Hur skriver man bra?

Hur ska man egentligen skriva för att det ska anses bra?

Självklart finns det inget rakt svar på detta. Vad som är bra är subjektivt, men det finns förstås en del riktlinjer att hålla sig till.
När jag själv skriver så utgår jag helt och hållet från mitt eget mått på vad som är bra. Man måste bryta mot regler för att kunna skriva en roman. Enligt språkliga regler får man t ex inte skriva en mening utan subjekt, men vad blir en roman om alla meningar innehåller subjekt? Det är tillåtet att rada upp satser med kommatecken emellan och det är tillåtet att skriva en mening med bara ett enda ord i.
Mycket av min språkliga grund lades en gång av min svensklärare på högstadiet. Det var han som präntade in att det heter svensklärare och inte svenskalärare. Det heter ”engelsk settervalpar” och inte ”engelska settervalpar”, för det betyder något helt annat. Ett exempel av många som etsat sig fast i minnet. Han sa en sak om just språkliga reger som jag minns mycket väl: Det är tillåtet att bryta mot språkliga regler, men för att det ska bli bra ska man vara medveten om att man gör det.

Men vad är det då för generella regler man ska hålla sig till? Det här är några av mina, som jag försöker hålla mig till:

1. Använd inte för många adjektiv. Det här är ett vanligt misstag, men oj så mycket bättre texten blir när man börjar ta bort adjektiv.
2. En viktig sak som jag fick lära mig på Författarskolan på Marstrand är att stryka allt som inte för historien vidare. Om ett ord inte tillför en mening någonting viktigt, så ta bort det. Om en mening inte tillför historien något viktigt, så ta bort den.
3. Gestaltning. Istället för att beskriva hur personer är, vad de tänker och känner – visa det. En erfaren författare sa till mig en gång att det här är hela nyckeln till ett författarskap.
4. Skriv inte läsarna på näsan. Överlämna åt läsaren att förstå själv. Läsarna förstår mycket mer än man själv tror många gånger.
5. Ge karaktärerna personliga röster och sätt att tala. Om man drar det till det yttersta så ska man kunna veta vem som talar utan att författaren anger det. Men det är är svårt, så jag brukar nöja mig med att försöka anpassa personernas sätt att tala till deras ålder, kön, personlighet mm. Om det är otydligt vem som talar, så anger jag det i texten.
6. Jag försöker tänka på hur jag använder adverb kopplade till hur en person talar. Jag vill inte utesluta dem, för jag tycker att de kan tillföra viktig information, men det får inte bli tjatigt.
7. Ha någonting att berätta. Det spelar ingen roll hur bra man skriver om man inte har något att framföra.
8. Hitta din personliga röst. Svårt men viktigt. Jag har nog inte riktigt hittat min än.

Ja, detta är några av de saker som hela tiden snurrar i huvudet medan jag sitter och skriver. Kanske någon annan har någon annan erfarenhet?

Annonser

, , ,

  1. Lämna en kommentar

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: