Kriminalromanens upplägg

När jag nu står inför utmaningen att arbeta om mitt deckarmanus är det många frågor som dyker upp i huvudet. Hur bygger man egentligen upp det optimala deckarmanuset?

Hur stort fokus ska man ha på själva mordet och dess inverkan? Hur stor del ska handla om poliserna och deras arbete? Hur mycket utrymme ska polisernas privatliv få? Hur mycket vikt ska läggas vid den geografiska miljön? Många kriminalromaner utspelar dig på en viss plats och fungerar närmast som turistbroschyrer för den platsen. Vad tycker ni om det? Ni som också skriver spännings-/kriminalromaner, hur gör ni?

Från mer än ett förlag fick jag kommentaren att jag skriver bra och att manuset har många litterära kvaliteter men att storyn inte är tillräckligt övertygande. Min stora fråga blir då hur man får en story övertygande. Vad ska jag ändra på för att den verkligen ska övertyga? Den här frågan har gjort mig totalt handlingsförlamad länge nu. Jag vet inte i vilken ände jag ska börja.

Det är alltid extremt jobbigt när man ska bryta upp delar av sitt manus för att omarbeta dem och sedan sätta ihop dem igen. Jag kan liksom inte riktigt andas ut förrän alla delar har hamnat på sina nya platser och just den biten kommer att bli väldigt jobbig nu när jag ska bryta sönder något som en gång har känts färdigt.

Annonser

, ,

  1. #1 av annikabengtsson på 21 april 2012 - 14:07

    Jag vet inte om du är hjälpt av det, men jag brukar gå igenom mina manus, skriva ner scen för scen i korta numrerade sammanfattningar. Sedan blir det lättare att överblicka och avgöra om scener behöver strykas för att de inte tillför något till handlingen, flyttas för att de blir effektivare på ett annat ställe eller finnas kvar som de är. När det gäller att göra storyn övertygande får du helt enkelt rannsaka dig själv: tror jag på det här? Tror jag verkligen att det skulle kunna vara så här? Om inte, om det finns minsta tvekan, får du försöka övertyga dig själv. Först när du gjort det kan du övertyga andra.

    Gilla

    • #2 av annaljungdahl på 21 april 2012 - 14:29

      Det är precis så jag lutar åt att göra. Skönt att höra att det är en bra väg att gå! Tack!

      Gilla

  2. #3 av Ethel på 21 april 2012 - 14:16

    Förstår känslan av förlamning. Kanske är det så att du måste igenom en viss kedja av känslor innan du kommer ut på andra sidana med ny energi? Ungefär som ett sorgearbete eller en depression? Jag är inte alls någon expert på att skriva kríminalromaner, men jag har läst många :-). Det upplägg som jag själv gillar mest är när polisarbetet bara tar en liten del av utrymmet i boken. Mordet och dess inverkningar på huvudkaraktärerna är klart intressantast. För mig. Jag tycker inte att polisen ska vara någon huvudkaraktär. Men det är ju min smak :-). Fast ibland gillar jag pusseldeckare där man får följa polisen nysta upp och finna alla lösa garnbitar och lösa upp knutar. Men känner att det är svårare att göra ett sådant upplägg spännande. Hälsar Ethel

    Gilla

    • #4 av annaljungdahl på 21 april 2012 - 14:32

      Jag håller nog med dig där faktiskt. Gillar också pusseldeckare men man måste vara väldigt skicklig för att kunna skriva en riktigt spännande sådan. Jag tror att jag ska försöka lägga lite mer fokus på själva mordhistorien när jag arbetar om den.

      Gilla

  3. #5 av Monica OlssonKolkman på 21 april 2012 - 14:31

    Håller mycket med om det Ethel säger. Vad för slags deckare är det? Pusseldeckare har sitt mönster, andra ser annorlunda ut.
    Förlagen brukar ofta säga att det är storyn som inte engagerar. Om de överhuvudtaget säger något alls. Själv har jag lärt mig att inte plocka in för mycket i storyn, utan att det är bättre att skala av lite, både vad det gäller karaktärer och vad som händer. Det kanske händer för mycket? Det är kanske för många personer inblandade.

    Men det är svårt att ha åsikter om ett manus man inte har läst.

    Jag tror att förlagen alltid letar efter något som sticker ut. Och med kriminalromaner är det svårt numera, vad har någon författare någonstans INTE skrivit om, frågar jag mig.

    Vad tycker du själv om att läsa? Vilka deckare får igång dig och din fantasi? I första hand måste man ju skriva för sig själv och tycka om det man gör.
    Jag gillar deckare som ger utrymme för polisernas (eller vem som nu är huvudperson) privatliv, men det får inte bli för mycket ”blöjbyten” om du fattar vad jag menar. Inte för mycket vardagsproblem, för det har varje läsare nog av själv. Ska det vara problem så ska även de sticka ut lite. Skelett i garderoben är ett klassiskt grepp, men det fungerar fortfarande.
    Andra gillar inte alls sådana deckare. Tycke och smak. Och ser man på utbudet så finns det behov av alla sorter.

    Handlingsförlamningen känner jag igen. Mitt senaste manus är inte en deckare, men jag tyckte storyn stack ut och var annorlunda. Men inte en reaktion från förlagen. Efter sex-sju standardrefuseringar var jag helt ställd. Och handlingsförlamad.
    Då kom ett positivt mail från ett förlag, inte ett ja, men inte ett nej heller, utan ett uppmaning att skriva om.
    Det tog väldigt långt tid att ta sig ur handlingsförlamningen och börja skriva om.

    Oj, det här blev långt! Det är svårt att ge råd om sådant här. Men jag tror mycket på att ”skriva det man själv tycker om att läsa” utan att för den skull kopiera en favoritförfattare- eller roman.

    Kämpa på!
    (Vi sitter i samma båt…)

    Gilla

    • #6 av annaljungdahl på 22 april 2012 - 10:59

      Jag håller med dig helt och hållet. Min utgångspunkt var att skriva en bok som jag själv skulle ha tyckt om att läsa. Det är en (enligt mig själv) lagom blandning av mordhistoria, polisarbete, polisernas vardagsliv samt en del miljö.

      Min magkänsla säger mig att om någonting inte är tillräckligt övertygande så är det polisens arbete (för där är jag pinsamt okunnig även om jag gjort en del research) och själva mordhistorien i sig. Det är oerhört svårt att få till en klurig, överraskande och trovärdig sådan.

      Gilla

  4. #7 av Claes Borg på 27 april 2012 - 9:52

    Vilka kloka ord ni kommer med. Jag ska just nu börja eller rättare sagt försöka börja skriva min första deckare. Men jag är i valet och kvalet om polisen ska vara med eller inte. Jag läser mycket deckare både svenska och utländska och de flesta författare har en kommissarie med som ska lösa fallet. Och då blir tonvikten mest på honom.
    Kan det bli spännande deckare utan poliser? Att de liksom är i bakgrunden? Ja, jag tror det om man hittar en bra ”öppning” som håller läsaren nyfiken och vill läsa vidare.
    Jag hörde en filmregissör säga en gång ” Jag gör film som jag själv tycker om att se. Inte film som jag tror folk ska tycka om”. Och det gäller författare också. Man ska skriva böcker som man tycker är spännande att läsa. Då blir det skojigare att skriva.

    Lycka till med skrivandet

    Gilla

  5. #8 av Anitha Östlund på 03 maj 2012 - 10:10

    Jag tycker som Claes. Skriv boken på det sätt du själv skulle vilja läsa den.
    Jag själv föredrar pusseldeckare och att det är personerna i dramat som jag får följa inte sega utredningar hos polisen.
    Har nog blivit lite mätt på det efter att ha sett ett antal på tv.
    Min bok som jag håller på med innehåller inte en enda polis, men en seriemördare. Jag försöker skapa något nytt.
    Om du fastnat helt tycker jag att du ska kika in på http://www.skrivpuff.blogspot.com och skriva några kortnoveller för att därifrån kunna ta steget tillbaka till boken.

    Igår skrev jag ut hela manuset för första gången och blev totalt handlingsförlamad. Jag ville inte, och kunde inte förmå mig till att öppna pärmen jag satt in det i. Att redigera det fanns inte i min värld.
    Så det får vila…idag iallafall, och kanske imorgon.
    Under tiden påbörjar jag självbiografin som blir nästa projekt.
    Ett litet tips är att läsa in det du skrivit på datorn och lyssna. Då brukar jag lösa det mesta.

    Nu har jag luftrörskatarr och får inte prata, så livet kanske försöker säga åt mig att ta det lugnt.
    Ha det gott och lycka till.

    Gilla

  6. #9 av Annika, Bokplantan på 19 maj 2012 - 6:10

    Den här diskussionen gör mig väldigt sugen på att läsa din deckare. Utan att egentligen kunna säga någonting (eftersom jag ju inte har läst den) häver jag ändå ur mig detta:
    – Inte mer miljö á la turistbrochyr! (Gjort)
    – Inte fokus på polisarbete! (Gjort, tråkigt)

    Om du har fått kritik för själva storyn jobba då med storyn. Kom på fler twister, och fördjupa karaktärerna så att deras agerande blir mer trovärdigt i alla lägen. De är ju de som driver storyn framåt.

    Stort lycka till nu!

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: