Hjärtats mörker av Jonas Moström

Jonas Moström är tillbaka! Det här är den tredje boken om polisen Johan Axberg och läkaren Erik Jensen. Jag tyckte att den första delen – Dödens pendel – var överraskande bra, blev en aning besviken på Svart cirkel, men den här var riktigt bra. Och eftersom jag snart har lyssnat klart på den fjärde delen kan jag avslöja att även den är väldigt bra.

En död kvinna hittas av några småpojkar i en skogsdunge. Kvinnan har blivit strypt, hennes kläder är sönderrivna och hennes mobiltelefon saknas. Allt pekar på att det är ett sexmord. Det blir upptakten till en polisutredning som går allt annat än problemfritt. Johan Axberg och kollegerna vid Sundsvallspolisen tar upp jakten efter mördaren med mycket lite att gå på. Den enda ledtråd polisen har tycks vara en röd Golf som setts på området där kvinnan mördats.

Axbergs bästa vän läkaren Erik Jensen har problem i äktenskapet med Sara. Det knakar i fogarna och inget verkar få dem att hitta tillbaka till varandra. När Sara åker på en skrivarkurs i Frankrike inleder hon en kärleksaffär med en annan, en affär som kommer stå henne och familjen mycket dyrt…

Jag lyssnade intensivt igenom den här boken (via Storytel) och Moström är en av få som lyckas med konststycket att få mig att lyssna koncentrerat (stundtals andäktigt) utan att tappa koncentrationen eller tråden. Vid de tillfällen jag insåg att jag hade tappat uppmärksamheten en kort stund, spolade jag tillbaka boken och lyssnade igen för här fanns inget utrymme att missa någonting. Historien är väl konstruerad med lagom många inblandade personer och det är alltid enkelt att följa med utan att boken blir enkel i sig. Moström lyckas få mig engagerad i de återkommande karaktärerna – Axberg, Jensen och deras familjer – till den grad att jag omedelbart vill fortsätta med nästa del. Därför var jag tvungen att ändra mitt abonnemang hos Storytel så att jag får lyssna på ett obegränsat antal böcker varje månad istället för en i månaden. Så nu lyssnar jag på den fjärde delen. Till min stora glädje finns det även en femte del efter den.

Vissa saker är lite förutsägbara, men det är förutsägbart på ett sådant sätt att jag känner att författaren hade en avsikt med det, och då kan jag acceptera det utan problem.

Om du inte har läst Moström, gör det!