Nirvanaprojektet av Stefan Tegenfalk

Nirvanaprojektet är andra delen i trilogin om Walter Gröhn och Jonna de Brugge som inleddes med Vredens tid. När jag läste Vredens tid kände jag på mig att jag inte hade ansträngt mig tillräckligt mycket för att komma in i boken. Jag vet inte om det var så, men när jag påbörjade Nirvanaprojektet så ansträngde jag mig verkligen för att hänga med redan från början. Det var inte helt lätt eftersom boken är en direkt fortsättning på Vredens tid, och det har gått ganska lång tid sedan jag läste den nu.

Men efter ett tag tyckte jag ändå att jag kom inte riktigt bra i den här, även om den då och då hela boken igenom refererar till saker i den första boken som jag inte längre minns särskilt tydligt. Jag rekommenderar starkt att man läser dem i nära anslutning till varandra.

Walter parkerade en bit från huvudgrinden i skydd av några träd. Piketpoliserna var snabbt ute ur bilarna och grupperade sig ljudlöst framför grinden. Väktaren låste upp två enorma hänglås. De svartklädda poliserna spred ut sig som en solfjäder i grupper om tre. Jonna drog sin Sig Sauer och osäkrade. Walter gjorde likadant. Tillsammans med en av piketpoliserna tog de vägen längs ett av stängslen. Med ficklampan ställd på dämpat läge började de lysa på husvagnsdörrarnas lås. Dimman gjorde sikten nästan obefintlig. Som vålnader hukande längs med de uppställda husvagnarna undersökte de lås efter lås. Det var tidsödande och trots kylan och den fuktiga luften svettades Jonna. Genomskinliga pärlor trängde ut i pannan och rann längs tinningarna. Hon kände hur adrenalinet rusade i ådrorna. Hennes andetag bildade kondens som blandades med dimman till en vitaktig mjölk. Hon iakttog konturerna av Walter som fanns snett till höger. Som en skenbild flöt han in och ut ur dimman. Märkligt nog rörde han sig smidigt trots sitt handikapp i ryggen. Han höll vapnet i båda händerna riktat ned i marken framför sig. Jonna viskade till honom, men han hörde inte. I stället försvann han in i tjockan. Hon flyttade blicken för att inte förlora piketpolisen ur sikte. I samma ögonblick såg hon hur dimman slukade även honom. Hon tog några hastiga steg efter kollegan hon inte ens visste namnet på när något plötsligt bröts under hennes sko.

Boken är välskriven och jag tycker att den här är bättre än Vredens tid och helt klart läsvärd. Jag kommer definitivt att läsa den tredje delen när den kommer ut.

Betyg: 4

Boken är ett recensionsex från Massolit förlag.

Andra bloggare om Nirvanaprojektet: Ljudboksbloggen, Annikas littertur- och kulturblogg, Bims Blogg.

Annonser
  1. #1 av Desirée på 10 juni 2011 - 16:10

    Jag har också precis börjat läsa den o håller med att det är en brist att det är ett tag sen jag läste Vredens tid. Har du sett min rec av Fallet med de försvunna böckerna? Trevlig helg!

    Gilla

    • #2 av annaljungdahl på 10 juni 2011 - 18:01

      Nu har jag läst din recension av Fallet med de försvunna böckerna och jag har inte kommit så långt i boken än men jag tror att vi har ganska lika uppfattning 🙂

      Gilla

  1. Nirvanaprojektet av Stefan Tegenfalk | Bokmärkt

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: