Inlägg taggade Lars Rambe

Skuggans spel av Lars Rambe

Mariefred – en skimrande pärla vid Mälaren. Älskad av många, men inte av alla. Mitt i idyllen pågår ett spel i det fördolda, en skuggas spel. Den ökände yrkesförbrytaren Marcin Szalas rymmer under våldsamma omständigheter från Bondhagens anstalt. Det är bara början på den våg av våld som skall skaka Sörmland denna sommar.
När dramatiken inleds, laddar journalisten Fredrik Gransjö och kollegorna på Strengnäs Dagblad för Strängnäs Jazzfestival.
Men snart inser Fredrik och hans lovande sommarvikarie Emilia att prioriteringarna måste göras om. Tillsammans börjar de leta efter ett mönster i skeendet. Gradvis skingras skuggorna och en oväntad gestalt träder fram.

Fredrik Gransjö har just blivit pappa till sonen Hampus och vi får även följa hur han tampas med föräldraskapet parallellt med sitt händelserika arbete.

Jag tyckte väldigt mycket om Lars Rambes första bok, Spåren på bryggan, och den andra blir man inte heller besviken på. Lars Rambe tillhör de deckarförfattare som har ett fint språk. Jag måste säga att jag tyckte ännu bättre om språket i Spåren på bryggan, men det betyder inte att det är dåligt i den här boken. Jag tror istället att det beror på att Spåren på bryggan var mer stillsam medan den här är väldigt händelserik, en riktig action, vilket gör att berättelsen måste drivas snabbare framåt. Jag kan verkligen se den framför mig som film.

Lars Rambe skriver inte ”vanliga” deckare utan har en egen stil. Det här är utan tvekan den mest actionfyllda bok jag någonsin har läst. Det gör att den känns den helt unik – har någonting liknande verkligen skrivits förut? Samma känsla fick jag när jag läste den första boken, men i den här boken är det helt andra saker som triggar den känslan. Lars Rambe har gjort det igen – skrivit något helt unikt, och det som gör det unikt är inte samma saker som gjorde den förra boken unik, vilket är väl värt att påpeka. Det ökar spänningen inför nästa bok. Vad ska han hitta på då?

 Som sagt, jag upplever att språket i den här uppföljaren är något enklare än i den första boken, men det passar faktiskt bra till det höga tempot. Eftersom jag tyckte lite bättre om den förra boken, så måste jag sätta ett lite lägre betyg på den här, och det innebär att den får 4+ istället för 5.

Kan inte låta bli att lägga in en liten bild på den fina signeringen i mitt exemplar av boken:

Boken är utgiven av Cosy Crime, en del av Kalla Kulor förlag.

Skuggans spel.
Betyg: 4+

Boken recenseras även av: Enbokcirkelföralla, Bims blogg, DAST Magazine, Mina böcker.

, ,

Lämna en kommentar

Spåren på bryggan av Lars Rambe

En patient rymmer från Sundby mentalsjukhus under stor dramatik. För att undkomma sina förföljare springer han ut på Strängnäsfjärdens is och försvinner i snöstormen. När snön lagt sig morgonen efter hittar man en överfrusen vak. Upptäckten lamslår hela Strängnäs. Ur vaken sticker det upp två lik. En man och en kvinna tätt hopslingrade och fastfrusna i isen som har färgats mörkröd av blod.

Dubbelmordet på isen blir upptakten till en mordutredning som går allt annat än problemfritt. I den lilla staden är det svårt att få klarhet i vad som hänt och polisinspektör Sven Aronsson kämpar i ensamhet med fallet som förblir olöst.

När en okänd man hittas brutalt avrättad i en park fyrtio år senare ställs Strängnäspolisen återigen inför en svår uppgift.

Tidningsreportern Fredrik Gransjö bevakar mordet och blir indragen i ett fall som inte liknar något han tidigare varit med om. Hans artikelserie om Sundby sjukhus ligger i förgrunden och han känner på sig att det är något som inte stämmer.

Parallellhistorien väver samman trådarna från två tidsepoker och för upp hemligheter till ytan som länge legat begravda. Vad var det egentligen som hände och hur hänger morden ihop med varandra?

(från adlibris)

Jag hade äran att införskaffa ett signerat exemplar av denna bok under förra årets Bokmässa i Göteborg. Det jag uppskattar allra mest med den här boken är språket. Det är klanderfritt och grundligt, vilket är ovanligt i dagens deckare. Det gillar jag skarpt.

Jag gillar också att språket känns lite mer gammaldags i de delar som utspelar sig på sextiotalet. Kanske inbillar jag mig att det är så, men jag tycker att det känns så 🙂

Jag är väldigt imponerad av början, som är mycket bra. Jag tycker att den tappar lite spänning mot slutet, men totalintrycket är att det är en väldigt bra deckare. Stort plus för det välarbetade språket.

Betyg: 4

, ,

Lämna en kommentar