När jag skulle gå på Idol

Jag åker sällan kollektivt. Men fredagen en tredje december skulle jag gå på Idol i Scandinavium i Göteborg och ville inte ha bilen med mig in i stan. Jag hatar nämligen stressen och rusningen i stan. Hatar jakten på parkeringsplatser. Så jag skulle åka buss från jobbet och sedan byta till Spårvagn för att ta mig till Korsvägen. Lätt som en plätt kan man tycka. Förr i tiden åkte jag alltid kollektivt och det gick oftast bra. Nuförtiden är jag mer skeptisk. Jag åker sällan kollektivt och när jag gör det så är det nästan alltid någonting som går snett, och så även denna gång förstås.

Det börjar med att bussen kommer tio minuter för sent. Jag har alltid undrat hur de kan ha samma tidsberäkning oavsett om det är rusningstid eller inte. Det håller nämligen inte. Detta resulterar förstås i att jag missar spårvagnen vid Hjalmar Brantingsplatsen och får stå och vänta tills jag inte kan känna mina tår längre i kylan. Spårvagnen kommer till sist, jag kliver på och sätter mig, redo för att åka i elva minuter och trots förseningen vara framme i tid för att hinna ta en efterlängtad räkmacka på Heaven 23.

Vi kommer inte längre än till Göta älvbron innan den kvinnliga spårvagnschauffören slår på högtalarna och meddelar att hon tyvärr har dåliga nyheter. Jaha, tänker jag, nu är det dags igen. Chauffören meddelar att luftledningarna till spårvagnarna har rasat ner och därför kan inga spårvagnar passera Korsvägen. Visst är det typiskt? Det var ju precis till Korsvägen jag skulle åka. Jag åker aldrig spårvagn, men när jag väl ska göra det så rasar ledningarna ner. Jag tittar på klockan och planerar snabbt att åka med till Brunnsparken och där hoppa av och försöka hitta en buss som går förbi Korsvägen. Men vid Lilla Bommen slår chauffören på högtalaren igen och meddelar med en stämma som darrar av stress att spårvagnen framför oss gått sönder och då kan förstås ingen annan passera. Uppgivna suckar och ilskna utrop sprider sig genom vagnen. I princip alla passagerare halar upp sina mobiltelefoner och meddelar någon att de inte kommer fram i tid. Jag och många med mig hoppar av vagnen och halvspringer mot Brunnsparken. Jag inser att många spårvagnar säkerligen var för nära Korsvägen för att kunna ta en annan väg när ledningarna rasade och därför nu står och blockerar vägen även för bussarna. Jag bestämmer mig för att kosta på mig en taxi. Allt för räkmackan.

Inga bilar finns i sikte. Det är inte som på film då man bara vinkar lite för att få tag i en taxi, så jag får halvspringa till Centralstationens taxistation där det alltid står bilar och väntar. Men inte idag. Idag är det förstås helt tomt. Jag ställer mig i kön och väntar på min tur medan klockan går. Det kommer bilar, säger mannen som fördelar bilar till väntande kunder. Det tar bara sån tid eftersom trafiken förbi taxistationen står nästan still.

Det blir min tur, jag hoppar in och taxin kör ca fem meter innan det tar stopp. Trafiken står nästan still i hela Göteborg. Vi rullar i alla fall lite i taget. En buss bestämmer sig för att byta fil och taxichauffören skriker högt av skräck och viftar med armarna. Pulsen stiger. Tänk om vi krockar nu också? Vi rullar framåt – ibland. Taxametern går fortare än bilen. När vi kommer till Hotel Liseberg står en polisbil med blåljus och blockerar vägen. Vi tvingas svänga för att ta nästa gata, men även där står en polisbil med blåljus och blockerar vägen. Men va fan, är det bankrån eller? ropar taxichauffören på bruten svenska och viftar med armarna. Vi får åka bakvägen, fortsätter han och svänger vänster istället. Vi kommer till Gårda och plötsligt skriker chauffören igen. Men va fan! Det här är inte sant! Nu har bilen gått sönder! skriker chauffören.Kolla, jag har full gas! Han tittar på mig med vilt uppspärrade ögon. Bilen rullar i max tjugo kilometer i timmen. Två bilar bakom oss fullständigt lägger sig på tutan och viftar med näven mot min stackars chaufför som försöker försvara sig trots att bara jag hör vad han säger. Jag blir återigen påmind om varför jag inte ville ha med mig min egen bil in till stan. Han slår på varningsblinkers och kör åt sidan. En ambulans stormar förbi med blåljus och sirerner. Men va fan, det måste ha hänt en jävla olycka! säger chauffören och racklar med växelspaken.

Han ringer någon, chef eller droskägare kanske. Hallå? skriker han flera gånger. Hallå? Jag åker hem! skriker han. Bilen är trasig! När han lagt på vänder han sig till mig och säger att det är nog lika bra att jag går sista biten för även om bilen hade gått fortare så hade bilköerna framför oss inte gjort det. Han försöker trycka på ”kassa” på sin lilla display, men ett stort felmeddelande dyker upp och säger att det inte går att gå till kassa medan bilen rullar. Men va fan! skriker chauffören stressat och försöker stanna till i bilkön tillräckligt länge för att trycka sig fram till kassan. Jag betalar 204 spänn för en resa som inte borde ha kostat mer än hälften. Springer upp till Gothia Towers och får äntligen den efterlängtade räkmackan. Vi hinner tack vare att vi hade gott om tid från början. Vi får visserligen sitta i baren och äta, men vad gör det?

Idol live visar sig vara en riktig upplevelse. Kommer de hit igen nästa år, så köper jag biljetter igen. Men det vete katten om jag försöker åka kollektivt.

Annonser
  1. #1 av Ethel på 06 december 2010 - 8:12

    Oj oj oj, vilken upplevelse! Jag kände stressen tydligt under hela texten och satt och undrade om det fanns något mer som kunde hända… och det gjorde det. Sen när du äntligen kom fram, bara dog all dramatik. Jag sjönk ihop här i stolen, kände hur jag fick dra ett djupt andetag och Idol, det som orsakade alltihop sas, beskriver du kort, liksom lite parentesaktigt, om du förstår :-D. Det som det hela egentligen gick ut på.

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: