Katarina Wennstam – Smuts

 Jonas Wahl är framgångsrik advokat. Han har en stark och vacker fru, fina barn och ett i varje detalj designat hus. Jonas karriär har tagit ordentlig fart och han har fått ett erbjudande från TV att kommentera en traffickingrättegång som dominerar Sveriges nyhetsbevakning. Vad ingen vet är att han som kund på den utpekade bordellen spelar ett mycket högt spel i medias strålkastarljus.

Hustrun Rebecca har en chefsposition inom TV och jobbar hårt på att upprätthålla en lyxig och fläckfri fasad. De har ett mycket vackert och beundrat hus. Hon undrar förstås vad Jonas gör alla gånger då han inte kommer hem, och hon har sina aningar, men det är inte i närheten av sanningen.

Samtidigt är deras 14-åriga dotter Emma i en ålder då hon utvecklas snabbt och hennes begynnande sexualitet pockar på. Emma lockas och skräms av sina egna fantasier och omvärldens reaktioner. Skammen bränner och som läsare kan man inte låta bli att undra över var alla denna skam kommer ifrån? Vem har fått henne att känna så?

Smuts är en spänningsroman och ett starkt familjedrama som tar upp ett starkt ämne – sexköp och trafficking. Det är en skarp skildring av en värld där mäns rätt till kvinnors kroppar står över allt annat och där domstolarna väljer att titta åt ett annat håll, mycket för att prostitutionen har hittat sin väg ända in i rättsväsendet.

Katarina Wennstams sätt att ta upp ett viktigt ämne är mycket bra. Jag är helt för denna typ av romaner som vill göra ett inlägg i en debatt. Och författaren framför sina åsikter tydligt. Enligt henne själv är stora delar av innehållet taget ur verkligheten även om karaktärerna är påhittade. Kanske är hon så ivrig att få fram budskapet att hon lägger lite för lite krut på den fiktiva storyn. Personporträtten kunde ha varit lite djupare. De är ganska platta och jag känner inte riktigt med vare sig Rebecca eller Jonas. Åklagaren Madeleine Edwards spelar en i mina ögon något oklar biroll som mest förvirrar.

Det är en bra story men den griper inte riktigt tag.

Det här är Katarina Wennstams första skönlitterära bok. Hon har tidigare skrivit två facklitterära böcker. Flickan och skulden som tar upp hur våldtagna kvinnor misshandlas i rättssystemet genom att de många gånger anses få skylla sig själva om de burit för kort kjol eller varit påverkade av alkohol. I En riktig våldtäktsman tar hon upp vår syn på vem som är en våldtäktsman, att det kan vara en helt vanlig, välbärgad man.

Efter Smuts har hon gett ut ytterligare två skönlitterära böcker, Dödergök och nu senast, Alfahannen.

Smuts är än så länge den enda bok jag har läst av Wennstam, men det kommer att bli fler. Jag har hört så mycket gott om Dödergök, så det blir nog den som kommer härnäst av hennes böcker.

Annonser

, , ,

  1. Lämna en kommentar

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: