Inlägg taggade Skrivretreat

Åskmuller och regn

Men vad är detta? Svart himmel, åska och regnskurar! Det har jag inte beställt. Det var ju högsommarväder igår 😦

Har precis kommit tillbaka från en rundvisning på området. Personalen talar ogärna något annat än franska, så man får verkligen dra fram sin gamla skolfranska. Som tur var fanns en norsk tjej som kunde bra franska med på turen.

Så, ska jag sätta mig ner och skriva nu då, eller ska jag spela tennis, golf, skjuta pilbåge, kasta mig i trapetsen, gå till gymmet, bada i poolen (som är tempererad tack och lov), bada bastu eller hänga i baren?

Jag försöker glömma gårdagens fadäser med surmjölk i kaffet, en drink som såg ut och smakade som vatten och gräs, en hel skål med sega minibläckfiskar till förrätten (men jag gillar bläckfisk i vissa former, åt säkert ett helt fat med friterade calamares, supergott!).

Vinincidenten var den mest pinsamma när jag tänkte att det skulle vara gott med ett glas vin till maten och ser en strikt fransman i uniform och pekar frågande på ”drickaautomaten”. Han skyndar fram och tar fram en vinlista. Jag säger ”white wine?” Han pekar på Chablis och jag hinner se siffran 15 € och inser att den där automaten inte alls ingår i all inclusive, så jag säger: ”Can I have a glass of wine with no extra cost?”
”Öh…Le Chablis…öh…?”
”No, no, ANY wine!”

Men idag har jag full koll… Inga fler incidenter. Efter informationsmötet igår och rundvandringen i området idag så vet jag allt det som jag hade behövt veta redan från början.

Nu ska jag försöka skriva lite före lunchen.

,

Lämna en kommentar

Skrivarvecka i Nice

Min skrivarvecka i Nice har börjat. Egentligen är jag i Opio en bit utanför, men vem vet var det ligger?

Jag har aldrig bott på hotell med all inclusive förut och jag är numera övertygad om att jag inte kommer att våga ställa mig på vågen när jag kommer hem. Jisses vad mycket mat det finns. Jag har inte räknat, men jag skulle gissa på att det finns kanske 50-60 förrätter att plocka ifrån och det finns inte färre varmrätter och efterrätter… Vin är fritt samt en lista på drinkar som är fria, både alkoholfria och alkoholhaltiga. Chips och annat nyttigt ställs fram före både lunch och middag.

Men nu var det ju skriva jag skulle göra, inte äta och dricka. Så hur mycket har jag skrivit idag undrar kanske någon. Efter frukost tog jag en promenad i omgivningarna, genom en blomdoftande skog med äventyrsstationer, förbi en fullständigt sammetsliknande puttinggreen och en driving range för att sedan hamna i en fantastisk olivträdsodling.

Jag mötte knappt en människa på hela promenaden och det var en sådan där fantastisk sommarmorgon som man trodde att man skulle få vänta tills nästa år på.

Efter promenaden tog jag mig i kragen och hämtade datorn, satte mig i baren och öppnade mitt manus. Inte helt lätt att koncentrera sig med sorlande människor, klirrande is och klämkäck fransk musik i bakgrunden. Jag hamnade mest på Facebook istället, så jag la tillbaka datorn på rummet, hämtade ett anteckningsblock och satte mig vid poolen med en alkoholfri drink istället. Hm, skönt, man kan ju vända ansiktet mot solen och bara njuta av den svaga vinden… Just det ja, tillbaks till anteckningsblocket.

Nu har jag tryckt i mig lunch och sitter på rummet med datorn igen. Förhoppningsvis ska jag få någonting gjort innan det är dags för fördrink, snacks, jättemiddag och show ikväll. Nattklubben som öppnar kl 23 tror jag att jag hoppar över.

,

6 kommentarer

Raderar, raderar, raderar

Det är vad jag gör just nu. Okej, jag är lite mesig så klistrar in den borttagna texten i ett annat dokument ifall jag skulle vilja ta tillbaka någonting igen. Och det gör dessutom att jag kan se exakt hur mycket jag har tagit bort. I skrivande stund är det 33 000 ord eller 79 A4-sidor som inte längre finns med i mitt manus, och jag är inte klar än.

Det kan tyckas konstigt men det tar faktiskt inte emot! Tvärtom. Jag har levt med detta manus sedan 2005 och känner att jag har tömt ut alla möjligheter att få det publicerat, och vid närmare granskning så finns det förstås en anledning till att det inte har blivit antaget. Hade det varit fantastiskt bra så hade det blivit det, det är jag övertygad om. Jag vill inte heller ge ut det själv, eftersom jag känner att det inte är så bra som det skulle kunna bli. Då ska det inte ges ut alls.

Ett förlag sa att vissa delar var väldigt bra medan andra inte var bra och ett annat förlag sa att storyn inte var tillräckligt övertygande. Det är väl framför allt det sista som har gjort att jag vill göra om hela manuset. Att dutta lite här och lite där gör ingen skillnad om inte storyn är tillräckligt övertygande. Den måste skrivas om helt!

Monica skrev i en kommentar till det här inlägget här på min blogg bl a att ”Själv har jag lärt mig att inte plocka in för mycket i storyn, utan att det är bättre att skala av lite, både vad det gäller karaktärer och vad som händer. Det kanske händer för mycket? Det är kanske för många personer inblandade.”
Detta har jag tagit fasta på och nu skalat bort massor. Jag tror att det är fem karaktärer som helt har fått lämna manuset och några har istället fått mer utrymme för att fördjupa den historia som jag faktiskt hade men inte utvecklade ordentligt. Händelser har försvunnit och andra har tillkommit. Nya relationer och nya följder har tillkommit. Lite fler händelser bakåt i tiden har också fått mer plats.

Jag är som alltid otålig och önskar hela tiden att jag hade kommit längre, men man måste försöka glädja sig åt och vara nöjd med att man faktiskt är en bit på väg också.

, ,

8 kommentarer

Är på skrivretreat i Älvdalen

Det här var veckan då jag skulle ta upp mitt gamla deckarmanus igen och göra om det till något (nästan) helt nytt.

I söndags kom jag hit och fick mitt nya favoritrum som jag önskat. I måndags försökte jag börja skriva men tröttheten slog till som en klubbslag i huvudet efter morgonens joggingrunda. I tisdags försökte jag igen och började då ta bort lite text och ändra lite namn och ålder.

Förmiddagens joggingrunda kom av sig efter hundra meter mitt i ett ösregn. Istället tog jag bilen till Konsum och inhandlade 1 kg ritpapper, färgade pennor, kulspetspennor och ett block med klisterlappar i glada färger.

Efter lite tafatt klistrande på garderobsdörren började jag rita, först med olika färger och sedan gick det över till nedkladdade punkter på lösa ritpapper. Därefter återvände jag till datorn och började bygga upp ett nytt synopsis. Samtidigt har jag tagit bort text, flyttat text och skrivit till en del ny text.

Nu är jag på gång!

(Det blev ett nytt joggingförsök och en jätteskön runda i solsken och kortärmad tröja)

1 kommentar

Skrivretreat i september

Det har gått ett tag sedan jag var i Älvdalen på skrivretreat, närmare bestämt en dryg månad. Just nu jobbar jag faktiskt ganska intensivt med att skriva färdigt romanen, om man nu kan använda det ordet med tanke på hur lite tid det ändå blir till skrivandet.

Jag påbörjade detta manus (Paradisäpplet) under NaNoWriMo (National Novel Writing Month) förra året, alltså den 1 november 2010. Därefter skrev jag nästan ingenting på flera månader. I juni 2011 åkte jag på skrivretreat i Älvdalen och skrev 25000 ord. Sedan skrev jag i princip ingenting under hela sommaren, tills jag åkte på skrivretreat igen i september. Då tog jag bl a fram stora motorsågen och styckade upp nästan hela manuset. Slängde en del stora bitar och sammanfogade de övriga igen i en annan ordning än de hade varit tidigare. Ett jobb som tog flera dagar i sträck.

Nu sitter jag här och skriver faktiskt flera gånger i veckan för att färdigställa manuset och kunna börja skicka in det till förlag. Och med detta inlägg vill jag då säga att utan NaNoWriMo och utan skrivretreat i Älvdalen hade jag förmodligen inte haft något manus att färdigställa.

,

2 kommentarer

Skrivretreat ett måste?

Är det någon mer än jag som inte får något skrivarbete gjort i vardagen? Jag fick ihop 25000 ord i Älvdalen och nu händer i stort sett ingenting.

Jag skulle ju vara med i Icakurirens novelltävling också, men hur ska jag lyckas med det om det fortsätter så här?

,

1 kommentar

Skrivretreat i Älvdalen

Hur var det då att åka på skrivretreat till Älvdalen en knapp vecka i juni? Jo, det ska jag berätta. Det var helt fantastiskt och alldeles underbart. Säkert svårt att förstå för den som inte brinner för att skriva, men för oss som gör det är detta himmelriket. På balkongen på bilden satt vi nog den största delen av tiden. På bilden syns Kerstin som skriver på sin roman och till höger syns mina två mest oumbärliga tillhörigheter, den rosa datorn och mobiltelefonen.

Tre Björnar är ett vandrarhem, men det går att boka ett rum helt för sig själv, och naturligtvis hade vi egna rum med ett litet skrivbord där vi även kunde sitta och jobba ostört. Huset är från början av 1900-talet och är ett gammalt pensionat. Maten fixar man själv i pentryt på övervåningen eller i köket på nedervåningen. Frukost kan man köpa till, vilket vi gjorde varje dag. Det är en lyx i sig att kunna kliva ur sängen kl 8 på morgonen och gå raka vägen ner till en dukad frukostbuffé.

Efter frukost och en pratstund gick jag oftast ut på balkongen och satte mig med datorn för ett förmiddagspass. Lunchen fixade jag snabbt och enkelt, mest för att man var tvungen att äta något. Sedan mera arbete fram till kvällen då det oftast blev en snabbt fixad middag, ett glas vin och boksnack på balkongen. Vissa kvällar när jag kom in på mitt rum satte jag mig vid mitt lilla skrivbord och skrev ett par timmar till. Sena kvällar är ofta en bra tid för inspiration. Därefter kröp jag till sängs med en bra bok. Förutom Nirvanaprojektet av Stefan Tegenfalk hann jag även läsa den helt fantastiska novellsamlingen Absurditeter av Kerstin Svea Dahlén (på bilden).

Den mest arbetsamma dagen hade jag ett mål på 10000 ord och resultatet blev 9700, så det får väl betraktas som godkänt. I princip kan man säga att det första utkastet av Paradisäpplet har skrivits under två intensiva perioder. Den första var NaNoWriMo i november och den andra var nu i Älvdalen. Med andra ord passar det nog mig bra att skriva intensivt under kortare perioder.

Jag saknar redan det vackra gula huset och balkongen, som man kan se upp till höger på bilden av huset, och ljudet av de skinkälskande mopsarna Bobby och Popcorn (aka Igor). Men framför allt saknar jag möjligheten till intensivt koncentrerat arbete med romanen Paradisäpplet.

, ,

9 kommentarer

Har fått ett bokpaket

Jag skulle precis börja packa inför skrivretreat i Älvdalen när ett bokpaket trillade in på Posten. Och vad kan vara mer lämpligt att ta med sig än Tre enkla regler – finns inte – En romanskola av Elisabet Norin.

Annars packas det kläder (hur varmt/kallt blir det?), mat och naturligtvis DATORN. Tänk om jag skulle glömma packa datorn eller laddaren till datorn. Katastrof.

2 kommentarer