Inlägg taggade Sofie Sarenbrant

Vila i frid av Sofie Sarenbrant

En känd skådespelerska hittas medvetslös i kvinnornas tvagningsrum på Yasuragi Hasseludden och kort därefter upptäcks ett äldre par döda i rum 327. Ingen av incidenterna verkar vara annat än olyckor, men hotellchefen Peter Berg och vd:n Nils Wedén får ändå onda aningar. När ytterligare en person avlider på spa-anläggningen, den här gången i de varma källorna utomhus, går det inte att förneka att det måste finnas ett samband mellan dödsfallen.  
Emma Sköld på Nackapolisens kriminalavdelning kopplas in som ansvarig och hon upptäcker ganska snart att detta inte är något rutinfall.

Vila i frid är en fristående spänningsroman av Sofie Sarenbrant.

Intrigen är bra. Miljön är bra, spahotellet Yasuragi Hasseludden fungerar som en udda inramning för en serie oförklarliga mord. Boken är spännande och underhållande men håller inte särskilt hög litterär kvallitet. Jag stör mig hela tiden på att få saker berättade för mig, saker som jag kan förstå ändå, genom gestaltning. Det tål att sägas hur många gånger som helst – gestalning är nyckeln till författarskapet. Det var Lars Hesslinds största och viktigaste budskap till mig under författarskolan på Marstrand 2007. Ärligt talat, jag tycker nog att redaktören på förlaget borde ha reagerat på detta.

Jag beundrar författaren för den listiga intrigen, för den mysteriehöjande miljön, men jag hade önskat lite mer av berättartekniken. Lite mer djup i karaktärerna hade inte heller skadat.

Är du ute efter en underhållande och spännande deckare i en annorlunda miljö, ja då kan det här vara en bok för dig. Men om du har studerat skrivande i någon form, så kommer du förmodligen att störa dig på samma saker som jag.

Annonser

, ,

1 kommentar

Afrikanska noveller och en svensk deckare

Petina Gappahs novellsamling Sorgesång för Easterly handlar om ett Zimbabwe som håller på att falla samman medan alla låtsas som ingenting. Vissa noveller berör mer än andra. Mannen som får ett s k ”Nigeriabrev” sammanfaller lustigt med att jag själv fick ett sådant för första gången i fredags. Tänk att jag kommer att ärva 10 miljoner dollar…

Jag är inte så förtjust i novellformen, men jag måste samtidigt erkänna att jag inte har gett den en särskilt stor chans heller. Jag hade lite svårt att anpassa mig i början, men mot slutet hade jag faktiskt kommit in i det här med att abrupt lämna en historia som knappt startat för att kasta mig in i nästa.

Mer sammanhängande är Sofie Sarenbrants Vecka 36, som är en riktig bladvändare. Jag tycker dock att den gott kunde ha varit lite tjockare. Det händer saker hela tiden, men man får aldrig riktigt lära känna karaktärerna.
Att flera av huvudpersonerna är höggravida gör det till en lite annorlunda deckare. Den utspelar sig under sommarsäsongen i Brantevik och ansluter sig därmed till den stora mängden av svenska ”kustdeckare”. Det är tydligen något som säljer, att låta sin deckare utspela sig någonstans vid kusten – väst- eller öst- eller syd – och gärna en turistort. Men det är spännande och svårt att lägga ifrån sig den här boken innan man får veta vad som egentligen hände höggravida Agnes när hon försvann på den korta promenaden från karaokestället till huset de lånat för semestern.

, , ,

Lämna en kommentar