Turkanarapporten av Christian Unge

Afrikas horn, 1999

Soldaterna omringade jeepen och drog ut chauffören som slogs blodig till marken. Nadine skrek, försökte slå sig fri men vräktes ner och fick ett knä i ryggen. Det flimrade framför ögonen. Sen, en säck över huvudet, det sista hon kom ihåg.

Den svenske kirurgen Martin Roeykens liv är i spillror. Han har flytt ett havererat äktenskap och det trygga livet som läkare i Stockholm för att arbeta med traumakirurgi i norra Kenya. Där faller han handlöst för antropologen Nadine Zaoui och anar en ljusning i tillvaron. När Nadine erbjuder honom att följa med på en forskningsresa i den osäkra Turkanaprovinsen tackar han nej, av pliktkänsla mot sina patienter. Nadine försvinner plötsligt och frågorna hopar sig. Förtvivlat kastar han sig in i jakten på en kvinna som han egentligen inte vet något om. Långsamt går det upp för Martin att Nadines forskning är en pusselbit i en medicinsk gåta, och att det finns en hemlighet så mörk att den till varje pris måste skyddas. Martins enda vapen är hans medicinska kunskap och envishet. Och drivkraften, Nadines skrattgropar som etsat sig fast på näthinnan.

Turkanarapporten har både styrkor och svagheter. Det märks att författaren är läkare och har arbetat på uppdrag av Läkare Utan Gränser i Afrika. Det är en styrka, eftersom även en av bokens huvudperson, Martin Roeykens, gör detta. Både beskrivningarna av hans arbete och av miljöerna, först i Afrika och senare i Paris, är trovärdiga och bra.

Boken är lite för lång enligt mina mått mätt. Den hade kunnat kortas ner, men den blir ändå aldrig seg att läsa, tycker jag. Författaren är skicklig på att hålla intresset vid liv, trots bokens svagheter. Jag har svårt att lägga den ifrån mig och ser hela tiden fram emot att fortsätta läsa i den. Jag var hela tiden nyfiken på hur det skulle gå. Det, tillsammans med miljöbeskrivningarna,är enligt mitt tycke det som är bra med den här boken.

Som svagheter kan nämnas att den aldrig går riktigt på djupet. Karaktärerna är stereotypa och man får inte komma nära inpå någon av dem.  Handlingen hoppar lite för mycket hit och dit ibland utan att det riktigt tillför något. Ibland hinner jag inte förstå sammanhanget innan det blir ett hopp någon annanstans.

Det är inte litterär ahaupplevelse, men boken är spännande och har som sagt sina styrkor i beskrivningar av miljöer och i själva ämnet som den tar upp. Dessutom vill författaren att allt överskott på försäljningen går till Läkare Utan Gränser, vilket är fint tänkt.

Om författaren slipar lite mer på de litterära bitarna, så kan nästa bok bli riktigt bra.

Annonser
  1. Lämna en kommentar

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: