Året är slut och jag kan konstatera att jag nådde målet jag satte för några veckor sedan. Igår åkte jag till Posten och lämnade in mitt nya alster för första gången. Det känns lite märkligt att skiljas från något man har levt så nära så länge.

Men egentligen har denna resa bara börjat. Den första resan är från idé till färdigt manus och sedan kommer den här – från manus till tryckt bok. Det går att klara sig utan förlag men den vägen är både längre och jobbigare. Jag tycker att jag sträcker min tid redan nu. Ska jag både skriva på nästa bok och arbeta med utgivning samtidigt så vet jag inte hur det ska gå.

Jag håller på med sättning av denna bok för att trycka upp några ex till testläsare. Den behöver inte följa några exakta regler och ska inte säljas, men det är tillräckligt med jobb ändå!

Klär upp mig ikväll och hoppas allt vad jag orkar att Paradisäpplets resa ska sluta väl.

Gott Nytt År!

När är man klar?

Jag sitter här framför datorn och läsplattan och ska avsluta 14 månaders romanskrivande. Jag har bestämt mig för att sätta punkt senast nyårsafton, och därefter ska manuset få pröva sina vingar för första gången. Med tanke på hur många som blir antagna är sannolikheten stor att försöket misslyckas och därför finns redan en plan som tar vid efter en refusering.

Så när jag säger att jag är klar, så menar jag att kanske inte klar i alla fall, för om manuset refuseras krävs minst en omarbetning innan ett nytt försök kan göras. Men i skrivande stund har jag ingen aning om hur den omarbetningen skulle se ut och därför kommer sannolikt en lektör att anlitas i nästa steg.

Men först: premiärflygning.

Snart klar!

Det blev en aning hektiskt med NaNoWriMo och jobbet att skriva färdigt Paradisäpplet. Men jag överlevde NaNoWriMo genom att skriva som en galning en söndag (13000 ord) och avsluta med de 5000 sista dagen efter så att jag blev klar tio dagar för tidigt. Sedan gick jag direkt över till att jobba vidare på romanen som faktiskt snart är klar. Tror jag. Jag är tillräckligt rutinerad för att veta att man aldrig är klar när man tror att man är klar, men samtidigt vill jag tro att man lär sig någonting längs vägen och till slut kanske en roman kräver mindre redigering och omarbetning när man tror att man är klar än vad tidigare manus gjorde. Just för att man gör mer omarbetning under tiden och förhoppningsvis har lärt sig något så att man inte gör samma misstag varje gång.

När höstlöven dansar blev nästan en helt ny bok när jag var klar med redigeringen och jag hoppas verkligen inte att det blir så den här gången, men det tror jag inte. Jag tror faktiskt att jag snart är klar

Halvvägs!

Idag har exakt halva november gått och man bör vara halvvägs, dvs ha knåpat ihop 25000 ord. Och så långt är jag faktiskt med. Har till och med fått ihop lite mer än hälften även om det inte är mycket mer.
I månadsgrafen nedan kan man se vilka dagar jag tog ledigt (röda) och vilka dagar jag inte har nått upp till 1667 ord (gula). De gröna är bra

En lördag i skrivandets tecken

Idag ska jag ägna mig helt åt båda mina manus. Det ena måste bli klart och det andra är jag med i NaNoWriMo med så det måste nå sina antal ord varje dag. Jag ligger precis på schemat och med allt annat man har så är det precis så att jag hinner med. Jag skulle ha haft svårt att klara mer!

Så räkna inte med att se mig på Facebook idag. Eller säg till mig om jag skulle dyka upp där…

Om någon undrar är Hilda-Stina mitt användarnamn på NaNoWriMo.

Dan före dan…

Imorgon smäller det! Då är det dags för NaNoWriMo – National Novel Writing Month – skriv 50000 ord på 30 dagar.

Förra året bestämde jag mig bara någon vecka innan för vad jag skulle skriva om. Det är likadant i år. Jag bestämde mig igår faktiskt. Och något mer än en idé har jag inte. Inga anteckningar, ingen plan, ingenting. Det är bara att kasta sig ut i det blå.

Jag vet inte om jag kommer att ro det i land. Förutom att skriva 1667 ord om dagen ska jag samidigt redigera den gamla romanen, jobba heltid och pendla till jobbet. Och allt det där andra man också ska göra, som att träffa andra levande varelser till exempel

Kom igen nu och var med på det här! Det är jättekul även om det är stressigt.

När fantasin tryter

Jag sitter där med ett blankt kapitel framför mig. Vad gör man egentligen när fantasin tryter? Hur kommer man vidare? Vad är det som krävs för att få det där ljuset att tändas?

En del börjar sin roman med ett synopsis. Andra tycker att synopsis hämmar kreativiteten. Jag står någonstans mitt emellan. Jag har aldrig börjat en roman med att först skriva ett synopsis, men jag tycker att det är ett ovärderligt redskap längs vägen. Mitt nuvarande manus påbörjade jag under NaNoWriMo förra året. Skrev 50000 ord i rasande tempo utan att tänka efter för mycket. Därefter var det väldigt nyttigt att skriva ett synopsis över vad jag redan hade skrivit och sedan utgå från det för att komma vidare.

Det funkade bra ett tag. Sedan tog det stopp igen och jag kände att jag behövde en rejäl strukturering för att få översikt. Så vad jag gjorde då var att under några intensiva dagar göra en struktur över alla befintliga scener och identifiera vilka ”hål” som fanns. Till detta bör tilläggas att jag har valt att arbeta efter en speciell struktur, därför vet jag var i manuset det saknas kapitel. Och det är dessa som nu ska fyllas ut.

En del tycker att det är slöseri att skriva och skriva massor för att sedan stryka och flytta om. Själv tycker jag att det är en härlig känsla att stryka och se vilket lyft texten får. Att stryka och lägga till är en del av processen för mig. Men det finns en balansgång även här, det vore kämpigt att tvingas stryka halva manuset på en gång.

En del sitter aldrig med en blank sida framför sig utan får hejda fantasin som bubblar upp. Men även detta kan förstås vara ett problem när man ska sortera och välja bland alla idéer som trängs i huvudet. Om man har en uppsjö av romanidéer i huvudet så kan det förstås också vara svårt att bestämma sig för och fullfölja en. Less is more som bekant.

Promenader sägs vara bra för kreativiteten och jag håller med till viss del. Men för mig finns det ingen promenad som är så effektiv som att sätta sig på stolen och tvinga sig att skriva. Skriva dåligt för att komma igång. Det går alltid att stryka i efterhand.

En del säger att man måste skriva tradiga transportsträckor för att följa sin linje och komma vidare. Om man med det menar att de tradiga sträckorna senare ska ersättas med något bättre så håller jag fullständigt med. Om man däremot menar att en roman måste innehålla transportsträckor så håller jag inte alls med.

Bollplank är en bra idé när man har fastnat. Att diskutera med någon annan sätter ofta igång helt nya tankar och ingångar för det fortsatta manusskrivandet. Också att prova någonting helt nytt. Testa att skriva in en händelse som verkar märklig men som kanske visar sig lyfta berättelsen eller kanske sätta igång idéerna och istället resultera i någonting helt annat.

Jag sitter fortfarande med ett eller två helt tomma kapitel och flertalet halvskrivna eller påbörjade kapitel där jag måste komma på något intressant, omvälvande, spännande eller dråpligt som ska hända. Är det tråkigt att skriva så är det också tråkigt att läsa

En grund för framtiden

Så här långt har skrivarstugan kommit. Än kan jag inte sitta här och skriva men snart så! Tänk vad underbart det kommer att bli Men det blir till att vänta till början på nästa år innan det händer något mer nu.

Men jag har annat att stå i. På tisdag är det den 1 november och vad börjar då om inte NaNoWriMo. Jag deltog förra året och påbörjade då Paradisäpplet som jag nu arbetar för fullt med att försöka avsluta. Drömmen hade varit att bli klar före den 1 november men det kommer inte att ske. Det blir dubbelarbete…

Jag vet inte om det kommer att gå. Jag minns hur det var förra året med stress och frenetiskt skrivande framför teven kväll efter kväll. Ibland halkade jag efter och fick knattra ännu snabbare på tangenterna för att komma ikapp. Det gick till slut men hjärnan fick gå på högvarv för att hela tiden fantisera ihop fortsättningen på romanen samtidigt som jag skrev. Det blir verkligen en utmaning att göra om det och försöka slipa till den förra romanen samtidigt.

Men ännu är det fortfarande oktober och jag har haft tid att vara ute i skogen och plocka trattkantareller vilka ska avnjutas ikväll efter en härlig höstdag.

Drömmer du om att skriva en roman men vet inte hur du ska börja? Haka på NaNoWriMo och kasta dig rakt ut i det okände på en gång! Undrar du något? Fråga mig