Att avsluta en bok med en cliffhanger

Nej några billiga cliffhangers skulle jag minsann inte ha i min bok. Det är sådant man blir sågad för på kultursidorna. Tillintetgjord.

Vi som har läst många deckarserier vet att den del av historien som handlar om huvudpersonerna (oftast poliser) ofta avslutas med en rejäl cliffhanger. Vissa avslutas med en hejdundrande sådan som kan få vilken skeptiker som helst att vilja veta hur det går för personerna. Precis som när man sitter och slötittar på en serie på teve. Utan att man riktigt vet hur det har gått till så är man fast. Man måste se nästa avsnitt trots att man egentligen inte bryr sig det minsta om vad som kommer att hända. Det är ett tjuv- och rackartrick som funkar. Som säljer. Och just därför blir man sågad av kulturkritikerna. Litteratur som säljer är dålig litteratur.

Jag har själv gjort det utan att tänka. Skrivit in en flera cliffhangers i boken och faktiskt en liten cliffhanger i slutkapitlet, som dock inte har med själva deckarhistorien att göra. För hur stor är sannolikheten att jag ska hamna på kultursidorna? Minimal! Eftersom det säljer så är det väl cliffhangers som läsarna vill ha. Eller?
Det är viktigt att påpeka att den typ av avslutande cliffhanger jag pratar om inte har med själva deckarhistorien att göra, utan handlar om småsaker som gör att man vill följa huvudkaraktärerna även i nästa bok.

Nu är det förstås skillnad på cliffhanger och cliffhanger. De där som innebär att huvudpersonen svarar i telefon och stelnar till eller tittar på ett fotografi och plötsligt inser vem mördaren är. Eller de som innebär att man får veta något och är beredd att offra nattsömn för att få veta mer. De förstnämnda kan likställas med de blåa frysta slutscenerna i Skilda världar på teve. Sista scenen fryser och blir blå. Vill du veta mer får du titta på nästa avsnitt. Eller i Glamour där någon av skådespelarna blir stående med telefonluren i handen eller mitt i ett samtal med någon. Det som ni som har sett Vänner lika många gånger som jag vet att Joey kallar för ”smell-the-fart-acting”.

Annonser

, ,

  1. #1 av malinthewriter på 28 juni 2010 - 21:53

    MEN ANNA! Du kan ju inte avslöja hur boken slutar!! :O

    Gilla

    • #2 av annaljungdahl på 29 juni 2010 - 4:48

      Det gjorde jag väl inte? Själva deckarhistorien har redan ett slut som jag inte tänker avslöja något om. Det jag menar är en liten bisak när det gäller huvudkaraktärerna. Kanske bäst att påpeka det?

      Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: