Mörkrädd av Andreas Roman

David har varit extremt mörkrädd sedan han som nioåring blev överfallen och skrämd av några jämnåriga i ett skogsparti. Till slut bestämmer sig David för att möta sin demon. Han går i terapi, och sista steget är enkelt: Han ska bo ensam i en stuga ute i skogen tills han är botad. Med enbart katten Trassel som sällskap ger han sig iväg för att hyra en enslig stuga i ödsligaste Norrland.

Men när mörkret faller, så är det något där utanför. Något som drar närmare stugan. Som knackar i väggarna, som skymtar i fönstret. Något som kanske vill in …

Jag borde ha kunnat känna igen mig mer i den här, tycker jag, eftersom jag också är ganska mörkrädd. Men det gör jag inte. Visst, jag blir full av fasa bara jag tänker på att bo ensam i en stuga mitt ute i ingenstans utan telefon, men berättelsen kryper ändå inte ända inpå mig. Och slutet var så konstigt att jag inte fattade riktigt.

Annonser

, ,

  1. #1 av Charlene på 02 juni 2010 - 19:13

    Ska se om jag vågar ge mig på den och så får jag också se ifall jag är konstig nog för att förstå mig på slutet 😛

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: