Lektörsutlåtande

I förrgår fick jag lektörsutlåtandet på kollektivromanen. För några år sedan anlitade jag en lektör för mitt deckarmanus och dessa två utlåtanden var av totalt olika karaktär. Jag bör tillägga att det inte var samma lektör.

Hur som helst så är det ovärderligt att anlita en lektör, för det tar inte lång tid innan man blir blind för sin egen text. Alla, och då menar jag verkligen alla, åsikter utifrån är guld värda. Finns det en som tycker någonting så finns det alltid fler. Man kan aldrig någonsin tillfredsställa alla läsare men målet är väl ändå så många som möjligt?

Men det största problemet, utifrån min egen erfarenhet, är att man har för bråttom att bli klar. Man ser mellan fingrarna med både det ena och det andra för att man har så bråttom att komma till det där målet. Med det menar jag inte att jag inte har arbetat om, flyttat runt, skrivit om flera gånger, utan jag menar att jag borde göra det ännu fler gånger. Jag borde dessutom låta manuset ligga i flera månader innan jag tar upp det igen och går hårt åt det ännu en gång.

Det är det jag tänker göra med deckarmanuset nu. Jag lägger kollektivromanen tillsammans med lektörsutlåtandet i en byrålåda och tar fram det igen om ett tag när det har fått ligga till sig. Under tiden plockar jag fram deckarmanuset och dess lektörsutlåtande igen. Börjar om från början. Börjar med att stryka allt det där som jag genast ser för att ge plats åt ny text. Men allra först ska jag göra ett synopsis och arbeta hårt med det tills jag känner att det kan bli en bra och övertygande story av det hela. Jag är redan övertygad om att jag kommer att stryka massor…

Är det bara jag bland alla skrivande människor som inte vet vilken genre man vill/borde skriva i?

 

Annonser

, , ,

  1. #1 av jennyforsberg på 20 maj 2012 - 18:46

    Måste man verkligen bestämma en genre och sedan hålla sig till den? Kan man inte få vara lite spretig? 🙂 Lycka till med båda manusen!

    Gilla

  2. #2 av Katarina på 20 maj 2012 - 20:18

    Jag känner definitivt igen mig i den insikten att man är för snabb att ropa ”Klar.” Själv har jag två gånger skickat in samma manus till förlag bara för att efter några månaders väntan inse att jag förmodligen hade kunnat göra det bättre. Kanske har det också med att göra att väntan är så lång att man hinner utvecklas i sitt skrivande medan man väntar på svar från förlagen… det säger en hel del. När det gäller genre har jag funderat lite på det med, men tror jag hittat min egen, efter lite självrannsakan.

    Gilla

  3. #3 av Anitha Östlund på 20 maj 2012 - 20:22

    lycka till med skrivandet
    Jag tycker att man hittar genre på vägen. Karaktärerna gör inte riktigt som jag vill ibland.
    Min filmmanuslärare tjatade alltid om att jag inte skulle klippa i texten, utan skriva om när det gällde stora redigeringar. Anledningen till det var att man ofta hittar mer stoff på vägen.
    Just nu redigerar jag mitt manus som jag vill ha med till bokmässan i september.

    Gilla

  4. #4 av Anneli på 20 maj 2012 - 23:14

    Redigerandet tar ju lika lång tid som det gör att skriva manuset, minst! Jag vill skriva i flera genrer, det känns mest spännade.

    Gilla

  5. #5 av Ethel på 22 maj 2012 - 7:08

    Någon har sagt att många förlag absolut vill genrebestämma. Bl.a. för att bokhandlarna måste veta i vilken hylla boken ska stå i butiken. Jag tycker också det är svårt, en bok kan vara så mycket, tangerar och går över gränsen till flera olika genrer. Sätta in i fack är inte alltid roligt (precis som med oss människor :-)).

    Gilla

  6. #6 av Desirée på 22 maj 2012 - 11:52

    Ja genrer är inte lätt … Lycka till 🙂

    Gilla

  7. #7 av Anette Bergström på 24 maj 2012 - 0:57

    Jag tycker inte genre är så viktigt. Bäst är att bara skriva fritt och se vad det blir, sen är det ofta svårt att placera böcker i en genre, ofta tillhör de flera olika samtidigt.
    Det kan vara farligt att redigera och skriva om och aldrig bli nöjd. Jag brukar skicka in manus som det är, de ändrar alltid på något eller föreslår ändringar sedan. Jag har varit med om att få texter så ändrade att det inte känns som det var jag som skrev dem. En väldigt negativ historia blev publicerad så att det lät som om jag var positivt inställd. Allt svart hade strukits och tagits bort och jag fick aldrig möjlighet att se det innan det gick i tryck.
    Man måste tro på sig själv och inte börja bli för pretentiös och tvivla på sig själv, till slut ändrar man för mycket då. Stavfel och grammatikfel är inte heller hela världen, för sånt rättas ju. Det är bara om man skriver på Internet eller ger ut själv som det är viktigt att gå igenom det ordentligt innan det publiceras.

    Gilla

  8. #8 av kerstin dahlen på 07 juni 2012 - 0:05

    Det du skriver här, Anette, är så sant! Alltför mycket redigerande kan förvandla något bra och spontant till en oformlig ordmassa. Eller en ordhärva som man inte kan trassla sig loss ur. Skriv spontant – det är mitt råd. Också till mig själv!

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: